lördag 7 mars 2009

Min säng

Tänk vad vi tillbringar mycket av vår tid på rygg sovande. Det lär ju faktiskt enligt statistiken vara den största delen av vårt liv vi tillbringar i sängen. Jag undar ju över den saken men trots det håller jag med om att jag nog befinner mej sovande en stor del av mitt vakna liv.
Jag har nog hört att man kan göra en massa annat i sängen men det har jag glömt vad det var...
Att ha en bra plats för sin vila lär vara viktigt, säger de som vet. Nu har jag i min pågående sanering av huvudkontoret också bestämt mej för att bereda en egen plats som bara är min, då jag lägger mej för vila.
Ja gott folk platsen för min aska är redan klar, den plats jag berättar om nu, skall dock enbart vara så länge jag lever.
Vilken tillfredställelse att kunna göra den som man vill, äntligen! Efter alla dessa 52 jäkla åren har jag kunnat skapa den plats jag vill ha. Risken är haha stor att jag ju aldrig mer stiger upp utan blir som den bordellmadam Fifi i Venedig som helt enkelt stannade i sin säng hela dagarna, tog emot sina vänner i sin säng.
Mina sängar har hittils varit förvaringsplatser, o ibland missbrukade sådana. Nu har också mina egna dynvar " mamma är bäst" fått sin plats.
Nå nu har jag gjort en säng där jag ser solen stiga upp och jag ser den gå ner. Jag kan se de vidunder till farkoster som väljer den inre farleden, jag kan se stormarna och fåglarna , jag kan se allt, jaja bästa läsare de som vill kan ju också se mej , hela delikata mej i min lekamen om de vill, men det ger jag högaktningsfullt fan i.
Titta den som så vill har varit och förblir mitt motto.

onsdag 4 mars 2009

När propparna går.


Plötsligt blir det tyst, så där overkligt stilla. Det tar en stund innan man egentligen förstår vad som hände, ibland går det så länge att man tom hinner gå o sätta på nåt, då först märker man att nåt e galet. Efter att man studerat konstruktionen av det som inte fungerar en stund inser man kanske i bästa fall att det är någon propp som gått. När man väl kommit på det då gäller dett att hitta skåpet. Trots att det nog suttit på samma stället de senaste 40 åren är det varje gång som en överraskning att öppna det hemliga skåpet. Nu börjar det verkligt intressanta, där inne ser det ut som en karneval i rio tycker jag. Just i det här tillfället önskar jag att det låg en ganska snygg lite trevlig elektriker i min soffa som hurtigt skuttade till min hjälp. Hah det händer ju inte, alltså e det bara att med risk för sitt liv börja experimentera. Följdaktligen är just den proppen av just den styrkan jag behöver helt osynlig i mitt elskåp, den finns nog kanske i affären 20 km bort som dessutom har stängt sedan i höstas. Söta snälla Fortum, kom en sväng hit till min stuga och byt ut mitt skåpelände bums. Jag vill ha den lådan där man bara drar upp en vipp, den som just då är i nerläget.
( Tack till en son som gjorde jobbet sist *L*)
Nå undertiden beundrar jag en vacker träbit som INTE blev till värme. Undrar om det är en han...

måndag 2 mars 2009

"Detta blir min död"


Nej, nej lugn det är bara fortfarande Peter Le Mark som förföljer mej i sina texter. Alltså inget allvarligare än så, å andra sidan är det alvarliga texter det handlar om. Om ni nu inte förstod det så rekommenderar jag dem allihopa och särskilt Albumet "Det som håller oss vid liv."
Nja nu skall vi inte hålla på så här och dravla elände men måste ändå få klippa in ett citat ur en artikel idag
"-Att man ifrågasätter offret istället för förövaren är vanligt enligt sociologen Carin Holmberg, författare till boken ”Varför går hon?”, med intervjuer av misshandlade kvinnor"
I Aftonbladet tar hon upp ett mycket viktigt ämne tycker jag.
"-...alt detta gjorde han och ändå gick jag inte" är ju berömda ord av Märta Tikkanen i Århundrades kärleksaga. Jag tror nästan det var Märta som på sin tid öppnade ögonen för fenomenet, de där kvinnorna som stannar!
Nå nu så rafsar vi ihop oss och kliver vidare på den skrangliga bryggan.
Som avslutning "-Vi överlevde vintern"