Nästan slut.

Så har året nästan passerat, åtminstone som man räknar.

Mina nyår har det funnits flera av under året, nystarter av olika sort, och på olika sätt. Ett hade jag i slutet av oktober då jag hade ett högtidligt samtal med Kent från Landsbro. Tack igen för ditt förtroende och din support genom åren !

Jag har blivit lite van vid att göra nya planer och sätta p för saker som passerat. Det är faktiskt skönt, man lägger saker som är oviktiga och tråkiga bakom sig och fokuserar på det som är roligt. Jag vill dock påpeka att det förra påståendet inte är synonymt med lättsinnighet utan helt enkelt en överlevnadsinstinkt.

" OOOoo vilken fin bild på dig" sa hon då hon suttit och lekt med min kamera häromkvällen på en fest. Några andra tittade och höll artigt men uppriktigt med. Då mina ögon landade på displayen och jag höll på att få slag. Fankken va katten talade de om. Den mest rysliga bild på mig hade hon tagit. VAH höll dom på med? Såg jag verkligen ut så där och dessutom tyckte de att just den bilden var lyckad, hur såg jag ut om den inte var speciellt lyckad?

Jag var mycket fundersam och konstaterade krasst att min hjärna inte kunde se det som de såg. Jag trodde ju och tycker jag ser ut på ett visst sätt men tydligt är ju att min hjärna inte är värst uppdaterad på den fronten.

Konstigt men jag tror nog inte jag är ensam om den känslan.

Å nu Stormen Dagmar.

Herrejöss nu har Finländarna visst tystnat. Tidigare år har man lite ironiskt konstaterat hur de där Svenskarna alltid skall jamsa o gnälla om allt. "Gudrun Per å sånt och varningar ett o två, lite träd hit å dit, ska de nu vara så märkvärdigt"... Nu har församlingen tystnat.

Finland med sina uråldriga luftledningar, kan resultatet bli ett annat ? Men en stor skillnad är att här jobbar gubbarna med sina elledningar trots väder o vind. Däremot kanske man nu förstår vikten av att uppdatera sin information på nät och i radio. Under det värsta stormanfallet spelade Radio Vega "önskekonsert och julmusik" när man i andra kanaler gick ut med varning om att inte bege sig utomhus. Önskar man tar sig en rejäl funderare och kan bryta div sändningar med uppdateringar om färdvägar nödtelefon nummer m.m. om dylika händelser sker.

Å ett som e säkert är att det kommer att komma flera liknande överrakningar.

Nu önskar jag och min numera skalliga klippa er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Upprepningar

Bilden tagen av Fia aug 2008

Otroligt, upprörande och helt deprimerande! Jag har bläddrat tillbaka i mina bloggar och läst och blivit allt mer illamående över raderna och konstateranden jag nedtecknat.

Det är ju ett enda upprepande av blaha blaha.

Fonus finns upprepade gånger, solnedgångar uppgångar fågelkvitter och tystnad inte för att tala om tjuvfiskare.

Sååå trött man blir på sig själv.

Tydligen finns inget annat i detta ynkliga liv på udden att skriva om.!

NÄHÄ gott folk jag har till och med analyserat detta faktum, dvs att någon form av substans avsaknas i raderna.

En enkel anledning är helt enkelt att den lilla privata sfär av existens jag vill hålla för mig själv, (integritet) inte nerskrivs, inte noteras, inte meddelas.

Det medför i sin tur ett babbel av naturfenomen, lilla blå s tillvaro, njutningar som kan anses vara neutrala på de flesta plan.

Mina så kallade besvär av alla de sorter finner man inte i min blogg HAHA

Goda läsare må vara tacksamma för det. *L*

Nu kan jag meddela att min mus har hjärnskakning!

Nehepp ingen plats för småleenden, historien alltså som följer.

Jag byggde en kompost och mitt i hamrande och grävande stack en mus upp sitt huvud ur högen framför mig. den blängde på mig och jag blängde ilsket tillbaka.

Hans blick berättade att jag störde honom, min berättade samma men också att hans feta buk skvallrade om att han stal mat inne i mitt hus. Förbannad kastade jag hammaren mot honom. Döm om min stora förvåning när han fick den mitt i huvudet och började skrika.

(Jag brukar knappt kunna pricka en spik i vanliga fall !)

Helt reflexmässigt klev jag fram och steg på honom.

Han pep iväg den lilla feta filuren och har antagligen byggt sig ett fint varmt bo för vintern i min kompost, och antagligen tömmer han nattetid allt gott jag glömt framme i huset.

Det var historien om musen med garanterad hjärnskakning!

Inte min!

Solen går nog upp imorgon också =)))

Tysta höstglimtar

Tjuvfiskarna har dragit sig till sina hemmasoffor, på fastlandet.

Skönt tycker jag, ingen sitter utanför min klippa och stör dagens höstens magiska lugn. Ibland stänger jag radion, musiken och bara lyssnar på ljudet som inte hörs.

