2009 Löften

Såja då var det här, det nya friska 2009. Det hela började snörpligt i natt eftersom grannen som alltid tidigare dragit av de mest vansinniga och de största raketerna på nyårsnatten av någon anledning inte var hemma. Där stod man o glodde ut i mörkret ensam, och när kyrkklockorna till slut började slå, visserligen vackert, då var jag tvungen att inse att de raketer jag skulle få se inte fanns framför mina ögon utan någonstans bakom skogen.
Av dem hörde man mest, såg inte mycket. Jag undrar stillsamt om grannen tröttnat på gratis tittarna, hm. (Så där som tv avgiften...straff!)
Jag har nu lovat mej själv en hel del, bla som vanligt att sluta röka och det gjorde jag som vanligt strax efter tolv inatt. Och som vanligt skulle jag bara kolla, på vad som hände om man tände på en cigarett år 2009, och som vanligt smakade den som vanligt, mao helt bra. äsch jag kan ju sluta igen ikväll....som vanligt.
Jag har också lovat mej själv att inte vara vemodig, inte uttrycka mej så himlars ojigt och försöka att inte se tillbaka så mycket. Det gick också åt skogen direkt, för kolla på bilden. Jag har passerat ladan snart i tre års tid men aldrig sett skuggan av tidigare boare på den här väggen. Man kan ju dessutom tydligt se att det inte är spår av spadar från igår. Spår av spadar ja, spår av gårdagen har helt klart mina barn på olika sätt idag. Den korta rapport jag fick var att alla tre + irländaren hava haft en minnerik natt bland raketer stöpta nyårslyckor champagne magnifik mat och vänner och släktingar mitt i Helsingfors på förfäders plats. En del av småttingarna kommer mao att somna gott ikväll någonstans på östersjön.
Det samtalet jag fick av en glad vän inatt, vilket jag inte svarade på, har jag återgäldat idag, med ett hurtigt hojt tidigt, bara för att upplysa denna om att JAG MÅR SÄLLSYNT BRA IDAG, det är tydligen varken vanligt generellt idag men i synnerhet i kombination med åldern där jag befinner mej.
Såja nu e allt som vanligt, jag ojjar mej och ett litet stänk av vemod smög sig nog in där också. Förrästen, Maria, hela världen är full av kandidater, men vem vill ha dem!?

Lite bilder.

Smått o gott, minnen från stunder från året 2008.

Nya tag.

Så var det över, det e tomt under granen. Det är nästan tomt i kylskåpet och i huvudet dessvärre också. MEN någonting annat finns kvar. Det är en varm god innerlig känsla av en lugn rolig och minnesrik JUL.
Det var på något vis mycket längesedan.
Vuxna ungar, (ja man måste ju erkänna att de är vuxna trots att de aldrig blir det) är ju faktiskt ett resultat av vad jag så att säga producerat,
(eller vi då *L* ) och jäklar i gatan va jag tycker det är kul att umgås med dem.
När barnen var små brukade jag som en hemsk mor ständigt påminna dem om att vare sig deras mor eller far kommer att finnas i evighet, MEN de kommer alltid att ha varandra. Alltså, syftet med det var att de måste se värdet i att de har varandra. Ingen på denna jord kommer någonsin att kunna veta det eller kunna dela de minnena just dessa syskon har.
Ett av julens teveprogram som handlade om de finska krigsbarnen som skickades bort från kriget men också bort från sina familjer syskon och mödrar till Sverige, blev kvar i mitt huvud.
Det var gripande och samtidigt hemskt. Fruktansvärt, hur man resonerade, man, och tog bort barnen från mammorna i tron att man gjorde nåt bra. I dag vet vi gudskelov bättre. Alltså hur utflippade föräldrar, ungarna än har, så har de åtminstone varandra, och det är mera värt än all välfärd som finns.
Idag åker ungarna österut för att fira nyåret på samma adress där min farfarsfar en gång bodde. Jag skall höja en speciell champagneskål imorgon afton för dem och för allt annat bra som varit under det här året. Undrar bara vilka överraskningar nästa år har med sig ...