Nyårsafton 2012

Några rader och reflektioner av året som passerat.

Fest, kall champagne, drinkar, uppklädda människor, raketer, skålande glada förväntansfulla människor. Ljuvliga nyårsafton full av förväntningar inför det nya det oskrivna, det som kommer att bli det ultimata hittills.

Jag försöker summera året som gått i huvudet och får endast ett ord i huvudet: OANAT !

Allt som hänt har varit helt oväntat både på gott och ont.

Den regnigaste sommaren.

De finaste arbetskamraterna

Den vackraste kärleken

De mest magiska mötena

De godaste vännerna

Den hetaste passionen

De hjärtligaste skratten

De bedrövligaste tårarna

De föränderligaste funderingarna

Den lömskaste arbetsgivaren

Den mest stöttande familjen

**************************

Och de mest ljuvliga stunder med stjärnor som är mina.

GOTT NYTT ÅR !

Inställningar

Tja det är ju bara en fråga om Inställningar alltihop.

Inställningar till livet, inställningar till vardagen eller en inställning till en relation eller flera.

I den här datoriserade data världen handlar det om just det, och för det mesta har jag ju glömt både inloggnings koder och nummer, men de mentala inställningarna är faktiskt viktigare tycker jag och dem har jag inte alltid nerskrivna...trots att jag kanske borde.

Inställningen till existensen har inte med anställning att göra, även om den berikar, men den har med den mentala inloggningen att skaffa.

 Den du skapar när du slår upp dina ögon eller den du hittar när liver känns som tyngst. 

Just den lilla tanken "va fan då " när du plumsar i en jäkligt hög uppförsbacke med bara snömodd. 

Ett steg fram å två steg tillbaka, då skapar du tanken över hur bra just det här gör åt rumpmusklerna...blah. 

På mitt jobb med de allra goaste och finaste arbetskamraterna lärde jag mig det finska orden (fula) vi...ujen, vi....ujen..., vi...ut. 

Hm det var i en tokglädje de oftast uttalades eftersom det gällde en inställning till en situation som var gemensam. 

Suck jag använder dem alltför ofta idag också, men det görs med humor. 

Min inställning till allt som finns, allt som är, och allt som kommer, hoppas jag få behålla trots att det helt klart stundvis är lite motigt att motivera bla. varför man sitter med en hårtork och försöker torka den suraste ved som finns för att få upp värme i sin lekamen och sin bosättning.

Det ljusnar i fjärran, om en vecka vänder det. 

Jag hade verkligen inte trott att den här vintern skulle bli så här och definitivt inte med de här snömängderna. Tyckte jag fått så jag teg redan, men lite till fixar vi nog, eftersom det är gjort tidigare. BLAH.

Isen som lagt sig, släppte sitt grepp i förrgår, med andra ord har jag fått uppleva två islossningar redan i år. 

Väntar på den tredje.

Bakar skorpor så länge och tar fram lite tåntar ur vrårna. 

Ha en go varm vacker vit JUL 

Fisk i sumpen och svamp på backen..

Vad kan man mer begära egentligen. 

Förra inläggets sura grinighet gick fort över, minns knappt varför det skrevs *L*.

De Provenciska örterna står fortfarande fräscha på bordet och brunsten av sol och värme känns ännu överallt. 

Vilken lycka att ha förmånen att kunna vistas i en paradistillvaro ett tag och på det viset dels förlänga sommaren och dels ladda för mörker och is. Tack finaste vänner !

4 Tanter som enbart kan umgås, prata och framför allt skratta så magmusklerna krullar sig, är en gåva och så befriande!

Nu blir det fest. 

Gäddquernellerna ligger i sumpen och väntar på tillredning, och svampen, den som inte ännu flutit bort står i givakt för insamling. 

Något plan från Abu Dhabi och nåt från Stockholm avgår snart för inflygning till skärgårdens guldbeklädda klippor. Kärt och så välkommet.

Tjing tjång för denna gång.

Såå korkad

I did it again ! 

Enkelt var det, så enkelt att bara följa med en känsla som var rätt. 

Strunta i ryggsäckens tunga innehåll och våga.  Våga följa med vågen som gör att man mår bra och vågar tro igen. Det där med att befinna sig i något som gör att man mår bra och bara finnas. 

Jag är nog antagligen helt otroligt fånig, antagligen också naiv så det stänker om det, blond helt enkelt på alla sätt.

Och så plötsligt infinner sig en fantastisk känsla av stolthet. 

Haha jag vågar ännu, jag både vill och har lust. Dessutom tror jag nu att jag kan vara stolt över att jag nu tror jag kan göra det igen eftersom jag vågade helt nyss.