Tystnaden är förunderlig just nu. Inga rasslande löv, inga fåglar, inga hammarslag från grannön, och över huvudtaget är det så stilla.

På vintern är det öronbedövande tyst, men då en bedövande kompakt snö- tystnad, nu är tystnaden hög och ståtlig på något vis. Mina var-dagar består av tjatter, prat rop och ljud som pockar på ens uppmärksamhet och jag njuter av det ickeljudet som ljuder omkring mig här hemma.

Det har varit en märklig tid, en höst som bara dragit ut i sin prakt av både färger och värme. Denna tid för ett år sedan befann jag mig i en is igloo, en iskall sådan, tom julljusen på busken hade snöat in i november och ljusen syntes först fram i april i år.

I år har dagarna kunnat användas för allsköns aktiviteter trots att dagarna varit korta vad ljuset beträffar.

Dagarna i Frankrike var juvliga men tyvärr alldeles för få. Visst kunde kroppen ladda för en lång mörkertid men någonting hos mig var ändå på väg hem igen innan man riktigt hann acklimatisera sig i stunden.

Denna höst firar jag lite extra med olika viktiga slutpunkter i min existens, ett lån är avklarat en kontroll likaså, och nya planer med nya längtor är inbokade.

Man blir ju aldrig nöjd. TUR är väl det, för den dagen kan någon ringa Fonus, för då är jag slut! ( Kallas det liknöjd?)

Nu längtar jag västerut, tillbaka eller hemmåt eller bara efter barnen vet inte men längtan är konstant även nu om målet inte alltid är det viktigaste.

Sunt eller inte jag fortsätter med det iallafall *LER*

Just nu

Visst är det kul att leva och snart ljusnar det igen gott folk !

Just i dessa helt ljuvliga tider kan jag undra hur alla sommargäster fungerar, de stressar ut i juli sina små sommarstugor och tycker det primitiva livet med sina små planteringar är pittoreska inslag i deras anors så torftiga tillvaro är sagolika under våra varma sommarmånader. Men nu då naturen verkligen visar sin sanna prakt i form av både regn storm och helt obeskrivligt fina energi då packar de undan sina torp o drar till staden. Förstår inte det , men samtidigt är jag tacksam över att de alla drar bort för nu är det verkligen lugnt och fridfullt, vackert och förnämligt. Made just for me =)

Tjuvfiskarnas leverne orkar jag inte ens kommentera, det är kryp som inte ens tarvar en kommentar. Trots detta måste jag meddela att somliga av de avskummen inte ens drar sig för att kliva iland på stranden och blir de skitnödiga blir det just din tupp som blir anfallen.......

Nu ligger både svamp och kryddor på tork, brunnen är isolerad så även golv och ekorrarna får använda sitt lilla intellekt för att hitta någon annan boplats än hos mig. Jag har välförtjänt tagit ut mina TVÅ (sic) semesterdagar, de första på 6 år och jag åker söderut! Nähäpp jag skall inte göra någonting alls bara inta stunden, dofter och somliga goda viner till någon gammal ost. Jag skall bara skratta och prata skit och dansa med blommor i håret, och framför allt bara vara i stunden eftersom jag nu råkar ha turen att ännu finnas med =)

GOD HÖST

Isoleringstid, å fira höst.

Sista dagen av de så kallade sommarmånaderna skriver jag idag.

Nu blir det bråttom att göra allt det jag babblat om, allt det jag helt enkelt inte ännu gjort. Dagarna har bara runnit undan, som vanligt när det gäller sommaren. Festerna har avlöst varandra, sommar, surströmmingfester, konjaks möten, släktträffar eller bara bryggnjutnings aftnar. Dagar som man upplever att "det kan vara den sista" och då släpper jag ju allt för att bara njuta och finnas i.

Nuförtiden är det ju ingen ide att planera något med mig jag hummar ändå lite förstrött och glömmer gladeligen bort en ev överenskommelse ifall något roligare råkar hända just då.

Kan nog inte ens skylla på ett ålders tecken av demens utan helt enkelt en nonchalans för saker jag kanske tycker är mindre viktiga.

Det har varit en märklig sommar på många olika sätt, den har varit mer intensiv än någonsin tidigare och skratten har avlöst varandra med suckar av förtjusnings upplevelser. Har nog aldrig tidigare njutit så.

Nu väntar en helsikes bister tid igen, men jag ger mig inte. Just idag har jag äntligen, med lite hjälp fått isoleringsmaterialet för att göra sovrumsgolvet varmt. Tänk att jag redan på Huddingetiden lärde mig hur man inte fryser om fötterna, Smålandstiden var iskall och där fick man lära sig elda på olika sätt, men nu har jag frusit färdigt anser jag...åtminstone om fötterna.

