En liten julföljetong

Lägger ut en liten historia:
...

På väg hem. 8 jan 1855

Snön knarrade under Paltens hovar för varje steg den tog och han kunde känna hur isen sjöng under medarna på släden. Isen hade lagt sig strax innan nyårsaftonen och man visste aldrig hur länge den skulle ligga, men nu visade termometern – 12 grader och det blåste iskall vind från öster. Kvällen var mulen och endast det svaga ljuset av en svag låga från den lilla olje lyktan som satt fram på släden visade att det någon befann sig ute på Örkens svarta is.

Snöflingor virvlade i luften och mannen som satt på släden blundade, han hade dragit den tjocka vargpälskragen högt över nacken. Han skänkte en tacksam tanke på den envisa handlaren på marknaden ifjol.

Envetet menade den mörkhyade mannen vid ståndet att han skulle vara glad åt mössan då kylan kom. Sälskinn, nu värmde den hans huvud och han var glad åt köpet. Hans fingrar var stelfrusna och han gömde dem i pälsen, han behövde inte tänka på att hålla i tyglarna, Palten hittade tillbaka till hemmet, det visste han och han lät tankarna vandra. Han tänkte på sin hustru och hemmet.

Kerstin var en vacker ung fröken från Asa, han hade mött henne på markanden då hon bara var 16 år och han kunde som glad 24 åring inte glömma hennes glada skratt.

Fortsättning följer

Julskinkan

En liten skinka i form av en hel gris har flyttat in i köket. Att den bara kom innebar att den INTE egentligen var planerad utan kom i form av en gåva. Alltid mycket trevligt med gåvor som räcker länge...men. Den här gåvan skriker, råddar, rotar, pratar oavbrutet ett eget språk och håller på att ta hela boningen i sin besittning med ett i min tycke helt otrolig envishet. De små klövarna som bär upp hela korvkroppen far runt som ett jehu, i en otrolig fart. Man kunde aldrig tro att naturen konstruerat ett djur som faktiskt kan röra sig i den kroppen. Vacker är han inte men faktiskt ganska charmig ibland. Grisar är ju rätt renliga djur sägs det, hm. Renligheten tar sig i uttryck i att de väljer en sk toalett som de sedan alltid begagnar sig av. Den här individen har valt det finaste äldsta rummet under matsalsbordet. Någon sade att de lär sig gå på kattlåda , undrar hur man får en envis gris att ändra sina vanor. Just nu pågår en viljekamp mellan de som bor i huset och en liten gris. Han har förmodligen ingen aning om hur nära spisen och grytorna han befinner sig. Kampen fortsätter.