Nu har jag kommit på det.
Jag har kommit på varför folk i 50 års åldern är så fruktansvärt knäppa. Det finns helt enkelt tre kategorier av dem.
De som gör det. De som inte gör det, och de som bara e skitkraja.
Detta fenomen inträffar för de flesta i 50 års åldern beroende på att då börjar deras ungar bli stora, de som har kids dvs.
De som inte har barn undrar plötsligt varför de inte gjort nåt åt deras egen fortplantning om det har gått. Somliga kommer plötsligt i den här åldern på, att det är kortare frammåt än bakåt och plötsligt finner de sig omedvetet stå jazzande till Vikingarnas tunggung, trots att metallica stod på deras favolista.
50 åringen vaknar plösligt upp med sin gamla sängkamrat och finner att hon, han, den, det inte alls motsvarade det saftiga exemplaret han en gång bjöd in att dela täcket med.
Arbetet, vad hände med det, inte mera guldläge att gå ut och marknadsföra sig som den mest innovativa resurs någon bara måste anställa. I synnerhet inte om man dessutom bär på lasten att man är kvinna. Hur som helst, det är den förskräckliga åldern då det alltså skakar till i övre våningen av deras sovande hjärnor. Aktiviteten blir ganska omedelbar hos dem det ännu finns aktivitet. Ingen tid att förlora, all tid är begränsad, vilket den sanna 50 åringen nu vet.
Det är nu omgivningen får ta del av deras nojor och det leder oftast bara till En sak.
De blir sedda som fullkomligt vansinniga, knäppa, oberäkneliga och totalt obegripliga. De blir också livsfarliga för sin omgivning pga av att deras respekt för döden är lika stor som hos en 18 åring som nyss fått körkort. En 50 åring , de som vaknat, dör hellre i en skateboardbstörtning med en solstol än i nåt så trivialt som någon cancer bak eller fram. 50 åringen anser sig också vara så gammal att den respekten han hon den det hade till olika saker helt börjar avtrubbas. Detta leder i sin tur till att ingen mera går säker i en 50 årings omgivning.
De gamla trogna kamraterna, förblir just vad det är, gamla.
50 åringen undrar om det inte går att skaffa nya helst otrogna vänner. All förnyelse vad det än må vara blir en utmaning han, hon måste anta.
Salta elände, jag ägnar dessa rader till de barn som olyckligtvis skall behöva ta del av såna föräldrar, dvs de som ännu är vakna och inte beställt en skön gungstol.
Lyckliga är de ungar som hava en sansad förälder de som sova eller ännu inte vågat vakna.
Citerar Mark Levengood: Saliga äro de korkade, ty de skola flyta då syndafloden kommer!