Bilden är inte från min trädgård men min är på god väg att anta former för en sådan. Benmjölets och blodmjölets förnämliga egenskaper har hållit olika fyrbenta individer på avstånd. Nu skall bara skiten också tas om hand på ett sätt som lär ha praktiserats redan i hundratals år, med en rejäl kompostering som skall bli den bästa här i skären.

Om inte annat så lär ju "Nans skit" kunna användas till nåt vettigare än hittills... Mina ädla korvar lär alltså bli förädlade pärlor.

Nu är det höst, och det är min tid. Jag har tidigare babblat om massor av svamp, men markerna gör nog alla tiders svamp rekord nu. Jag formligen snubblar över olika delikatesser vart jag än vänder mig utomhus.

I oktober kommer jag att fira lite xtra, men om det skall jag berätta om nästa gång.

Skall nog smyg fira litet på ett berg innan dess, å då blir det med de bästa vännerna och en och annan druva.

Jag skall då ta ut mina två dagars semester jag förtjänat in under året!

Livet är som en överraskning varje dag, tjoflöjt!

Högt å lågt

Ibland sätter jag mig på huk i blåbärsriset eller i min lilla trädgård, och jag upptäcker en massa saker, djur och liv som man anors aldrig ser. Från perspektivet "under" ser världen lite annorlunda ut, lite hemlighetsfull liksom. Jag har ju alltid sagt att det bästa sättet att hitta svamp på, i synnerhet trumpetare är att sätta sig ner i skogen o kissa för då hinner man betrakta marken och lägga märke till detaljerna. Jordnära!

Det är lika häftigt som att kliva upp högt på ett berg eller ett träd och titta på världen uppifrån. Nå jag antar att jag nog så småningom kommer att kunna se allt från ovan men det kan ju kanske dröja ännu. Igår hittade jag till exempel kantareller när jag lite dagen efter midsommaren satt och filurade i trädgården.

Midsommaren är inte min mittsommar utan en början och en tid då jag nu måste mobilisera mig en aning. Nu har jag ca 3 månader på min att reparera, förbereda och fixa för en istid till. Jag skjuter dock mycket gärna upp allting, det fixar ju sig iallafall.

Sommarindianerna har anlänt, havet är livligt trafikerat men inte lika intensivt som tidigare år. Sjöbevakningen har i år sett det som sin största uppgift att trakassera båtfolket. Ja jag är ytterst ambivalent till detta polisande. Att det skall vara nyktert på sjön också är en självklarhet tycker jag men de gröna männen tyks enbart leta efter fel då man stoppar flytetyg, Brandsläckare och flytvästar anmärker man med petimeter noggranhet på, och bötfäller som man aldrig gjort förut. I våras fick den lokala fiskaren böter för att hans hjälm låg bredvid honom på snöscootern, då han nyss tagit upp sina nät.

Den stora gröna sjöbevakningsbåten rusar hänsynslöst fram längs farleden med vågor som slår upp över alla klippor och drar med sig allt som finns på stränderna. Vet inte vad jag skall tycka....

Jag har min absoluta semester just nu, varje stund av ledighet är semester. Jag åker då och då in till storstaden och jobbar, ser till att fylla på hålen i börsen och för att hålla min vän Kent god och mild. Jag har även haft förmånen att åter äntra min "egi skuta" och tappat bort mig bland många nya goda viner . Det är så roligt att få lära sig nytt och dessutom kunna använda sig av ny kunskap för att i min tur lära det vidare.

Igår plockade jag årets första blåbär, och trots att jag älskar hösten är jag nog glad åt att det är ganska långt dit ännu.

Nu skall jag kliva upp på taket och känna mig lite ovanpå ett tag, lite som att låta mig flyta med i dyningen av medvinds vågen.

Längtan

Ordet längtan har så olika innebörd. Det kan gälla långsiktigt och väldigt kortsiktigt.

Längtan efter någonting finns alltid och skulle längtan ta slut då är det deffinitivt dags att ringa Fonus!

Tänk att den kom, den här våren jag längtat efter. Nu när den är här då längtar jag igen nu efter att sommaren skall hjälpa upp mina potäter och små späda växter.

Längtan efter ungarna är dock konstant, undrar om en mamma någonsin kommer ifrån den känslan.

När de är här har jag ångest för att de skall åka, och jag skall börja längta igen.

Tröstar mig med som så många år redan med orden //kvalitet framför kvantitet!//

Blah detta försökte jag ju redan förklara för min mor för ca 430 år sedan.

Momentalt längtar jag efter förstärkaren och högtalarna som befinner sig några hus bort och jag inte orkar hämta hit.

Dessutom kan tilläggas att jag längtar efter en stark driftig person som förflyttar min skuta i havet MED PROPELLER påmonterad oljad o klar.

Som jag har längtat efter lite högvatten eftersom havet har behagat befinna sig någon annan stans under några månader och det har försvårat sjösättning av allt flytetyg, åtminstone av en torrlagd kärring som jag...

