Håller jag på att bli en gris

Festen är över, helgen är nästan avslutad, huset är tyst, naturen är stilla, den liksom sover, vilar.
Jag saknar men njuter ändå. satt framför brasan igår i gungstolen och lät hjärnan vara stilla, det var skönt. Grisen som nuförtiden heter August snuffar stilla nedanför mej och njuter av brasvärmen. Vi skall faktiskt aktivera oss med en rask promenad i den blöta gråa naturen. Vi brukar hitta några goda mossor att snusa på och sen går vi vidare i vår gristakt som ibland är glädjerusning och ibland är sakta lunk. Vad blir det för år det nästa. Vi snuffar vidare och funderar.

Kanske ingen hit

det var nog ingen god ide att lägga ut en historia på bloggen. Tom jag ser hur seg och tråkig den ter sig. Fel forum eventuellt. Lägger hur som helst en liten snutt till bara för att visa att den faktiskt blir spännande så småningom Hahaa.

Palten klippte med öronen, tydligt var att han hörde nåt som Mannen inte kunde skönja.

-Det sjunger i isen dumbom, -hoppla! Mannen skulle presis stiga av för att gå av och leda hästen en bit men i det samma ryckte hästen till vände tvärt mot norr och for iväg så mannen tappade balansen. Han kravlade upp och slet i tyglarna han stod på knä i släden och skrek Ptroooo. –

-Ptrooo stanna ditt elände du för oss mot avgrunden, där finns ju stenar och rev som river sönder oss, -Ptrooo. Mannen drog och slet medan hästen ursinnigt i vild galopp drev framåt. Mannen kastade vantarna och slet i tyglar med bara fingrar för att få hästen att stanna samtidigt försökte han få fotfäste i den ursinniga farten. Palten skenade som om han hade döden i hasorna, fradgan stänkte runt mulen och frös direkt i kylan till vita fransar kring betslet, han lyssnade inte till husbonden som förtvivlat försökte stanna hans framfart.

Han har blivit galen tänkte mannen strax innan han kastades av ekipaget i något han uppfattade som en jordbävning...

Så ja nu skall jag fortsätta njuta av juldag no 2. Idag skall jag försöka snacka med grisen Håkan och få honom att begripa att man gör sina toalettbehov ute, och man rotar inte i papperskorgar bara för skojs skull . För en liten gris får det räcka för en dag. Undrar dock allt oftare vem som har större hjärna jag eller grisen...

Mannen på isen

....

Han såg till att så ofta han kunde ha ärenden till hennes far. Då han friade hade hon redan gjort sytt en näsduk med hans initialer på. Hon var den bästa hustru han kunde tänka sig och hon tog emot honom om kvällarna med den värme en man ofta bara fick drömma om.

Han tittade upp mot himlen, den var svart men då och då kunde han skymta ljuset av fullmånen, ljuset blev magiskt då det drev igenom skyarna och han såg det som ett gott tecken. Klart väder innebar kyla och det innebar att isen tjocknade. Snart skulle det vara tid att bryta isblock för sommaren. Han visste inte då att denna vinter skulle komma att bli tidernas strängaste och längsta.

Han vaknade från sina drömmar av ett plötsligt dån, ett dovt mullrande och sedan krasande ljud sjöng över isen. Palten ryckte till och stannade.

Mannen tog tag i tyglarna och brummade lugnande till hästen. Palten fortsatte sitt lunkande västerut. Mannen konstaterade att vattnet tydligen gick ut och isen följde med, därav det sjungande dånet. Han visste att hästen instinktivt undvek att gå där bergens källor rann fram och mannen föll tillbaka i sina tankar.

Han hade varit i Braås för att upphandla förnödenheter de sedan länge saknat.
forts. följer

En liten julföljetong

Lägger ut en liten historia:
...

På väg hem. 8 jan 1855

Snön knarrade under Paltens hovar för varje steg den tog och han kunde känna hur isen sjöng under medarna på släden. Isen hade lagt sig strax innan nyårsaftonen och man visste aldrig hur länge den skulle ligga, men nu visade termometern – 12 grader och det blåste iskall vind från öster. Kvällen var mulen och endast det svaga ljuset av en svag låga från den lilla olje lyktan som satt fram på släden visade att det någon befann sig ute på Örkens svarta is.

