fredag 19 februari 2010

Momentalt lågtryck


Kom hit så blir du garanterat INTE varm. Någon fullfjädrad verklighetsfrånvarande idiot skrev visst i min blogg för några dagar sedan.
I detta kylskåp råder en fullkomlig krigsvinter.
Anfallet österifrån är furiöst. Fighten står för tillfället mot de nordöstra styrkorna som invaderar med ca 20m/s. De sliter och drar och försöker intaga fortet som tillsvidare står med försvarstyrkorna redo.
På insidan murarna förbereder man sig så gott det går, när de marockanska metoderna inte mera räcker, har man tagit till Gaffatejp.

Jesustejpen ack vad skulle ett försvar vara utan den silverfärgade riddaren.
I ett tillfälligt stillestånd av anfallet drog försvars styrkor söderut för att skaffa uppvärmnings förstärkning, med risk för livet från anfall uppifrån där bombardemanget för tillfället är massivt. ( Snö och is från tall och granar fullkomligen driver ner)
Obs Jesustejpen förhindrar snöanfall underifrån också!




Skulle någon form av "strittskitu" infinna sig kan man förbereda sig på att skita någon annanstans, rutten till avträdes galeriet är effektivt avbruten, och förberedelse styrkorna kan inte hålla den flyktvägen öppen, under nuvarande anfall.
Charmen med ett palats i den yttre? finländska skärgården har falnat betydligt. För tillfället är annonsen "Bytes mot vad som helst aktuell"
(En dammig tråkig ful fyrkantig etta med dass o dusch på gården i Sörnäs ter sig som ett paradis under nuvarande omständigheter.) Det går bra med en brödrost också eller en gammal ficklampa...
Kunde notera att även "min" skuta Nordlandia drog sig till "nöd" rutten längs Porkkala kusten för att lägga sin stäv mot Tallin den vägen. Samtliga avgångar är också iställda fram till måndag meddelar man i radion. Läs gärna bloggen om den gamla fina damen.
Storm, snö is och kyla har nu blivit substantiv jag ogillar, vill ha värme sol, sommar stilla vatten i viken.
Flugan jag noterade i fönstret för några dagar sedan har också försvunnit. Jag gladde mej åt att småkrypen kanske vågade berätta att det blir någotslags vår någongång under min livstid....
Kanske skulle någon expert på skalförsedda kryp våga sig till udden....återstår att se. Just nu sover allt.
I någotslags mental frysbox tvingar jag mej betrakta bilden av denna varma vår kväll på udden.
Den blir min morot, mitt fokus medan jag fortsätter striden mot isfrontens ostnordliga anfall.

För dem som inte känner mig : Läs detta med humor.
MediHeli eller sjöbevakningens glada herrar behöver INTE alarmeras.
Värmer mina frusna händer i brasan och fortsätter skriva, (historien om Signe kan snart levereras till förläggaren.)

onsdag 17 februari 2010

Lämna inget, spara INTE!


" -Jag e ute, så behöver du värma dej så kom!"
Gapskratt hörde jag då i den andra ändan av luren, och jag upptäckte bums hur mina ord blev fel...eller kanske helt rätt!
Allting beror på hur man ser det hela eller hur man väljer att uppfatta saker och ting. Jag ler igen!
Att istiden vägrar ge med sig och att man konstaterar att denna vinter är lika bister som vinterkrigets eller senast för 23 år sedan förvånar mig inte alls!
Tvärtom det passar väl in i min ekvation av levnad, nu skall vi prövas, nu skall vi förberedas, men av forskares babbel om växthusvärme bryr jag mej nada om.
Den som läst lite historiska skrifter vet att lika har våra vintrar och somrar sett ut redan i sekel...lika har vi förundrats och lika har vi väntat och förvånats, mao inget nytt trots ozonlager, nedsmutsningar och avgaser av bilar och kossor!

Likafullt väntar just jag i år på värmen och ljuset.
Att jag har problem med spriten är sant, jag vet inte vart jag skall sätta mina flaskor...har inte plats, hinner inte kan inte vet inte hur man gör, kanske kan de som behöver värme, besöka spritskåpet....


Spara INTE väcker hos mej en omedelbar tanke om hur historien om en speciell flaska blev.
För några år sedan, så där 29 år sedan fick jag och min dåvarande pojkvän en flaska Hennesy Paradise, idag ca 599 dollares, av mina bästa vänner Janne och Stina.