Bilden: rensning av en fet fin gädda

Sist men inte minst har jag längtat efter min LILLA BLÅ. Den stackaren har befunnit sig på en ö, helt ur stånd till att vara körbar. I 8 + veckor har jag längtat efter att få sitta och drivas framåt i varma vindar, det hon är gjord för juh.

Min lilla blå är sååå mobbad. I viken hör jag alltför ofta senaste tiden

" har du fått tillbaka din bil" Jag svarar artigt naeeee, svaret hörs ekande längs farleden

-" Kör Peugeå´så får du gå"

Min längtan kan te sig pervers eller absurd i sina sammanhang, men de är ofta nutidsrelaterade.

Idag vet jag att imorgon är en ny dag och då skapar jag nya önskningar.

Önskningar om nya tillfredställelser om de då var är så små, så andra människor inte ens reflekterade över dem, eller heöt enkelt ansåg dem som självklara.

I min lilla värld av lycka är ingenting mera självklart. Allt är en gåva nuförtiden som jag försöker förvalta.

( Till mina ungar: japp min bil gillar jag, och vill inte byta ut den ännu.....tror jag )

Nu drar jag västerut.

Och för andra som jag ser som självklarheter: Ja skumppan är på kylning och udden är varm och du är lika välkommen som alltid ! Vi dansar tillsammans på bryggan igen!

Pay Back tid!

Den lilla flyttgubben har fått en ny plats. Nu står han och bevakar fjärden både öster norr och västerut. Han har sin speciella historia.

Min far tog sig an honom när jag var i 14 års åldern, då tyckte jag pappa var mer än lovligt löjlig. Roten dvs flyttgubben har sitt ursprung i en gammal tall på Räfsö i Porkkala där jag vistades på vintrarna som barn, på min fars barndomsklippor.

När pappa dog blev det en sedvanlig delning av hans kvarlåtenskap.

Roten "flyttgubben var det enda jag egentligen ville ha och mina rara bröder skakade på sina huvuden och lät mig få klenoden. Flyttgubben tog Silja Line över till Sverige och Aspö Dalarö, där var han bla fungerade som fåtölj för den tama kajan Kajsa. senare flyttade han till Vendelsö där han prydde trappan till huset. Senare fick han flytta till mitt lilla residens i Gladö där han vaktade trofast. En period befann han sig på en balkong i Huddinge men tror han var lite missnöjd. Han fick flytta hem igen och trivs nu ypperligt på udden som en själavakt.

PAY BACK TIME det är vad som nu är. Isarna ligger fortfarande runt mig men inte framför. Solen gassar från en molnfri himmel och värmen är nästan osannoligt härlig ca 18 grader. Två båtar har haft fräckheten att på något vis ta sig förbi min udde och jag blänger efter deras kölvatten som en grinig skärikärring.

Mina nät som jag tappert lagt utan större trassel, har hittils bara givit några feta braxnar men eftersom jag siktar på gäddorna eller helst gös så får de behålla sin frihet än så länge.

Den nyrökta laxen jag blev serverad idag var inte helt fel i solskenet med iskallt vittvin.

Idag känns det som om bilskrällets bromssystem ala räkning hööög, och den trasiga vattenpumpen som kommer att kosta fint, inte berör mig alls.

Nu tar jag en sak i taget och däremellan kommer jag bara att ge fan i allt det som i allmänhet brukar komma, dvs det som gör de blonda håren gråare. Äsch det finns ju fina hårfärgningspreparat.

Just det påsk, ja jag har hunnit påska också, lite "litsausta" Litsering hmmm jag förlorade allt, både den konstnärliga delen och knackdelen.

Men blåsippiorna var otroligt vackra. *L* Och kvällen var sååå trevlig!

Ännu en bild på mina mornar, just nu trax innan jag åker till jobbet, visst är det lätt att leva med den morgon vyn.

Detta togs för 4 dagar sedan, nu är iskanten endast skönjbar intill vassruggen. Hääärligt efter denna istid! Love this Pay Back time!!!

Vår o val fundringar

Nu kom den, trots att jag var fundersam ett tag. Våren anlände med alla sina välkända ingredienser. Jag har till och med hört en stollig gök kucka två gånger enstavigt på Gullö, och en dag satt en havsörn uppe på mitt berg och pep just så ynkligt som en havsörn bara kan pipa.

Den hårda nordvästliga vinden drog över min udde iförrgår vilket gjorde att isen effektivt bröts sönder och flöt österut. Nu kan jag beskåda fritt vatten men bara utanför mig.

Fritt vatten vilket betyder svanar ejdrar, gäss på väg norrut, knipor skrakar och fiskmåsar.

Politik

Fiskmåsar ja, man brukar ju säga IQ fiskmås om några som inte riktigt kan tänka...eller gör det illa!