Snöflingor virvlade i luften och mannen som satt på släden blundade, han hade dragit den tjocka vargpälskragen högt över nacken. Han skänkte en tacksam tanke på den envisa handlaren på marknaden ifjol.

Envetet menade den mörkhyade mannen vid ståndet att han skulle vara glad åt mössan då kylan kom. Sälskinn, nu värmde den hans huvud och han var glad åt köpet. Hans fingrar var stelfrusna och han gömde dem i pälsen, han behövde inte tänka på att hålla i tyglarna, Palten hittade tillbaka till hemmet, det visste han och han lät tankarna vandra. Han tänkte på sin hustru och hemmet.

Kerstin var en vacker ung fröken från Asa, han hade mött henne på markanden då hon bara var 16 år och han kunde som glad 24 åring inte glömma hennes glada skratt.

Fortsättning följer

Julskinkan

En liten skinka i form av en hel gris har flyttat in i köket. Att den bara kom innebar att den INTE egentligen var planerad utan kom i form av en gåva. Alltid mycket trevligt med gåvor som räcker länge...men. Den här gåvan skriker, råddar, rotar, pratar oavbrutet ett eget språk och håller på att ta hela boningen i sin besittning med ett i min tycke helt otrolig envishet. De små klövarna som bär upp hela korvkroppen far runt som ett jehu, i en otrolig fart. Man kunde aldrig tro att naturen konstruerat ett djur som faktiskt kan röra sig i den kroppen. Vacker är han inte men faktiskt ganska charmig ibland. Grisar är ju rätt renliga djur sägs det, hm. Renligheten tar sig i uttryck i att de väljer en sk toalett som de sedan alltid begagnar sig av. Den här individen har valt det finaste äldsta rummet under matsalsbordet. Någon sade att de lär sig gå på kattlåda , undrar hur man får en envis gris att ändra sina vanor. Just nu pågår en viljekamp mellan de som bor i huset och en liten gris. Han har förmodligen ingen aning om hur nära spisen och grytorna han befinner sig. Kampen fortsätter.

SJ

Sedan jag var liten har tåget funnits, jahapp faktiskt, och jag har alltid uppfattat att det var ett ekonomiskt och säkert fortskaffningsmedel. Jag tog mej redan som barn till skolan med tåg, då faktiskt ånglok. Nu har jag anlitat tåget, Sj för att transportera barn av olika sort till den ort där jag finns nära Växjö. Sen ett år tillbaka har dessa bokningar resor gett mig grånande hår och högtryck i hela huvudet. Jag har bokat på internet, MEN, om man är ute en vecka innan avfärd har det nästan undantagslöst enbart funnits 1 klass biljetter att boka på udda tåg, oftast INTE X-2000 vilket innebär ca 1000 kr enkel. Jag ringer sj men de bekräftar att så är fallet. Detta har hänt gång på gång. Jag kollar flygen till Småland, och upptäcker att det är BILLIGARE , enklare men framför allt funkar ALLTID! Ungarna flyger från Arlanda alt. Bromma på 40 min, priset humant, UNDER SJs ockerpriser och det finns nästan alltid plats eller alternativa flyg. För tre veckor sedan skulle jag boka två biljetter och hittade bra priser på ett lämpligt tåg, bokade och var nöjd. För en vecka sedan skulle jag avboka den ena och får då veta att sj`s biljetter varken är avbokbara eller ombokbara. Detta framkommer INTE då man bokar biljetten. Alltså ingen ide att avboka biljett på sj du får ändå ingenting tillbaka. Obs motsvarande kan man göra på flygen fram till 2 tim innan avfärd, dessutom är biljetten på flyget ombokbar alltid. Fantastiskt av ett av Sveriges största företag. Hedanefter får tågen vara för min del! Det blir flyget för mej!Inte undra på att tågverksamheten haltar, det måste ju rulla massvis med vagnar runt om i landet med tomma platser.
Usch och bläh för SJ Hipphuraa för Flyget!

jag skall snart

jag hinner inte just nu, för jag e så sne på SJ. Uppdaterar ikväll

E det roligt??

Ska de här sen vara kul....å ligga där under en sån där!

Paket!

