Mutor och bestickningar

Jag är förnuftig nog att förstå och ändå förstår jag inte alls.
Om man uppskattar någonting utöver det vanliga, någonting som verkligen är betydelsefullt, kan man få visa det?
När barnen var små var det ju naturligt att man som förälder berömde dem och visade att de gjort något bra.
En slant kanske eller nåt annat som var påtagligt. Kramar och pussar fick de ju iallafall.
Mutor javisst, det kallas så, men bestickning, är det inte alldeles samma sak?
Bestickning är ett anamatopoetiskt ord! Det menar att ordet betyder det det låter som!
Ex Plask = vått och stänk. Sus = lågt ljud ssuus. Fan= kort ilskt.
Bestickning, stick= en handling som gör ont och be= medveten önskan eller avsikt. Det låter fult hela ordet och egentligen är det detsamma som muta.
Bästa läsare jag vet precis att man i officiella sammanhang inte kan driva en verksamhet eller system med att vare sig ta eller ge mutor, MEN skilnaderna kan ju som bekant vara hårfina.
Jag skulle vilja hänge mej åt att med hela min själ visa min tacksamhet idag, och jag skulle vilja strunta i om det läggs under rubriken besticka eller muta!
Men eftersom jag är laglydig ibland får tanken får vara dett fjuttiga sätt jag använder mej av idag, Och ordet Tack!
Det dedikeras till ett litet ställe 15 min från Ramkvilla, till en för mej, mycket betydelsefull person.
Tack.

Det lilla barnet.

Killarna sprang omkring, när de var försvunna, visste jag var jag skulle leta.
Inne hos Farmor o Farfar i mässingsrummet, där fanns mina unga herrar. Farfar o Farmor hade alltid tid för sina barnbarn. I mässingsrummet fanns det alltid godis, historier och samvaro.
Barnen var inpyrda av rök men lyckliga, och farmor gjorde varma bullar.
Sent på kvällen för några år sedan lämnade vi killarna sovande i sina "uppisängar." Vi tog båten över till fastalandet och bilen in till stan.
Barnen blev på holmen, alla fanns runt dem, bara några meter bort och det kändes tryggt.
Strax efter midnatt gick farfar ut på backen, han hissade den svenska flaggan. Han hade blivit farfar till den första (och enda) flickan.
Han hissade magestätiskt upp den stora svenska flaggan och riggade med strålkastare som kastade sitt sken på fanan så alla över Havet skulle kunna se den.
I Ekenäs skärgård hade man den natten meddelat båtfolket följande:
Om det står fem flaskor öl på bryggan är det en pojke,
står det en flaska champange på bryggan är det en flicka!
Sjöfararna kunde betrakta en flaska tom Gula Änkan bredvid tre stearinljus den natten.
Anrika Dalarö Hotell hade dukat upp ett bord med champange tidigt nästa morgon, och jag kan inte minnas att drycken någonsin har smakat så gott som då.
Yrvakna storebröder 3 år och 4 år stod i sina pyamasar och tog emot en ny röd fet sovande lillasyster, som var 5 timmar gammal. Redan då insåg dessa två unga herrar att man inte skulle kommentera systerns utseende, det har de f.ö. kunnat sedan dess.
Det lilla barnet vägde mer än de allra flesta, hon var inte speciellt vacker just då ( det tog hon igen mycket snart) men hon var vår egen lillasyster och dotter.
Eftersom en tredje son var väntad som skulle heta Vilhelm, blev det bara "han" "hon" till en början.
Konstigt för en mor att hubba om i huvudet efter två killar.
Släkt och vänner såg dock direkt till att pryda det nya barnet med attiraljer som samtliga bar någonform av rosa nyans. Ingen kunde ta miste på av vilket kön det lilla barnet var, inte ens hennes mor.
Det var en magisk natt, lika magisk som de två gångerna innan, men den här gången fanns redan två små färdiga pärlor som den 16 juli 1988 utökades med en tredje.

Det är 20 år sedan!