När jag i söndags fick reda på valresultatet av det Finska valet blev jag heligt bedrövad. Jag skämdes, jag kunde inte förstå resultatet. Jag har visserligen ideligen både läst och hört om kandidater från detta Sann finländska parti, men varje gång smålett eftersom uttalanden av dem har haft en så låg intellektuell standard att jag sett det som självklart att de sanerat ut sig själva ur politiken. Men icke sa nicke! Det är så pinsamt att en regering i mitt Finland skall vara tvungna att deala med folk som har åsikter som hör hemma i forntyskland. Läste tom en insändare som uppmanade oss att nu sy små gul-röda flaggor som vi skall sy på våra rockslag.

Jag har alltid varit en stolt finländare och ansett mig vara sann, nu smakar de orden illa, så illa, vem är jag då?

Jag anser helt klart att man borde införa ett slags "körkort" licens för att få rösta, tydligen är alldeles för många inte kapabla att begripa varför och vilka koncekvenser deras röster kan ge. Missnöje absolut, detta visar ju ett missnöje mot ett system, men nog fanns det väl alternativ. Kommunisterna ter sig helt reko i jämförelse till dårar! Obs läste att en polis inom krim ställde upp för Perus Suomalaiset! Kul för den som råkar tala ett annat språk eller/och vara av en annan hudfärg att råka på honom. Till och med jag skulle i det läget tala finska!

Vad är likheten och olikheten med en fiskmås och Timo Soini?

Likheten= intelligensen. Olikheten= Fiskmåsen är en skönhet.

Flytta till Sverige gott folk, då höjer vi intelligensen i båda länderna, och vi får tala vårt språk!

Kolla in vilken hit.

Sablars god äppelsaft i bag i BIB form. Rekommenderar varmt, dessutom kan du använda den gamla välkända fingerfärdigheten vid i hällandet =)

Nu låter jag jorden fortsätta snurra, och skall bara ta en dag i taget o göra den till den bästa. Idag har jag premiär kört min simförmåga, jaja det förlöpte med blixtens hastighet, men doppet blev gjort. Jag skall njuta av tjuvfiskarnas frånvaro eftersom isen ligger överallt utom just hos mig =)

Med pennan och pappret fortsätter historien få innehåll.

Bryggsäsongen är inledd!

Förändringens tider

Februari-Mars tycks vara den tid då jag blir effektiv, tvingas kanske eller så har man mer eller mindre aktiva perioder utan att man vet om dem!

För två år sedan lämnade jag Ramkvilla Småland, jag lämnade en tillvaro som var osund på ett sätt, men också väldigt lärorik och berikande på ett annat.

Jag fick möjlighet att starta på nytt på ett friskt sätt. För ett år sedan fick jag återigen möjligheten att anta en utmaning jag aldrig kunnat drömma om och jag har njutit av varje sekund. Eftersom jag länge varit van vid att det mesta ordnar sig har jag inte heller varit skraj för de sk osäkra inkomsterna en ny utmaning blev.

Den enda som kanske undrar är min kära vän Kent i Landsbro, min stora support som tydligen alltid trott på mig, vilket jag med djup tacksamhet niger för.

Nu har jag igen hoppat på ett nytt tåg, denna gång med mer fast mark under fötterna på många vis, och mer kontrollerat. Är det ett ålders tecken? Vete katten men Kent borde iallafall glädja sig=)

Jag har kanske alltid dragits åt att befinna mig med människor "på resa" under Smålandstiden var det med en person som ständigt befann sig på resa, målet var dock lite oklart. Tiden på skutan och besättningen befann sig ju ständigt i rörelse med olika filurer där som sökte resans spänning även dessa på olika sätt.

Nu har jag igen bytt plats för arbete och finns också med människor som är på resa men nu kanske på ett lugnare sätt, och nu med båda fötterna på fast mark. Det gäller nu även för plånboken som har varit lite surmulen under en tid=)

Momentalt njuter jag inte enbart av tillvaron och påfyllning av säkra sekiner utan också av en särskilt varm vän. Han heter Herr Hitachi och har en fin placering på min vägg. Han är en riktig värmeklippa, i synnerhet just nu i mars när vintern verkar hålla sitt grepp om den här delen av världen.

Han säkrar plusgraderna omkring mig.

Som avslutning måste jag kommentera en bagatell, eventuellt enligt många. ( Just nu i tiderna med både Jordbävningar och andra katastrofer) och har tagit mig friheten att kopiera Sanna Lundells svar till en idiot.

Diskussionen gällde Mikael Persbrandts kokainbruk.

Svaret av Sanna var både starkt och mycket sant.

Svar: Pia, vad är det jag döljer? Vad har jag bakom min "lilla yta"? Kan man inte vara en glad människa, med åsikter, integritet, självkänsla och själförtroende om man lever med beroende kring sig? Måste man dölja, ljuga och må dåligt för att någon i ens familj har ett beroende?Nej, faktiskt inte. Gå på ett Alanon-möte eller ett ACOA-möte och lär dig om beroendesjukdomarna. Lär dig att var och en som är vuxen har ansvar för sitt eget liv, sitt eget mående och faktiskt i slutändan: sin egen lycka. Livet är inte slut för att ens farsa/morsa/flickvän/pojkvän/barn har ett beroende. Det går att göra något åt det. Det går att välja livet.