När jag var liten, yngre menar jag, blev jag absolut galen på min egen mamma som inte gav sig tid till att slå in juklappar o andra paket vackert. Hon rafsade ihop ett papper och tejpade lite här och där för det mesta blev det inslaget i en platspåse, innehållet var destu mer kärt dock. Hon älskade däremot att få vackert inslagna paket och öppnade dem nästan inte bara för att de var så vackra. Att man alltid sparade vackra omslagspapper var en vardag, det gör jag förrästen fortfarande. Jag samlar som filifjonkan alla vackra papper på samtliga kalas och viker ihop dem och smyger dem ner i min väska. Jag tyckte alltså att min mor var slarvig på den punkten, och som yngre slog jag gärna in paket i timtal, vackert och snyggt. Så kom den tiden då jag utan att jag märkte det sakta men säkert blev ännu värre än min egen mor. Jag kunde utan skrupler ta vilken ica plastpåse som helst tejpa en blomma på och tycka det var ok, många gånger gav jag paketet som det var, och ungarna vande sig vid att tom prislappen satt kvar! Min egen dotter grälade och tog över inslagningen...jag lät henne tacksamt göra det. Nu har jag i år samlat, min vana trogen lite vackra papper och döm om min egen förvåning när jag nu sitter och slår in paketen...men Ha jag kom just på varför, det är ännu många veckor fram till jul så jag hinner nog ramla in i min plastpåsinslagning ännu. skam den som ger sig. Jag hoppas nu på att överträffa mej själv.

Tecken.

Så plötsligt uppenbarade sig ett litet hjärta, mitt i baljan låg det där och bara fanns. Var det ett tecken? Och i så fall på vadå? Efter att ha läst Alkemisten, har jag allt oftare försökt se, höra och fatta när det kommer såna. Men måste medge att jag är alldeles för krass eller slapp i tankarna, och säkert ofta missar tecken som far förbi. Men ett potatishjärta kan det inte va nåt?

Skral minnesdisk.

Nu har hårdvaran i min minnesdisk lagt sig i papperskorgen. Jag förmodar att det har med att cash minnet är fullt. Jag inser att mjukvaran jobbar för högtryck, jag tror det är den som styr äta skita sova processen.
Minnesluckor...hm hörde igår Babben Larsson som hade olika förslag till alternativa julkalendrar, en var att prova olika viner varje dag fram till jul, och hon lovade fina minnesluckor, men undrar vad julafton hade fört med sig enl hennes metod?
Undrar trots allt om jag inte skulle kunna skylla på vädret ang. proriteringen av "göror" just nu, för jag vägrar acceptera att jag inte har koll på allt! Solen den borde väl för fargen kunna komma fram någon timme per vecka iallafall.
Tänker med sympati på munkarna i M.St. Michelle, som går o lägger sig då solen går ner och stiger upp vid soluppgången, de sover hela vintrarna. Då skulle vi ses i mars nästa gång. äsch jag tänder det första adventsljuset och går i ett varmt bad i stället och försöker hitta lite filer som jag tappade bort igår...

Ketchupeffekten!

Först händer ingenting, sen händer ingenting, man skakar och försöker få fram nåt och det händer INGENTING, sen kommer allt, HELA burken/flaskan PÅ EN GÅNG. Plopp smack spläsch. Är detta exinstensen. Det är inte meningen att vi skall planera, åtminstone inte jag. Är det någon i min omgivning som sen undrar över att jag glömmer bort ungarnas födelsedagar tx. det beror enbart på att jag gett upp och tar en dag i taget..och ibland glömmer jag att jag borde kunna planera trots att det inte går som jag tänkt. Fattar ni? Näe det gjorde inte jag heller...

Måndag igen.

Så ja då var det dax att ta tag i allting som måste göras. Någon berättade att det finns bara tre saker man MÅSTE göra som människa.
De tre är äta, skita och sova, resten VÄLJER vi att göra. Med andra ord skall jag nu vara tvungen att välja att göra en del. Såå kul, idag väljer jag att slåss med skatteverket bla, och idag väljer jag att näääe ingen människa är intresserad av att veta resultatet. Punkt! Jag väljer bort det i min blogg!
Det snöar ute, ser ut som små flugor som fladdar förbi fönstret, jag tycker om det i år. Jag har ju längtat efter att dra på mej min gamla skabbiga päls. Jag hatar att frysa och det enda plagget som håller mej varm är den gamla pälsen. Mia får ursäkta, djuret har varit dött sedan många många år, och alla här använder skogens djur för att hålla sig varma..och det är inte giraffer eller leoparder jag talar om. Hmm en del andra utrotningshotade filurer finns men deras värme alstras enbart av att temperaturen höjs i skallen.
Japp nu skall jag VÄLJA att tala vackert med institutionen för det Svenska Skatteverket.

