onsdag 30 december 2009

Mitt galna liv


Mitt galna liv, nej inte mitt, men ändå.
En gång för länge sedan 2004 fick jag ett första besked som gjorde att jag tappade fotfästet ett tag, tappade styrkraften på något vis. Jag satte mej ner och började skriva frenetiskt. Nej inte om mej själv det blev antagligen för nära och svårhanterligt, istället skrev jag om en person i min närhet eftersom just hans liv var så osannolikt, jag försökte förstå kanske genom att skriva galet. Genom hela den våren skrev jag, här på Notholmen skrev jag tills energin och substansen för info och intresset falnade.
Personen ifråga jag koncentrerat mina tangentslag på, tyckte ju detta var en fin fin ide, och marcherade runt som en stolt tupp. Texterna hamnade i lådor, väl gömda eftersom upplevelserna övergick till sanningar jag inte mer kunde sätta på pränt. Sanningar om ett leverne jag tog del av men inte var stolt över. Då det andra beskedet 2007 kom, ledde det igen till en period av intensiv forskning, och ny attack på tangenterna. Mitt galna liv under året därefter byttes ut mot ett nytt strax efter nyåret 2009.
Året 2009 har varit det mest spännande och sunda på många år, dessutom det mest lyckosamma *S*

Skulle någon mot förmodan råka se några av texterna från dessa år är de inte publicerade med mitt tillstånd och får inte användas av någon annan än mej.


(Texterna finns f.ö. redan i ett circus sammanhang där olika missbruk är ledmotivet)
-------------------------------------------------------------------------------------------------
NU mitt galna liv

Tjiff tjoff Julen är äntligen passerad och redan idag kunde jag skönja konturer i skogsbrynet vid färjan. Det ljusnar!
Det är med en aning vemod jag lämnar min arbetsplats för att byta mot en ny, eller i pluralis, nya, men just nu är tiden då det skall hända, ut, ut i världen, nya utmaningar, nya ideer. Jag kommer att sakna alla arbetskamrater men alla finns ju kvar. Det sista jag hörde idag då jag lämnade byggnaden var ord : "Tänk efter hur kan vi spara, vilka tjänster kan vi dra in vilka kan vi ta betalt för" Jag skuttade iväg medveten om att verksamheten dignar under alla indragningar och frustrationer.
Och jag får bara skutta vidare och nu får jag skriva igen , denna gång inte frammanad av tokbesked utan bara ren frihet.
Ute på havet skall jag inta mitt bubbel och njuta av att hela hufvudstaden firar med mej in ett 2010

måndag 21 december 2009

Stillsam högljudd röst strax inna julen

Vid det här laget har var eviga kotte på det norra halvklotet tröttnat på mina natura rapporter och jag skall nog bespara er från det...nog kanske...
Jag vill i alla fall högljutt deklarera att jag råkar befinna mej på en av de vackraste och mest magiska platserna på jorden. Bara så ni vet om ni nu ha råkat missuppfatta det tidigare!
Vitt vitt och överallt har ca 20 cm lagt sig som av dunaktiga vita hattflingor av snö. Den välsignade naturen har ordnat till det så att ca en halv meter snö har isolerat mitt palats från ostan västan nordan och jädran.