Nu skall jag gå ut och betrakta månen som finns där bland alla stjärnor, just ovanför mig!

Jag har valt livet!

Betraktelser ur min isvinkel

Jag promenerar ut till farledens mitt. Jag går för att fånga dagens sista solstrålar.

Svävar och scooterspåren gör det så lätt att gå, det känns som om jag nästan svävar själv. Då jag nås av det djupröda ljuset blir min skugga lång som ett oändligt rörligt band, jag kan nästan nå klipporna på holmen där långt borta.

Under mig fanns djupet och det enda som stör tystnaden är isens märkligt dova klagande. Helt plötsligt kommer ljudet som i min fantasi låter som Morran när han är riktigt besviken. Isen sjunger sade min far, min hund stack alltid iväg som ett skitit sträck när hon hörde ljudet, men jag står kvar och lyssnar.

Jag begrundar de krafter ett helt hav besitter som just nu försöker trycka upp istäcket men misslyckas iallafall just där jag står.

Jag har svårt att förstå hur denna farled om bara några månader sjuder av liv. Tjuvfiskare, båtar fåglar och vågor sol och värme, regn och stormar.

Just nu är allt så tyst, en kompakt oändlighet av vita vidder där man har svårt att se var allt börjar och allt slutar.

En stol står ensam mitt i farleden, den väntar på solen som lovat komma imorgon igen.

Jag traskar tillbaka i mina egna spår, och filosoferar över att jag faktiskt inte själv vet var jag börjar och ännu mindre var jag skall sluta.

"Sidu en turist"

Uret visade 22,15 äntligen hemma, spår i snön, jag följer dem. Spåren av en storfotad människa tar plötsligt slut, han ångrade tydligen sig och vände. Vem har varit här och kikat?

Jag drar min kappsäck som plogar en fin väg bakom mig i snön längs stigen. Mycket nysnö. Nu står jag i höjd med räcket som leder ner, snön som alltså är packad minst en meter djup, och där den inte är nertrampad kan den vara nästan 2.

Jag tror jag skulle försvinna om jag trampade fel...Månen lyser upp spåren och ger otroliga skuggor. Det glittrar och knarrar när jag kliver mot mitt recidens.

Inne det känns det varmt ända tills jag ser vad termometern visar. plus 3 grader! Jaha och ute då, just det minus 23. Ok bara att starta proceduren värmning.

Den nordliga vinden har återigen jävlats med mig genom att vara ihärdig. När jag en halvtimme senare har en varm brasa brinnande, ljusen tända, värmemadrassen på full muff och omklädd i varma sköna tofflor mår jag såå bra.

Häller upp en konjak och låter alla tankar nollas framför brasan. Håller pennan och blocket bredvid mig medan jag njuter av alla de kontraster som tydligen blivit mitt livs elexir.

Tystnaden är magisk, men jag låter Peter Le Marc bryta den efter en stund. Jag låter tiden flyta fritt tills jag kryper ner i en varm säng och sover djupt.

Morgonen tyst, så tyst, några tassande steg längs ytterväggen skvallrar om att Kurt är vaken. Han är okänslig för min morgonsömn. Han hade visst upptäckt att jag lagt lite gamla rester av förra veckan på hans tallrik.

Solen lyser över Gullö, ännu är solen alldeles för låg för att morgonstrålarna skall nå mig. Köket är iskallt, nordanvinden har gjort den avdelningen till en frys. Jag knackar bort islagret av vattenkannan och kokar kaffe.

Alla hjärtans dag ida, vilken fånig företeelse. Mitt hjärta slår och det är bra för då vet jag att jag lever, jag har tre hjärtan till åtminstone delvis ägare till dem och så länge

de slår mår jag bra.

Jag klär på mig och går ut skottar bort snön där jag måste röra mig, skottar in snön som isolering där det behagat smälta bort, och bär in mer ved, lägger veden på "värmining". Varm ved tenderar att fungera på samma vis som äldre kärringar, de brinner bättre och snällare.

Jag klär på mig och går ut för att inta solens värme, en promenad på isen längs skoterspåren.

Går till fiskarna som vittjar sina nät. Både Billen och Bjarne finns i solen med några förvirrade fiskmåsar och 4 havsörnar.

När jag närmar mig dem kommer kommentaren "-Sidu en turist på besök"

Jag undrade förstås var och vem...ytterst korkad fundering...Hmmm

Betraktade Havsörnarnas lek runt fisken som landade på isen, den som inte hamnade i sumpen. Fascinerande för en turist eftersom jag faktiskt bara betraktat Havsörnarna på mycket stort avstånd tidigare , nu fanns de på bara 30 40 meter ifrån mig. Fånigt pipiga låter de förresten, jag tycker de borde låta mer manliga...