En del tycker om mej!

Någon dags paus, det kändes inte bra att skriva om någonting alls, tillochmed hjärnan tog lite slut.
Men det är härligt att veta att det finns de som gillar mej.
I veckan som gick kunde jag betrakta ett för ögat synligt kärlekstecken på min nuförtiden lite skrynkliga kropp. Ett vackert av kärlek rött märke i form av ett runt hjärta...eller någonting ditåt. Såja, då hade någon varit där och gillat mej, tuggat på mej, velat ha lite av min sötma.
De här kärleksförklaringarna hör nu till den sorten att de kan förvandlas till, om inte ond bråd död så lite besvärliga kroppsliga men. Så det var bara att vanka bort till någon rar Doctor som synade mina lurviga ben och ordinerade mot-medicamenten. Så hade den lilla filuren lämnat lite kärleksspår.
För någon tid sedan upptäckte jag också att det befann sig någon i min säng nattetid. ha ha , nej han var inte lång och ståtlig, han var inte speciellt ömsint, som ni tror. Den här figuren var liten prasslande, tyst men kvickt tassade han vid mitt öra. Han for runt som ett jehuu upp på täcket, ner, runt på bordet, i lampan ner på golvet och väckte mej gång på gång. Som sagt jag älskar när det finns de som gillar mej, men han hade den usla smaken att bjuda in hela sin släkt, och förmodligen hela byns också.
När jag alltså till slut upptäkte att de små fina storögda filurerna inte ens blev skrämda av att jag satt bredvid de då startade jag krig. Det hör till artigheterna att bli inbjuden tycker jag, åtminstone till min säng. jag beslöt att bjuda dem allihopa på någonslags cyanidgrön smörja som jag placerade ut i samtliga hörn av huset. Han förstod nog aldrig att jag sneat ur på hans och hans kusiner, så de smaskade gott av delikatesserna.
Sedan några dagar har jag inte sett röken av dem, inga korvar på borden eller sängen eller i skåpen. De flyttade, helt klart, och förstod att jag gjort slut med dem, gjort "bänet" med dem skulle jag ha sagt 1975. Men gott folk jag är tacksam att det finns de som gillar mej.

Ljuset blåstes ut.

Lågan fladdrar i vinddraget, nu sover hon.
Märklig är känslan av tomhet, som en öde vind, som ett tomt skal ligger känslan kvar. Någon tog dej alldeles för tidigt härifrån, någon tyckte du var för fin att finnas kvar. Orättvis är den fördelningen så orättvis och grym. Vila i stunden blir ett begrepp just nu. Skriver mera en annan gång.

Fredag!

Jag har blivit beroende igen, av Rix morgonzoo!
För några år sedan då jag började jobba vid sju tiden p morgonen satt jag i konstanta morgonköer i bilen runt Stockholm, det var alltså innan man var tvungen att betala för detta vidriga nöje. Då hade jag alltid Titti Roger och Gert som sällskap och jag fick kötiderna att gå med fin underhållning. Nu har jag lyckats ratta in samma kanal men här i Småland. Mornarna här kring vidderna är magiska och det är fortfarande ett rent nöje att knäppa igång radion kl 07.00 piip. Morsse satt hela sällskapet förutom Roger i morgonbastu i studion. Det är gott att kunna få dra upp smilbanden redan arla morgonstund.
Måste i ärlighetens namn våga ändra på ytterligare en punkt av mina tidigare tyckanden. Jag som alltid längtat mej sjuk efter en bastu är nu åtminstone tillfälligt botad från det. Jag går in i ett magiskt bubbelskumbad-spa i stället och vete katten vilken njutning är större. Antar att det har med årstiden att göra! En annan njutning för dagen är att kunna traska runt på varma golv, vilken lyx. jag har under de senaste åren burit allt det tjockaste och lurvigaste och varmaste om fötterna men idag kan jag trippa runt och låta tårna fara helt fritt på varma ytor. ljuuvligt.
Tänder ett ljus och njuter av mitt kaffe.