Säkerligen kan den som vill konstatera att min bild är oskarp, må så vara jag har ju inte helt blivit kompis med min lilla nya cooolpixel ännu.
Jag tränar, och han o jag delar många magiska ögonblick. Haha jag bytte ju, övergav honom som blev opålitlig och suddig dessutom rann hans skarphet ut i kanterna på någe vis...
Någon sa åt mej följande påstående vilket jag för ovanligheten kommer ihåg:
"Om din favoritkrog e stängd behöver det inte betyda att du skall gå hungrig hela livet!"
Märkligt hur man lägger på minnet vissa saker andra glömmer man obevekligen.
Senaste glömma -"Posta dina paket innan den 18 december för att de skall nå mottagaren innan jul"
Den här morssan stod fånigt ilsk när postkärringen menade att -ja nog kanske det kommer fram till nyår.....
Åååångesten är djuuup, det lilla barnet som på julaftonen gråter krokodiltårar över att inte få öppna kalsarna och strumporna av mamma. Den här mamman vågar påstå i en tillfällig morsk stund att han förmodligen bara är glad över att få slippa . Just det barnet vet att han fullkomligen kommer att drunkna av kärlek och kärlekspaket den dag morssan kommer nära honom.
Julen , den tycker jag inte om i år, men obevekligen kommer den.
Krampaktigt tvingar jag mej lägga in sill, titta på snören o papper...vete katten vem som skall slå in de fjuttiga gåvorna.
Jag skulle jag vilja ge dem:
No 1 En returbiljett, och studier för 2 år!, Den andra betala studierna för två år frammåt, Den tredje likaledes .och dessutom en ny cykel.
Klimatmötet och facebook.
Jag har en speciell feeling för de som aldrig på allvar insett vilken gåva facebook är.
De som pratar mest skit om den, är de som inte har en susning om vad det innebär att ha kontakt med nära och väldigt kära.= I Love Facebook
Klimatmötet,:
Vad är det för fel på att det bli varmare, just visar barometern "oväder i Baku" o temp: minus masssor!
Jag ser verkliger fram emot att ligga på bryggan o softa i bikini en julafton om några år!
Sillen ja ....anfall anbelangas asap!
Posted by Picasa

onsdag 16 december 2009

Existensiell njutning

Jag som tyckte att jag under en tuff renovering av det gamla huset i Småland levde spratanskt.
Hur duschen som då befann sig under äppelträdet ombonat av en grön trasig presenning var lite "enkel".
Under vissa iskalla snöiga perioder gick det bra att tvaga sig i en murarbalja. Utedasset friluftsdragigt och hemtrevligt.
MEN vad är detta jag nu har, allt det ter sig som barnaleken ala sagan om ringen mot skärgårds livet. Detta bästa läsare skall inte läggas till avdelningen Gnällfiler, enbart ett konstaterande och jag känner mej mycket ambivalent vad bekvämlighet beträffar.
Nog skall ni alla därute veta att ingen njuter som jag i ett hett bubbelbad med tända ljus, men om jag inte samtidigt kan ha tillgång till sprinterloppet från stranden i iskall snålblåst o regn, blir jag frustrerad.
Helst skulle min själ nog vilja ha båda helst samtidigt och helst på samma plats.
Nåja momentalt kan jag förtälja att "morgonsittningen" är ljuuvlig frisk och fräsch. Utsikten sagolik. Jag har nog babblat om naturens finurliga svängar så alla säkert sedan länge tröttnat, men jag själv har ju inte tröttnat än. Hmmmm
Framför allt är dagarna hela tiden olika, ingen lik den andra. Ingen av utsikterna lik den som var igår. Jag som älskar förändringar mår mao alldeles utmärkt i hela denna tillvaro. Men ack det som varar.
Just nu är den förbaskade julen mycket nära.
Nej jag tänker inte med vemod på julen för ett år sedan utan jag tänker på den enbart med tacksamhet. Tydligen skall just vår lilla familj ha "vartannat års" jular och i år är vi spridda i världen.
Posten har fått ta del av mina sekiner för att framföra fjuttiga små klappar men det viktigaste är att alla ungar har det bra, är älskade o uppskattade där de firar Jesu afton, gemenskap o värme. Jag har befriat struntat i allt julande, nåja några fåniga tomtar o ljus e uppsatta, men städning, det tar jag ett annat år.
Vår jul blir fin i år och dessutom har naturen lovat vara vit så det e bara att acceptera och jag konstaterar att mina vattentunnor jag glömde tömma blivit runda som ballonger....den där kemilektionen jag sov bort...nåt med expansion o minusgrader...men på kroppsdelar har jag läst att kyla krymper??? äsch så fånigt.
Nu skall jag reparera pälsen jag fick 1984...den behövs nu!
Posted by Picasa

