Dimman lade sig som ett soft, mjukt täcke över huset. Efter det att dimman spökligt rullat in sjönk temperaturen, den formligen rasade i takt med att jag tog mina sista vedklabbar, och då brakade blåsten västerifrån in. Stormen har rasat inatt och jag har gjort rensning i tankarnas vrår. Mycket har legat gömt och glömt, och jag har ingen lust att plocka fram dem i dagsljuset. Det oaktat blir det solsken igen.