Den levererades i en otrolikt vacker röd sammetsbeklädd ask.
Vi hade nyligen besökt staden Conjak och flaskan blev helig för oss. Den blev så helig att vi beslöt njuta den vid ett alldeles speciellt tillfälle! Just det, gott folk. Flaskan i dess vackra ask förvarades i ett vitrinskåp med egen belysning just på objektet. Tiden gick, jag dammade av den tappoert, vi förlovade oss, vi gifte oss, vi fick barn no 1 2 och 3 de döptes de konfirmerades, vi blev 30 40.
Vi hamnade där som många andra i en separation!
Bland det första som försvann från den gemensamma boningen var suprice, flaskan i den röda sammetsasken!
Alltså, vad sparades den för?
Mitt meddelande till mina barn någon tid efter detta var, " skulle ni se flaskan i sammetsasken, drick upp den, blanda den med coca cola eller tvätta tuppen, gör vad ni vill med den men använd den!!!"
Jag vet i denna dag inte om den ännu finns kvar, men den äldsta sonen sade i en diskussion för ett tag sedan, " - då skall jag se till att öppna Hennesyn"
Jag blev varm i hela mitt hjärta!
Stina är nu död, men hon följer med mig, det vet jag, hon ler. Till Janne skall jag berätta detta en dag, och jag hoppas jag och han som gudfader får vara med och njuta av denna magiska flaska ännu en dag.
Idag sparar jag inte! Idag använder jag mej av allt det jag har, kom gärna o se när jag struttar runt i högklackat och balklänning i snödrivorna, jag njuter av varje stund som om det var den sista, och vem vet när blir det den sista. Lämna intet till SEN!

Nåjo, vissa saker måste jag vänta med, de här gummistövlarna som jag fick i julklapp av fia, längtar jag efter att få använda, men jag måste vänta med det tills istiden lämnat mina marker, då blir det alldeles bestämt översvämning, då skall jag njuta av dem, sen!

måndag 15 februari 2010

Nordlandia en tapper skuta


Bilderna är från veckans isande turer över ishavens mysterier. Packis som hittar på överraskningar för gamla damer.
Äldre Ladys har ju som bekant ofta en lång erfarenhet av jävligheter bakom sig, de vet oftast också var deras gränser går och brukar inte utsätta sig för påfrestningar de inte riktigt klarar av med stoltheten i behåll.
Damen jag nu omtalar byggdes 1981 och hette då Olau Hollandia, hon hade en syster som hette Olau Brittannia.
Nordlandia byggdes då redan som sk. NATO kompatibelt fartyg, hon skulle kunna klara av det kalla och hårda Nordsjöklimatet mao isklass 1!
1989 köpte Nordström & Thulin damen och nu skulle hon gå på Gotland.
Hon marknadsfördes på Gotlandslinjen men var visst lite missnöjd. Nu kallade man henne Bosse Larsson!!! Det kan ju inte alls ha varit så roligt! (Nord Gotlandia.)
I 7 år stod hon ut och gick mellan Visby Nynäshamn och Oscarshamn, jaja och sen gick det som det brukar gå med tanter som tröttnar på sina ägare. Hon gick varm, inte av passionen tror jag utan av leda.
Juli 1997 då tog det fyr ordentligt, hon var sur och det tog eld i hela hennes innersta, i maskinrummet. Nu blev hon plötsligt ett problem, det brukar ju herrar tycka när damerna uttrycker sina åsikter alltför hetlevrat.
Herr Svensk tyckte det lät fint att överlåta den surmulna tanten efter viss renovering till snälla Ålänningar.
1 jan 1998 lämnade tha lady Sverige för att bli renoverad i Nådendal. Ett riktigt Spa var ju just vad hon behövde!
Februari 1998 var hon fin och färdig för att börja föra passagerare mellan Helsingfors och Tallin.
Hon har nu trafikerat rutten i alla dessa år förutom några glädjeskutt hon tog lite snett i april 2003, men det var bara propellern som blev lite skrynklig då.
Att hon också i en annan lite pinsam fadäs förälskade sig i en annan glad skuta och rände in i kajen okt 2006 har ju alla glömt. Han var ju inte ens värd det misstaget!
(det var nog när Kungen av Bahrain låg på den Estniska sidan...)

Isläget i finska Viken har i år varit ganska spektakulärt och med hårda sydliga vindar som fört all drivis norrut. Gamla Nordlandia har med sina motorer haft en hel del svårigheter att forcera isarna med endast ca en meters marginal av vatten under sig, resten har varit packis.
Hon har morrat några gånger och det har hänt att hon helt enkelt vägrat fortsätta.
Mycket bra gjort av en gammal dam, hon vet ju sina begränsningar! Man brinner ju inte två gånger i ett maskinrum precis bara så där! Dessutom misstänker jag att hon gillar att bli assisterad av de ståtliga ishavens riddare. Isbrytarna är nog mäktiga skapelser som så vackert kan föra en vacker ädel dam framåt.


Serie från 12.01 2010. Sitter fast i isen och vi väntar på assistans av den stora starka.

Här kommer SISU ur dimmorna för assistera Lady Nordlandia.





Sisu visar upp sina muskler för oss...

...och lägger sin tryggt framför oss och visar vägen genom isen hemåt igen.






Nu befinner jag mej på fastlandet ett tag, men jag tycker istiden kan ta slut nu!

Info: http://www.faktaomfartyg.se/olau_hollandia_1981.htm