måndag 7 december 2009

Godtrogen

Naiv godtrogen, lättlurad. Kan dessa ord vara synonyma med att vara korkad, blåst eller bara slapp i hela huvudet!
Ja jag tar mej en rejäl tankeställare. ( Har förrästen gjort det ofta under de senare åren) Hur som helst är detta ju egenskaper som egentligen visar på att den som tror andra om gott fortfarande innehar en tro.
En tro om att andra inte drar nytta av en och blir dumma elaka eller lurar en.


Marocco var ett underbart land i det hänseendet, där fanns det ingen misstro, man anförtrodde varandra och visade och berättade med en kraft som inte innefattade misstänksamhet. Borde man vara misstänksam, på sin vakt, gardera sig?
Hm så är jag inte skaffad och det har nog kostat många dyra tårar, slantar och ledsenhet ibland. Mest ledsen har jag nog varit över att märka hur saker o ting användts på ett fult sätt utan att jag förstått att så kunde vara.
Jag är stolt över att ännu kunna ha tron kvar låta anförtro folk saker jag inte tror de använder emot mej. Jag berättar med glädje var mina nycklar finns, kanske behöver just den dem någongång för att värma sig, inte skulle jag drömma om att den personen skulle ta något ifrån mej.
Alltså med stolthet som en anka tänker jag fortsätta min naiva tro på folk och vänner.





Min självständighet är guldbelagd av erfarenheter och just nu gnistrar de i mörkret. Den senaste av mina erfarenheter är att det inte enbart är män som tycker sig dra det längsta ståt av mej, nu även en madam, och hennes ord var inte mycket värda. Ibland känner jag mej som Jesus. Jag tycker bara synd om henne och tror inte hon sover gott om nätterna. Hon köpte en lägenhet av mej och sålde den vidare innan hon betalat mej.


Visst skäms jag ibland över mina oerhört korkade handlingar, jag skäms ofta förrästen och visst svär jag som en skogshuggare över allt galet jag gjort, satsat, och trott på. Men gott folk, jag ångrar inget tror jag, för i slutändan är det nog jag som avgår med segern på något vis, om inte så kanske jag kan byta till nya vinterdäck iallafall.

Martin föddes igår för 25 år sedan, det var andra dagen efter det Söderledstunneln hade öppnats för trafik. Ny asvalterad o fin fanns den där när jag åkte i den med en mage som en Zunami. Kalle premiärkörde tunneln försiktigt men i min, just då födande värld befann jag mej på en stenåker ala Smålands stenigaste åkrar.
Väl på Sös infann sig en leende skallig prins en unge soms krattade de första 10 åren. En gång grät han, å då inkallades både sjöbevakning och helikopterdivisionen. Senare har har surat många gånger och han rymde också en gång iklädd pyamas ryggsäck och gummistövlar. Han kom hem efter 10 minuter, han visste inte vart han skulle rymma, sa han! Anledningen var att hans lillasyster hade hittat hans godisförråd och hans mamma förstod honom inte.
Inte förstår sig hans mamma på honom alltid nuförtiden heller och helst skulle hon förvandla sig till muslim eftersom hon hittat hans fru redan. Men om det talar vi inte, mamman har ju inte konverterat ännu. Martin är en unge jag aldrig förstod att jag skulle kunna älska så mycket som jag gör!
När man som mamma har en unge och det är det käraste man har, kan man inte fatta att ens kärlek skall kunna räcka till två. Det var ofattbart då. Nu vet jag att den räcker till alla tre och tom fler om det vill sig!

Bastugnen är ett ståtligt verk av min far Moritz, han som borde blivit konstnär. Men han lever kvar!

Jag hoppas mina ungar förblir godtrogna, troende på det goda!
Posted by Picasa

söndag 29 november 2009

Något mindre sommar...