 Jupiiiiah. 

Jag överlever snart vad som helst tror jag trots att jag nog så väl vet att övertid är min melodi snarare än en trallande tillvaro.

Nu drar jag i mig en jädrans god egen chokladmousse med handjagade maränger.

De tre F-en blir min sång Fet Ful o Finnig för vintern.

Välkommen kalla sura mörka årstid. Mig tar DU inte livet av=)

( Hups en av mina inlägg av de mera personliga slagen, be my guest =)

Våga bara ringa snuten !

Ring bara Polisen varsågoda !

Jag lovar att med mina sista andetag försvara mig själv inför det stora brottet att eliminera någon jag inte bett bo med mig.
Jag kommer aldrig att skämmas över att jag med i stort sett alla medel försökt bli av med min sambo utan resultat.
När han började kopulera med grannskapets mörka damer då lackade jag ur.
Hon sprang tyvärr på min trappa och råkade stöta sig på kvasten med en olycklig utgång.
Jag har ringt Anticomex i Sverige som hänvisade till kollegorna i Finland. Tjohej.
Min vinska är ju magnifik i synnerhet när jag har hjärtklappning och är förbannad, men tyckte ändå jag förklarade min sak tydligt, då frågade kärringhelvetet i andra sidan luren " Oletko varma että se ei ole iso mato" Det betyder översatt är du säker på att det inte är en stor mask.
Tror till och med jag kastade luren någonstans i bilen, och samtalet med dem var avslutade.
Innan detta hände hade damen eller det lilla stycket förklarat att "Ormar befattar vi oss inte med i Finland" Nehepp
Natur-rum i Ekenäs ja där skulle man iallafall få råd, nja inte helt så... däremot kunde jag gärna få vara med om en excursion i att betrakta fladdermöss i kväll,  Jahapp  dem har jag minst två meter ifrån mig och dem gillar jag iallafall en aning, men ormar....neeee pep den lilla damer fram, sånt gör vi inte dvs hjälper folk bli av med dem.
Nej slängde inte luren då, utan uppvaktade Rautia i Ekenäs och inhandlade alla skumisoleringsburkar de hade, plus div Jesus tejp och någotslags nät i rullor.

Resume:
Jag har alltså upptäckt att jag har inneboenden jag inte välkomnat. Ormar som bodde i mitt hus, de sket på mina innerväggar de var inne då jag var ute och dessutom fräste de då jag besökte min södra sida av palatset.
Från fönstret kunde jag betrakta deras kopulerings sessioner, eller va det nu var och en svart älskarinna råkade slingra sig tokigt under min spade på trappan in. Jag tyckte det hela var synnerligen obehagligt och hade ingen lust att tillbringa hela hösten o vintern på bryggan alltså var jag förtvivlad.
Den stora starka grannen jag alltid ringde då akuta situationer uppkom meddelade plötsligt att han fått jobb i Alaska och en annan påtalade hur bra det var att vara musfri en hel vinter.
FAN ta dem!, vännerna alltså !
Övervägde att tacka ja till jobbet i Dubai och svarade på en kontaktannons där en 78 åring sökte rart sällskap över vintern i Zimbabwe.

På färjan över till holmen satt jag och grät och någon var nog då med mig.
En styrka av det finaste slag uppenbarade sig och jag fick den trofasta otroliga hjälpen jag behövde.
Någon som förstod, någon som kunde assistera.
Jag kunde ju inte jobba inomhus samtidigt jag vaktade ute.

Tre timmar senare infann sig en otrolig känsla av att ha återtagit tryggheten i mitt hem.
"HAN" var långt över en meter lång, fet, ful och definitivt inte den jag vill dela min bosättning eller liv med.
Han hade inte bara bott inne han hade reclaimat min källare också, dit jag inte ens vågat gå på ett halvår.
Nu vilar han tryggt bland myrorna och skulle någon fan anmäla mig lovar jag att jag blir en tiger, ett lejon en vansinnigt ilsken lady från de hala klipporna i skären.
Gud vare tack till de mest eminenta teamet av Snakebusters !