När jag kommer hem ser jag att Kurt grisat ner mer än lovligt på sin matplats men struntar i honom. Nu måste jag packa på nytt. Jag lämnar detta kylskåp och drar österut. jag tror jag skall jobba tills solen bestämt sig för att finnas här på heltid, Jag gillar dessutom INTE att mata Fortum på det här sättet.

Nu är det faktiskt lite kyligt, för att inte säga Satans kallt!

Nans blogg: Påminnelser

Nans blogg: Påminnelser

http://www.flaggdag.se/

Påminnelser

Bilden av en vacker tavla av H. Flodin på min vägg.

Vem var han Flodin alltså ?

Nu har det hänt igen. Jag har helt enkelt glömt bort ett viktigt datum. Det är presis som om min hjärna enbart har focus på framåt som en ångvält utan att minnas de mindre sakerna på vägen. Det kan ju faktiskt vara de små sakerna som GÖR vägen men men minnet har inte fattat det.

Den här vackra minnes asken fick min mormor av min morfar 1930. Han hade besökt Björkö och låtit göra denna till henne. Anita Sofia Lagus är vackert in sirat i locket. Den asken har innehållit olika små minnes saker genom åren. Månne datum också kunde sparas här?

Min mamma var som ett uppslagsverk då det gäller viktiga datum och hon såg till att alla omkring henne visste vad och när någonting hände. Eftersom detta skedde under minst 40 år har man ju liksom vant sig vid att slippa tänka själv. Då sitter man här nu utan hennes hojtande och det leder till att man glömmer helt enkelt. Jag bara önskar att mina ungar genom min glömska lär sig hålla koll på tx födelsedagar själva...

Vad är detta? Jag har den på min vägg men vet inte vad den här prylen har fungerat som. Klart är att det måste vara från en båt, men till vad? Tar tacksamt emot förslag.

Idag är ytterligare en Bonus dag. Blev plötsligt av med tre arbetspass vilket inte enbart skall ses som minus i kassan utan istället som plus i tillvaron. Just idag förändrades färgerna utanför fönstret, från guld skimrande sol och gnistrande snö till gråa nyanser. Märkligt hur bergens grå svarta yta blir som silver med vita snö ramar när solen avvaktar med sin närvaro.

Jag tror jag skall blanda ihop en blini smet. På skutan har det talats om blini tider som tydligen är nu i januari februari. Tänk vad mycket man får lära sig, jag trodde man åt det lite när som helst.

Som avslutning lägger jag till en länk om Flaggdagar som Martin har gjort. Jag har även beställt en för Finland. Alltför ofta flaggas det hel vilt utan att man har en aning om varför. Det var visst det där med påminnelser i det fallet också.

Helt Crazy

Jag har en mycket nära och god vän och hon är för mig helt underbar inte minst i egenskap av sina egenheter.

Hon har nämligen väldigt svårt att bestämma sig.

Det kan framkalla ett mindre trauma hos hennes närmaste eftersom hon aldrig kan bestämma sig annat än om hon får EN sak att välja på. Har hon två eller hemska tanke flera tre eller mer alternativ då innebär det att hon behöver si så där 5 dygn på sig och skulle hon då ha bestämt sig kommer det omedelbart en tveksamhet av karaktär Orkanvarning eftersom hon ångrat sig och vill byta.

Det kan ju bli lite besvärligt då man befinner sig på resa med henne eftersom man sannolikt aldrig mer kommer att besöka just den platsen där beslutsångesten infinner sig. Hennes resesällskap har fått sig otaliga gapflabb men nuförtiden går vi andra lugnt till närmaste krog och beställer in dagens meny...den långa, för vi har vant oss!

Just i dagarna känner jag igen mig hos henne. Jag vet hur det känns. Att inte kunna bestämma sig. Å andra sidan men å ena sidan så...borde man men kanske inte och ändå kanske....Hur man än vänder sig sitter ändan där bak och skrynkligare blir den dessutom för varje dag.

Igår morsse var jag förberedd på en krigsvinter, fyllde kylskåpet med ingredienser för en överlevnad i frost för låånga dagar i mörker. Idag sitter jag med vetskapen och beslutsångest som min väninnas. Men nej denna gång handlar det inte om Nappar, Skor, Mattor eller Tuttar till barnbarn, vilken färg dessa skall ha, utan om jobb!

Jag hade tänkt pausa, på många sätt, men nu sitter jag och skall INTE ALLS PAUSA, antagligen är det för tidigt eftersom jag alltid tror på " Vad som sker skall ske"

Däremot är jag alldeles ensam tvungen att ta ett beslut, det jag e usel på, men bättre än min väninna visserligen....

Hur som helst har stugan varit varm och fylld av goda varma vänner.