-"Mamma int e det höst bara lite mindre sommar o sen kommer våren direkt!" sa en ungen till mej för ett tag sedan. Så rätt han hade.
Det plaskar. öser och plötsligt kommer solen samtidigt. Graderna visar 8 plus och jag njuter. Ur led är tiden sa någon, men det är rätt häftigt, ljuset är otroligt och ibland är det som om någon står med en filmisk rökmaskin, dimmer och för ett fashinerande dis över bilden.
Trots att jag gått med i VVJ Våga Vägra Julen har jag rotat bland jusakerna och några fåniga tåntar. Upptäcker att det ju inte var julsakerna jag packade in först för ett år sedan, och många alla ljusslingor är borta.
Bara bra på det viset göder jag ju inte det finska elbolagen i vinter.


Eftersom jag använder ett nytt fotoöverföringsprogram blir inte sidan riktigt som jag vill ännu, men jag tränar.

Gjorde en resurce på hur en eventuell julgran skulle se ut i år, den här föll mej i smaken, den står dessutom nästan mitt på stigen varför den också år efter år blir mer o mer skallig på ena sidan där grenarna alltid petar på en när man passerar den. Den e så ful och ogranig så jag tycker den borde få till uppgift att bli ljusprydd trots mina antijuls åsikter.

En arla morgon då jag körde med full fart som vanligt varjag tvungen att tvär bromsa i en kurva. Mitt på vägen låg en enorm vit hög. Det visade sig vara en död svan, och när jag omillt sparkade den åt sidan såg jag att den saknade huvud. Då jag återvände på kvällen var den bortta men efter en stund sökande hittade jag kvarlevorna under en tät gran.
Min vän här i skären Lodde Lo hade skaffat sig en fin fet svan till middag. Hörde av fiskarna i trakten att två Lo djur huserar här i skogen och då undrar jag följdaktligen, en hona en hane, och vad händer sedan. Angenäm tanke, hjortarna lär jag iallafall bli av med, och Lo djuret äter inte potatis...tror jag!

lördag 28 november 2009

Julafton 2009


Minnesplatsen för dem som vilar på andra ställen var en absolut upplevelse att se. Visserligen e begravningsplatsen på julaftonen ett eldorado av tända ljus men den här platsen på den f.ö. mörka delen var otroligt vacker.
Värmen från de tusentals ljusen var häftig och upplevelsen rekommenderas för andra, Vi besökte den halv ett på natten.


Julaftonen var vacker, gemytlig med alla ingredienser, julgubbar, små barn paket och otrolig god mat. Jag är ju en lika god vän av traditioner som jag jublar över förändringar. I år kunde jag till min glädje äta rökt kalkon istället för skinkan som jag inte saknade alls!









Jag önskar alla som kikat in riktigt fridfulla lugna juldagar.



Not: Hoppsan någon glömde visst att trycka på knappen Go mao blev detta liggande, nå nu skall den ut i cybern...