Ledig ledig ledig

Mange Schmidt s "Jag vill vara ledig ledig ledig, å inte göra nånting nånting alls..." älskar jag.
Helt underbart att bara vara ledig och almanackan är tom.
Njaaa kanske ändå inte, det här framkallar ju bara omedelbart en ny ångest i tankeverksamheten.
Det är för farao inte alls kul, det innebär ju att jag JAG själv måste lägga upp planer på ett helt annat sätt.
Om du vet att din ledighet är tidsbestämd är det en helt annan sak.
Då kan man skamlöst ligga på rygg och njuta eftersom man vet när det tar slut, men när tiden då detta skall ske är oviss då fylls åtminstone jag av en stor irritation och rastlöshet över att ingenting händer.
Jag  kan bli helt handlingsförlamad stundvis och vansinnigt frustrerad på mig själv.
Det är just de stunderna jag gärna vill byta ut mig själv mot någon helt annan, någon annan som får bära skulden, någon annan som ruttnar ihop över situationen, så att jag skulle kunna stå visslande bredvid och betrakta eländet från ett sidoperspektiv.

Hittills har jag upplevt många liknande perioder och dagar och de har varit mycket snabbt övergående. Just som jag verkligen snöar in på katastrofen försvinner den och då glömmer jag direkt bort att molnen ens funnits där. Då förbyts den sk ledigheten i omedelbar stress över att det nu är slut.
Paradoxal känsla. Man vill ha det man inte får, och får man det, så kanske det smakar surt.
Näe så eländigt är det nu verkligen inte, jag vet exakt vad jag vill, men ännu inte hur.
Jag har ju nått den åldern (hörgg) då man nogsamt vet vad man INTE vill, men att använda det som en ledstjärna till allt man vill, är ju minst sagt löjligt.
Egentligen har man ingen aning om vare sig vad man vill eller inte vill och dessutom är åtminstone jag mycket snar att ändra mig, ångra mig, byta blixtsnabbt.

Surströmming skulle va gott .

Det eviga hoppet som inte vill lämna en...

Dynorna ut, check,

 oupps dynorna in,

 dynvalsen pågår likasom svampgaloppen. 

Här ränner en galning ut med sitt och bänk dynor bara för att någon timme senare skutta i strilregn efter desamma in igen. 

Halv fuktiga eller genomblöta är de allihopa. om då solfan behagar visa sig och man helt fräckt slänger sig i hängmattan med både tidning och brillor, nog fan hoppar man direkt upp eftersom hela fanskapet är genom vått, antingen av dagg eller regn eller bara vanlig daglig surhet.

Inte skall jag vara förvånad alls. 

Jag hade ju bestämt att MIN semester skall vara länge och just denna sommar, nåjo lagen om altets djävligheter. 

Fortum kommer också att gå på plus i sommar, aldrig förr har jag varit tvungen att tända lampor som i år, dessutom har ju ugnen och symaskinen använts som sällan tidigare. 

Jo men visst helt ok att få en massa gjort man inte "hunnit" med tidigare. Japp alltså en helt ok tidsperiod bah, men nu tror jag jag struntar i att kolla Yr, dessutom kan Foreka, expressens väder och Hbl kan definitivt lägga ner.

 Nu avhandlas allt i avdelningen gnälligheter, 

"jomen svamp finns det ju" javisst man har ju knappt hunnit äta upp fjol årets, de sista kom ju förrästen till jul. ( Äsch det är fortfarande nog en delikatess absolut) 

"Jomen passa på att bara vila" javisst sova kan man ju sen i graven också !

Ljuvliga tid som borde vara varm, kvällarna är fortfarande ljuvliga men med pälsen på, 

ljuset är fint men tar fort slut, augustimörkret  är nog julimörker redan. 

Abu Dhabi blir min grej eller Afrika eller allt som har som och över 15 grader, bastun alltså tills vidare.

Tjofräs på er allihopa än är kärringen inte dö även om hon själv misstänker det då o då. 

Nu förbereds århundrades fest och det ni, blir nåt i hästväg.

Färdig morrat härmed alltså.

Svampgaloppen och tantraumor.

Bara för att, bara för att jag inte nertecknat nåt på så länge släppte tydligen förstoppningen eller så beror det helt enkelt på den gamla tesen," jag gör allt annat än det jag verkligen borde"
Hur som helst Svampgaloppen är i sitt mest intensivaste skede på ön...tror jag i alla fall.
Kanske handlar det om min egen fanatiska vilja att leta upp just mina svampställen INNAN de andra i släkten gör det.
I dagslägen kan vi nämligen inte mera reclaima våra egna eftersom våra förfäder har berättat åt just deras barn alla var deras finaste ställen fanns, och med andra ord och nu blivit våra allas liksom.
 Nu gäller bara tiden, vem hinner först.
Vem hinner gömma mest effektivt de små guldkornen. Frustrerad går jag gång på gång till de ställen jag gömt undan de små med löv och kvistar och tammekatten jag hittar dem ju inte sedan när jag vill...ELLER har någon annan varit där MORR.
Någon frågade lite försynt häromkvällen - oj finns det svamp redan, de andra 5 vid bordet svarade blixtsnabbt med blickarna upp i taket, Oh nej tyvärr ingenting ännu, det har nog varit alldeles för vått i markerna.
Gapskratt.

