lördag 4 december 2010

Doft av vanilj och snö


En sk. dubbelbild kan visa skönheten i tillvaron.
Just där fönstrets spegelbild samlar ihop bilden framifrån och bakåt, blir det en vackerhet av en ljuscirkus.
Bruden är vitklädd, udden har bäddat in sig i det vitaste renaste duntäcket.
Jag känner mig kriminell då jag måste förstöra snöytans konstverk. Sen märker jag hur mina spår ger naturen liv. Här finns någon, man ser spåren alltså finns jag.


Jag har städat, återigen! Jag har gått igenom låda för låda, rotat och fastnat. gamla brev gamla fotografier. Gamla stämningar har vaknat, och ömsom har glada tankar vandrat med vemodiga. Det kallas visst utveckling eller nåt!?
Snart är ett år till ända och ett nytt ligger och väntar.
Jag kommer osökt in på att jag återigen har passerat min egen dödsdag under året som gick.
Egentligen är det fan också att jag inte vet vilken dag det är, då kunde jag ju fira den istället för födelsedagen.
Dimman rullar in och jag måste villigt erkänna att denna årstid är otrolig. Den medför tystnad, renhet, stillhet och jag njuter obeskrivligt.
3 kubik ved innebär värme motion och det i sin tur en energi kick. Jag hade sällskap av spillkråkan som kastade avlagda kottar på mig under en sagolik tyst eftermiddag.
Om några dagar firar vi vår självständighet och jag firar någon annan.
Ett litet barn såg dagen den 6 december 1984, han är en av de vackraste oslipade diamanterna som kan hittas på denna jord.
Hans energi empati, sensibilitet och skönhet kan inte hittas hos någon annan på detta jordklot!
Obs detta FÅR en mamma säga =)

Ett hjärta gjort på en sandstrand just till Martin!
Undrar förresten om glöggen nuförtiden blivit starkare och jag kanske svagare? *L*