måndag 23 november 2009

Regntid-bratid


Den går! Hon för mej HEM igen efter en lång men bra jobb-helg på havet. Den lilla blå brummar säkert även om det gnisslar lite här o där, (som hon bakom ratten)hon brummar tryggt och jag känner hur även hon, snabbt vill HEM.
På stadsgatorna känner sig min lilla blå lika obekväm, som jag.
Skutans hemtrevliga gungande och besättningen familjära värme gör att jag alltid tycker resorna på havet är givande. Jag lär mej dessutom nya saker varje gång, jag träffar nya roliga filurer och utbyter många fina erfarenheter.
Under veckorna som gått har jag varit utan en liten kontakt som en lapptopp ger, det har gjort att jag varit effektiv som attans. Läst målat o skrivit...för hand *L*
Nu har en ny liten MINI blivit mitt sällskap och kontakt utåt. Det tar lite tid att lära känna varandra men det har jag fixat tidigare och dessutom har det snälla barnet i huvudstaden assisterat med att rädda HELA min gamla hårddisk med allt vad det innebär.
Helt korrekt som någon därute konstaterar borde en del aldrig få föras över från en gammal disk till en ny....men nu skall det rensas rejält. Ja jag lovar det !
Undrar förrästen appråpå ingenting, finns det ingen fiffikus som kunde hitta på en handsfree som INTE trasslar till sig!
Det MÅSTE finnas andra som utför livsfarliga övningar i bilen när man skall trassla ut hela systemet av sladdar hörsnäckor m.m. som hör till handsfreen... Jaja jag skall göra det INNAN jag startar nästa gång....har jag ju lovat mej det minst 1000 ggr!
I min nya lilla maskin som ju är en hon, finns ännu inget fotoredigeringsprogram alltså blev det en fin bild från min TV salong. Bilderna i den rutan växlar varje sekund, just nu e den häftigt svart skimrande.
Igår var det regn, och inget blygsamt sådan utan ett Häll regn, läs ett helsikes jädra häftigt skyfall. Jag låg o njöt av att vara torr, det gör ju tanter i min ålder, men igår njöt jag av av torkan o av helt naturliga anledningar.
Min nuvarande fantastiska arbetsplats har bestämt att blockera facebook, om detta skall jag inte orda mer än följande. Tänk om beslutsfattare hade egen erfarenhet av sina beslut då skulle nog världen se så helt annorlunda ut...Så är tyvärr icke fallet, och då kan man stilla konstatera,
" Frukta icke de som icke vet, frukta de som TRO sig veta"
Nåjo just nu infaller det värsta momentet under mitt dygn, det handlar om det primitiva, hungern...på mat. Jag har inte tid för sådant trivialt, skulle så gärna ropa in i köksregionerna en delikat beställning ...tyvärr svarar endast tystnaden idag alltså lämnar jag min Mini och
försöker mej på att inta någon form av föda.

onsdag 11 november 2009

Svin, älskare o sur ved!

Bilden är av mitt högt älskade lilla egna svin August, OBS han skall dock aldrig få förväxlas med andra Riktiga svin jag skriver o babblar om!
Min chef, (hatar det ordet jag e chef över mej själv) råkar nu ha fått en ny sådan, sedan några månader, är som chefer skall vara, alla ingredienser äger hon, kunde ju lika väl varit en han! Nämda person har under den senste tiden 5 veckorna hälsat på mej 2 ggr! Ena gången då jag kastade ett Godmorgon i ansiktet på henne o den andra gången då jag skulle anteckna min handskrift under en arbetslista från Juni ifall den var korrekt! Gissa vad jag minns från juni!
Detta tillfälle skedde just då telefonerna fullkomligt glödde av svininfluensafrågoroch hysteriska människor och vi personalen inte hade en aaning om hur vi skulle agera! En svinmobiltelefon kastades mellan sekreterare städerska och någon sjuksköterska, ingen visste vad göra med den. Ingen info fanns att ge, vem skulle få vad när och hur. Genom att lägga min enorma parabol till högeröra nära en dörr som stod öppen kunde jag dock skönja en viss form av diskussion och därigenom införskaffa mej lite info!
"Kan du vara i luckan 2 timmar" är en annan rolig företeelse fråga. Jag älskar att ha kontakt med folk, svara på frågor och hjälpa, Under de här mycket intensiva pandemitiderna kan det dock medföra vissa problem. Varje fråga måste nogsamt svaras, och jag vet inte, inte ens läkarna vet ibland vem som hör till "riskkgrupperna" Jag vill lova er att det ibland kan vara svårt att hålla minen då personerna framför mej hävdar sig höra till riskgruppen pga långvariga hemorrojder alt öron besvär, eller mormors moster har hjärtfel som jag dricker kaffe med varje torsdag.... dessa två timmar brukar dessutom oftast bli 6 minst.
Jag hade önskat att den chef jag har hade haft ETT enda sammakallande informationsmöte ang handledning och info för alla frågor kring Svininfluensan!
I afton tar jag till rikets radiokanal som har utlyst en hel timme för frågor kring detta!
//Va de jag som för 5 år sedan sa -" jag skall aldrig jobba inom sjukvården igen....."// minns inte....
Älskare, det är en sådan som kommer och älskar men inte kan älska. En s.k. festman, hmmmm jag behöver inte en sån just nu!
Sur ved är inte rolig, den luktar illa osar och uppför sig som min dator, slocknar så lätt och e svår att få igång. Jag gillar inte sur ved, usla chefer och älskare!
Gapskratt, det finns av alla delarna mer eller mindre och idag har jag murat källaren! God afton imorgon kommer det en ny torsdag!