 Hittade en rolig typ jag  när jag rotade bland gamla släktbilder. Pappa var textilingeniör och älskade att designa olika plagg, hmm, några förevigade från länge sedan tydligen.

Eftersom den STORA FESTEN är mycket nära i tiden, finns vissa uppgifter som faller på den sk. 4 generationen att göra.
Jag förstår inte hur detta blev men jag hörde mig själv fullständigt nyktert och sansat säga ok jag gör det.
Vilken galning, vilken fuööfjädrad idiot satt där o talade, kunde ingen inne i huvudkontoret stoppat mig, NEJ du vill inte, du kan inte, du har helt enkelt ingen lust....
Nu sitter man här med svansen mellan de lurviga och undrar om man inte vore bra kandidat för någon undersökning av hela övre våningen.
Nu visar temperaturen 14 grader den 17 juli och till och med min väderstation har slutat fungera alltså är det mega tid att ge upp och krypa in i kojan och fortsätta bättra på tant traumorna.

Mitt i alltihop.

Upptäckte att det var ett tag sedan några rader skrevs här på bloggen. Varje gång jag tänkt skriva kom jag av mig i funderingar, vad skall man skriva egentligen, hur mycket skall man lägga ut, avslöja, delge. Alltså blev det ingenting, men nu såg jag att det faktiskt var mitt i smällkalla vintern rader skrevs alltså måste något göras.

Det blev ju både vår och sommar iallafall.

Nu i mitten av juli kan man ju undra lite över sommar å sommar, det känns som höst många mornar och kvällar. Pälsen har ännu inte packats undan för den har varit helt ljuvlig att ha över sig kalla kvällar på verandan. Havet är kyligt och jag skuttar inte helt hurtigt i varje morgon snarare tvärtom, med ett surt morrande blir det ett blixtsnabbt tvättdopp.

Under det här halva året har jag lärt mig mer än jag trodde jag skulle kunna. Olika händelser har avlöst varandra, osannolika, sorgliga men också såå ljuvliga.

Jag konstaterar helt krasst att det tydligen e meningen att man skall hänga med ett tag till och det är ett spännande äventyr jag vistas i. Visst blir jag rastlös alldeles för ofta över att olika saker tar tid men jag försöker träna på att coola ner å ha lite mera tålamod.

Nu värmer jag bastun där blir det åtminstone över 15 grader. 

Blå, blå blått

Den lilla blå är ett minne blott, men nu är hela alltet blått. Dagarna överöser mig med sol och kvällarna med sin skymning är blåa och så klara ...och iskalla! 

Men med kylan kom de fina isarna och skaren. Nu håller det att gå överallt. 

Solstolen grävdes fram och står nu majestätiskt på isen i solen. Det är rätt häftigt att krypa ner bland ärvda pälsar läsa en bok och bara finnas i det stora tysta. 

Några yrvakna kråkor stör tystnaden med sitt tjatter, de låter inte ens som kråkor skall utan mera som några nykära fåntrattar.

En obeställd oönskad ledighet gör att jag försöker ta tillvara timmarna och planera. 

Mina planer brukar ju tyvärr bara sträcka sig till några dagar framåt men nu skall jag verkligen försöka planera åtminstone min trädgård. Borde man frö så nu, känns så knasigt eftersom snön ännu ligger metertjock.

För snart en vecka sedan råkade jag se olika fantastiska typer framföra sina bidrag i melodifestivalen. 

Blev MYCKET förvånad över mig själv när jag kom på mig hur jag kunde känna mest sympati för Torsten Flinck. Kan faktiskt inte förstå vad som tilltalade mig i den låten, kanske budskapet, kanske intensiteten hos en människa som verkligen passerat sitt bäst före datum, och ändå kör sitt race. Förvånas över hur jag just jag kan se nåt bra med en person som brukat allt och lite till, jag är alltså mycket ambivalent till den låten, ändå gillar jag den. 

Däremot konstaterar jag att det mest patetiska och självupptagna, och nästan mest på något vis drogrelaterade artist är Björn Ranelid.  Diddelidaddel om kärlek. Suck underbart hur en tävling som denna kan engagera, tom mig blah....

Längtar redan efter nästa deltävling. 

Jaha nä jag åker till Stockholm själv o kollar hur saker o ting sköts tror jag.

NY framfart

Vilken tid detta är. 