Ängeln

Den här bilden har jag alltid burit med mej. Jag har givit den åt mina ungar när de varit långt ifrån mej och jag har redan som liten flicka somnat till den. Jag tror det var min mormor som gav den till mej. För någon vecka sedan hittade jag den bland en massa bråte och papper och ramade direkt in den. Nu skall du få den Stina, den skall du ha på vägen bort, eller vägen upp eller in. Den stora vackraste ängeln skall vara med dej hela vägen, och jag tror den har så stora vingar att den kan vara med en del av dem du tänker lämna också.
Jag kan inte hjälpa dej nu, men jag har dej i mina tankar hela tiden.
Fyy jag avskyr situationer där jag är maktlös!
Och nu avskyr jag stunden!
Jag tänder två ljus och en brasa, och jag gråter idag!

Jag förstår att du förstår!

Jag förstår nu att du vet, du förstår helt och hållet vad som håller på att hända. För någon tid sedan trodde jag i min enfald att det bara var jag som fattade! Att jag med min utbildning och erfarenhet visste. Jag trodde du hoppades så mycket att du vägrade inse allvaret.
Jag var rädd att du inte skulle kunna ta tag i stunden och leva i den. Men jag hade fel så fel en människa kan ha. Du har så modigt skapat guldstunder av varje minut ni har, du har så tappert struntat i svårigheterna. och uppförsbackarna. Du står där som en fura, en finsk soldat som lojalt och tappert står vid din älskades sida. Du slåss mot tiden och den vidriga cancern som förstör och förgör. Du vet att ni förlorar.
Det finns inga hjälptrupper att tillgå, inga reservplaner som kan anfalla bakifrån. Du vet att du står ensam kvar och att du en dag kan sänka ditt gevär och ta av dej hjälmen. Då kommer hjälpstyrkan, dina vänner att finnas.
Man känner sig så oändligt liten och orden tar slut när man skall försöka finnas till hands eller skriva om det som händer. Man känner sig fattig! Jag känner mej dessutom så skyldig för min sorg, mina tårar är så fjuttiga när jag tänker på hur er sorg och era tårar ser ut!
"-Jag önskar det fanns någonting jag kunde göra", är ord som blivit en klyscha, men det är just så de flesta tänker, runt er och det är äkta tankar!
Jag betraktar sterinljusets varma vackra låga på bordet bredvid mej och tänker på er...

Jag försöker vara snäll

Mycket märklig känsla har nästan överrumplat mej. Jag längtar efter Julen och har nästan lust att börja julpynta! Jag förstår det inte ens själv. Jag brukar avsky julen och den har så många år gett mej olika fasansfulla känslor. Bla av stress och dåligt samvete. Nu kan jag plötsligt betrakta olika julpynt och glitter i affärer och tänka att de var väl fint, tom köpa några. De senaste åren har jag galopperat förbi julpyntstånden med ett fnys och enbart motvilligt ryckt åt mej någon ful tomte som jag sen gömt bakom någon kruka för sakens skull. Nu skall jag faktiskt börja titta efter ett vitt linne eller sy ett, jag tror bestämt att jag vill vara Lucia i år!
LUGN du läsare jag skoja bara, jag skall bara baka lite lussebullar sen.
Men det är långt dit ännu, nu skall fortsätta mitt "arbete" så länge med att rota och läsa gamla brev och papper och skriva. Det känns bra att äntligen få ro att göra det igen efter den radikala renoveringen som skett runtomkring mej den senaste tiden.
Jag försöker ju vara så snäll jag kan, för jag skulle gärna vilja att Julgubben kommer till mej i år....tror jag!

har jag ändå lärt mej något?

Minus massor av grader ute, fälten och åkrarna är vita så långt jag ser. Jag har en otroligt vacker utsikt.
Jag skall åka till Ikea idag. För några år sedan framkallade ett besök till detta ställe en hel del traumor i mitt huvud, inte bara där förrästen. Hela min kropp gick i strejk, rörelseförmågan minskade radikalt inför tanken att slå sig runt på ett Ikea varuhus. Jag brukade mobilisera en försvarteknik ala Alkhaidas för att förmå mej att medverka i ett besök, jag klarade endast någon halvtimme tidigare innan alla utslagen slog i taket i min geigermätare, och jag blev ett rusande vrålande monster som bara ville ut och hem. Ofta hann jag idiotförklara de flesta besökarna och personal, både i tanken och verbalt innan jag äntligen satt i min bil på väg bort.
Men döm om min förvåning om jag redan på morgonen inte glatt, men dock rätt avslappnat kan ägna mej åt att tänka på att jag skall till Ikea. Jag måste väl ha blivit lite klokare...eller vant mej...eller så har jag resignerat!