Förr i tiden hade man ju kossorna och kreaturen inomhus på vintern, de gav värme, jag har haft diverse släktingar med samma egenskaper, alltså värmande dito.

Graderna visar minus 19 ute och det gnistrar i snön och månen skänker sina strålar på mig när jag vädrar. På bilden av lilla stugan ser man hur solen försöker nå över gran topparna och för varje dag kommer den närmare sitt mål, Dvs MIG =)

Ljuvliga promenader på isen, jagande solstrålarna, under det jag MÅSTE bestämma mig....Suck.

Visst är det kul det här sabla livet iallafall =)))))

Insnöad!

Nu är jag verkligen insnöad! Mina "off dagar" har blivit riktiga sådana och nu också rent praktiskt. Om jag också skulle vilja dra härifrån, kommer jag ingenstans.

Eftersom palatset i år uppför sig som det gjorde ifjol men nu några månader tidigare, förstod jag vikten av att försöka ta bort snömängderna från taket så länge det var kallt.

Det blev ju ett projekt som tog sina modiga tre dagar i anspråk, och hade någon frågat mig hur stor ytan av taket är skulle jag svara minst 400 m2. Något gym behövs inte här.

Mycket stolt över min bedrift, över att nu var det gjort, kom till skam idag. Snön vräker ner. Alla mina spår är utraderade, det enda jag borde kunna mig vara nöjd över är att den nya meter snön som kastat sig över taket och kunde ha varit 2 meter sammanlagt är nu bara hälften.

Egentligen skulle det här avsnittet handlat om filosofier kring mat men raderna kom av sig när snön anlände.

Det hade handlat om blinier. vildsvinsbacon i rårakor och lammlever i portvin, men det blir till en annan gång =)

Mina triviala inlägg här brukar ju sällan handla om de världsliga händelserna, det känns som om de förpassas till ett annat forum.

Här vill jag ha just de små detaljerna av existensen som förgyller och pryder min stig här och nu. Utanför finns allfartsvägarna, och de krokiga lederna och stoppmärkena behöver jag inte skriva om även om jag vet att de finns.

Ett litet insnöat hus som väntar på sommaren.

Med sparkstötting ut i den vita världen

Här skulle ju förstås funnits en fantastiskt bild på min spark stötting som jag grävt fram bakom garaget. Men en kabel fattades visst...Det blev istället en översnöad lykta...

Ja just det där med sparken...har den ju legat i så där 20 år tror jag...bakom garaget, sprucken ill amedfaren av tid o väder.

Jesustejp, vad skulle man göra utan det, blixtsnabbt hade jag reparerat denna anrika spark och sparkat iväg hela härligheten på sina gamla medar. Vilken känsla!

Två gamla kärringar på vift. Tjohooo

I radion efterlyste man i en sk. bytesbörs, sparkstöttingar och där kunde man meddela att dessa inte fanns att tillgå mera, man tillverkade helt enkelt inte sådana mera...hihii o jag har en sån unik sak som bara som skräpat här. Vilken känsla den gav när jag sparkade iväg i skogen längs de vitklädda träden och ängarna. Det kändes som en Ferrari, ja nästan som min lilla blå.

En tokig grej var dock styrningen, jag hamnade in i snödrivorna mer än många gånger, den styrde lite uselt, kanske var det åren som gjort den lite trög. Hmmm.

Dagens solförmörkelse gjorde inte min dag mörkare men ändock tog jag tillfället i akt och galopperade längs isen bara för att se skymten av det som inte syntes...dvs solen och månen.

Jag såg ingenting, dels hann jag inte fram till en plats där solen skulle ha synts och dels så var det lite molnigt, tror jag väntar till min födelsedag år 2226 eller nåt.

Nu undrar jag var jag kan få tag på en rejäl "stakakälke"

Det skulle tarva flera kilometer film om man ville dokumentera mina försök att få ner veden från skogen till slutförvaringen av detsamma. Komiskt syn kunde jag själv konstatera där jag kravlade omkring i det vita utan att veta var fram å bak befann sig och veden försvann någonstans, den jag lär hitta kring midsommar kanske......

Läser småleende om mina vänners uppdateringar på FB och om hur de nu besöker div. gym. nu i januari.

Urfånigt tycker jag. Kom bara hit och besök mitt tak.

Nuförtiden har jag ingen höjd rädsla, däremot ilska mot hur taket bara sänker sig ner över mina dörrar skåp o annat, mao tyngden gör existensen inne i huset mindre skoj.

En meter höjd av snööö har jag skottat bort på en yta av 1/5 av husets tak...tog ca 2 tim i anspråk och gav mig helt ok arm ben och bukmuskler....

Fritid har jag inget problem med dessutom var Nans lamm i grytan det bästa jag ätit.

Fy farao vilken hurtig start på bloggen detta blev år 2011. Lovar göra en ny bättre imorgon!