Vilken tid detta är.
Helt fantastisk egentligen. Jag har fräst och morrat över vädrets makter som är så påtagligt viktig för just mig och just här. Nu infinner sig de blåa magiska skymmningarna, de ljusa stjärn klara nätterna och de rena klara dagarna med sol o solen värmer.
Nu är det sportlov. Då jag var yngre tillbringades alltid sportloven i Porkkala på Räfsö.
Nästan alla mina förmögna skolkamrater reste till olika exclusiva skidorter med sina familjer.
Vår familj packade in hundar , ungar och mat för en vecka i pappas fina Ford Taunus och sen bar det av mot holmen med pulkkor och packning. Vi var så trygga med vår stora fina Pappa.
Då och då gick någon genom isen, (mest gällde detta någon av hundarna) och färden stannade av en stund innan det var uppdraget ur vaken, fortsatte vi. Rädsla fanns aldrig, pappa var ju med och han visste allt man skulle veta.
Minns faktiskt inte mammas protester vilka garanterat förekom.
Ofta var vi som tillbringat sportlovet på Räfsö också mycket brunare i hyn än våra förmögna klasskamraters dyrköpta brunst.
Varför jag tänkte på just dessa sportlovstider var doften/lukten av mina egna byxor idag.
Efter ett pass uppe på taket hasande krypande o svärande kunde jag känna hur vatten till slut rann in i stövlarna av den blöta tunga snön. Doften av våta snökläder påminde mig direkt om sportlovstiden på
Räfsö.
Fastlagstisdag är det idag och på G som alltid skulle jag fixa till min egen stora Semla johej så bra det gick. Någon har energiskt typ har nogsamt o glupskt tuggat i sig den marsipanen jag hade, och mandelmassan jag inhandlade för två veckor sedan var också borta...Följden blev en "köpesemla" från den lokala bybutiken.
Att den lilla blå numera inte tjänar mig är för många i min omgivning en lättnad. Även jag hade ju så småningom insett det galna i att rulla runt med en skrammeldosa där ingenting satt som det skulle men bara kostade. Hon hade tjänat ut sin tid med mig, nu var jag mogen för att med lättnad göra mig av med henne. Liksom annat som passerat i mitt liv kostade tillvaron med henne alldeles för mycket, och det hon gav var bara ont i magen, o ännu mer tom plånbok.
En dröm blev sann med det beslutet.
Ett åk i klassen sportbil blev verklighet, nu med en maskin som i min värld ger mig trygghet, fart och lite dårskap.
Den är grå och kallas nu Gråsuggan, passande namn på en kamouflerad skönhet med hästkrafter som passar mig. Nu fräser vi vidare med nya krafter =)