Det är ditt fel Magnus

Jag älskar att läsa en människas tankar rakt av och utan krusiduller. Det anser jag att Magnus Uggla gör. Jag hörde om hans beklagande i tv soffan för någon månad sedan över att hans dotter som tyckte det var pinsamt att ha pappan som kompis på Facebook,.
Haha då slog det mej, det där har jag hört talas om och visst, alla ungarna fanns ju där! Så ja, nu e jag också där, och plötsligt känner jag mej med i matchen igen. Där finns alla underbara svägror, ungar, och vänner. Så enkelt att ha kontakt till de där vännerna man så länge tänkt på men inte fått tid till att ringa eller skriva till lixom. Jag hittade ju tom min lilla baby som jag tog, hand om 1975-76 i Farnkfurt am Main. Han och hela min gamla familj bodde i Toronto! En evighet sedan. Nu är han tre barns far! Och jag... e lika ung och vacker som förr.
-(Jäklar Finnarna ligger back i ishockeyn...men den diskussionen tar jag senare. Känner mej nuförtiden klart blå-gul-vit, finlandssvensk mao.)-
Men Magnus ja, hans blogg, fick mej faktiskt att köra en själv. Och hans inlägg imorsse bla gav mej yttermera rynkor kring munnen. (( uppåt sådana))
rekommenderar ett besök där : Magnus Ugglas blogg.

Det Piiiper överallt.

Hjälp, vilket liv.
Det blippar o piper ju överallt, det värsta är att jag alltid, läs alltid måste leta varifrån pipet kommer och framför allt varför. Har nu lärt mej att det ofta är någon telefon som ligger och klagar. Man letar och letar, och de jävlarna piper ju inte hela tiden, utan just då man har slutat leta, då kommer det igen piiiip, eller klonk, blionk. Undrar hur många timmar jag letat efter apparater som blippar. Nu hände det idag igen men det var ett helt nytt pjuipp. Pjuipp sa det med jämna mellanrum, då jag stod och målade i köket. Jag stod som vanligt först och lyssnade, sen började jag...öppnade micron stängde den vred på varenda knapp, läste instruktionsböckerna, kollade klockor och vred på allt jag hittade...sparkade till slut på nån annan elektisk manick som låg och skräpade på golvet, men om en stund kom det igen, pjuipp, genomträngande PJIUPP och så... plötsligt slutade det bara för att sen börja igen en halv timme senare.
Attans i gatan, det var den nya itroduiktions, inproduktions eller va fan det nu heter, -hällen! Den har någotslags inbyggd filur som klagar så fort man ställer något över den en bricka tx, eller som idag en paffbit. Det som förbryllar mej mest är att detta sker trots att den är avstängd!!! Jag hänger nog inte mera med....Nu går jag till den gamla hederliga vedspisen och gosar med den en stund.

Ålderstecken

Nu börjar det bli farligt. I morsse i dunklet i köket grabbade jag tag i ett litet vedträ och skulle kasta in i köksspisen. Döm om min förvåning då den på något sätt satt fast och studsade tillbaka på golvet. Jag hade tagit tag i skarvsladden på golvet! Nya brillor......? Nej ny hjärna...mera solsken?
Att åldern visar sig blir påtagligt då jag skall gå o titta efter någon fin topp till ett kalas. jag ränner ut och in i affärer och det enda jag ser är drösvis med fruktansvärda gardintyger från 60 talet, uppsydda i alla de värsta material till små klädersplagg. Kunde knappt förmå mej att vidröra tygerna, men det underliga är att då min dotter sätter på sig en sån skapelse är hon skitsnygg i dem....hum det e åldern eller hur...alltså min som e fel, inte modet plaggen o mönstrena!

De är inte med mera...

Fyy vilken dag.
Först Fimpen sen Fixa. Det är liksom inte meningen att allt skall få vara som det har varit. Man skall tumlas om lite då och då, fastän man absolut inte vill. Men ingen bryr sig om vad man vill i det fallet. I morgon skall jag skriva om hur fånig jag kände mej när jag skulle försöka hitta en fin topp till en fest. Men nu godafton för idag.

testing

Det här skall bli intressant, skall jag kunna nå ut i etern, och vem vill läsa. Jag kommer antagligen att ventilera galenskaper mina egna o andras. Måste först skapa mej ett hum om hur det här fungerar. Återkommer mao!