Helt fantastisk egentligen. Jag har fräst och morrat över vädrets makter som är så påtagligt viktig för just mig och just här. Nu infinner sig de blåa magiska skymmningarna, de ljusa stjärn klara nätterna och de rena klara dagarna med sol o solen värmer. 

Nu är det sportlov. Då jag var yngre tillbringades alltid sportloven i Porkkala på Räfsö. 

Nästan alla mina förmögna skolkamrater reste till olika exclusiva skidorter med sina familjer. 

Vår familj packade in hundar , ungar och mat för en vecka i pappas fina Ford Taunus och sen bar det av mot holmen med pulkkor och packning. Vi var så trygga med vår stora fina Pappa. 

Då och då gick någon genom isen, (mest gällde detta någon av hundarna) och färden stannade av en stund innan det var uppdraget ur vaken,  fortsatte vi. Rädsla fanns aldrig, pappa var ju med och han visste allt man skulle veta.

 Minns faktiskt inte mammas protester vilka garanterat förekom. 

Ofta var vi som tillbringat sportlovet på Räfsö också mycket brunare i hyn än våra förmögna klasskamraters dyrköpta brunst. 

Varför jag tänkte på just dessa sportlovstider var doften/lukten av mina egna byxor idag. 

Efter ett pass uppe på taket hasande krypande o svärande kunde jag känna hur vatten till slut rann in i stövlarna av den blöta tunga snön. Doften av våta snökläder påminde mig direkt om sportlovstiden på 

Räfsö.

Fastlagstisdag är det idag och på G som alltid skulle jag fixa till min egen stora Semla johej så bra det gick. Någon har energiskt typ har nogsamt o glupskt tuggat i sig den marsipanen jag hade, och mandelmassan jag inhandlade för två veckor sedan var också borta...Följden blev en "köpesemla" från den lokala bybutiken.

Att den lilla blå numera inte tjänar mig är för många i min omgivning en lättnad. Även jag hade ju så småningom insett det galna i att rulla runt med en skrammeldosa där ingenting satt som det skulle men bara kostade. Hon hade tjänat ut sin tid med mig, nu var jag mogen för att med lättnad göra mig av med henne. Liksom annat som passerat i mitt liv kostade tillvaron med henne alldeles för mycket, och det hon gav var bara ont i magen, o ännu mer tom plånbok.

En dröm blev sann med det beslutet. 

Ett åk i klassen sportbil blev verklighet, nu med en maskin som i min värld ger mig trygghet, fart och lite dårskap. 

Den är grå och kallas nu Gråsuggan, passande namn på en kamouflerad skönhet med hästkrafter som passar mig. Nu fräser vi vidare med nya krafter =)

Inbäddad

 Det där lågtrycket var lite fascinerande, bara för att det några veckor senare skulle bli ett magnifikt högtryck. I vanliga fall jublar jag över högtryck men nu råkade det vara en hälsning från ryssarna! 

Jag har ju tidigare skrivit om sånt som kommer österifrån och även denna gång anser jag att det här högtrycket kunde ha stannat där över Ryssland. 

Nu befinner jag mig igen i en isande kall vit tillvaro och man kan höra hur de här gamla stockarna kring mig klagar gnisslar och gnäller. 

Jag kan inte riktigt få ihop det där med den globala uppvärmningen och tunt ozonskikt, det blir ju bara kallare för varje vinter. Jag har tillbringar tre vintrar här på klippan och mig veterligen har det inte under 70 år varit så här mycket snö och så här kallt här, men det är klart att jag skulle ha det =)

 Men bästa vän, så fort vår strålarna når ner till mig har jag gladeligen glömt gnäll och gnissel tramset. 

Jag påminner mig varje dag om att jag valt detta och än så länge skuttar ju den lilla blå trofast framåt och jag kan ju dra härifrån när jag vill. Visst e jag förnuftig och klok blahaa

Idag skall jag som några andra dra till en val lokal och lägga min dyrbara röst på en filur jag tycker borde få en chans till att göra hobbelbobbel av alla konservativa trögtänkta finländares åsikter.

Den här groteska bilden var jag bara tvungen att lägga in. I hallen i Budapest hänger den här lilla grisen och konstigt nog tyckte jag det var ok att se den. Samtidigt kan jag med saknad ännu tänka på hur lilla Augusts blöta tryne pussade mig godnatt för några år sedan. August har nog inte många likheter med denna anorektiska griskropp, han var ju så trind och fin.

Nu skall jag elda lite till medan nätet lovat att kvicksilvret skall sjunka under dagen. Momentalt minus 19 grader utanför fönstret.