söndag 8 november 2009

Så olika


..kan dessa två grannländer vara! Menar nu både det i väst och det i söder. Jag har det senaste året fått ta del av folket i söder, dessa stolta Ester som alla bär hela sin historia innanför sina uniformer. Då jag i helgen vistade ett rent Estniskt flytetyg blev det ännu mer uppenbart än tidigare. Så fullkomligt olika är dessa de från Sverige och de från Estland. Finnarna är nog någonting mittemellan, men mer besläktade med den Estniska folket, eller tvärtom. Stolta raka i ryggen, vana att få starta från början.
" En dag skall jag rycka upp ankaret o bara flyta med vågorna" Jag lyssnar åter o åter på min favorit Peter L Marc, han har varit just där mittemellan alla dessa länder o alla tankarna.
" Jag såg inte mörkret då, det jag sen skulle få bära" är andra fina rader.
Mörka moln röjde över min horisont för några dagar sedan, och jag har idag svårt att förstå mej själv, att jag varit en annan, någon helt annan under några år.
Märkte till min förskräckelse hur lätt det var att ramla in i den "gamla rollen" som med-beroende! Jag antar att det tar en tid innan man kan stå rak och låta fulheter rinna av en obemärkt!
Man skaffar sig skydd och jag gapskrattade när jag såg den finurliga Estniska uppfinningen för läckage!
Vem tog vattnet är någonting annat jag fundrade över. Havet har på något sätt försvunnit. Min strandlinje ligger till havs och det i sin tur betyder att jag har såå mycket mer areal i ägande rätt!
Låg vatten skall ju betyda högtryck men just nu undrar jag vart vädret vill komma! Det borde ju bli vinter, och ju fortare den kommer destu fortare kommer den våren jag så varmt saknar just nu.
Men gott folk vintern är så varmt välkommen den med. Jag läser dagboksanteckningar från ett år tillbaka och njuter av min absoluta frihet idag! Jag är på väg!
Idag ägnar jag en tanke på alla storartade ungar! (Trots att det är farsdag) Det finns förutom mina tre, ytterligare tre som jag beundrar mycket! Maria Patrik o Emelie!

fredag 6 november 2009

Trassel


Läste genom div av mina tidigare inlägg och tycker det har varit lite väl mycket stön och stånk, alltså behövde jag nu skutta till några rader för att vända på steken.
Trasslet på golvet skall jag reda upp, korvarna som syns längs golvlisterna o i taket skall jag snida till så de inte syns.

Korvarna kom sig av ett tappert försök till isolering med skum, det hamnade ju inte alls bara där det skulle utan i både håret o på div persedlar o där sitter det fint fast.




Idag efter en tuff influenssa tokig arbetsvecka. Ett fullkomligt Las Vegas råder bland människor som lägger hela sin tro på vaccinet, och nu skall jag om en stund ut och gunga på söderhavet igen, nu på en ny skuta, en snabbare och nyare.

Kent har igen lättat mitt sinne efter en liten vinterhicka på eftermiddagen. Jag undrar om jag kan skicka lite fisksoppa åt honom han är värd allt guld jag har just nu.

Nu skall jag rulla österut med min lilla blå som idag iklätt sig en lite sliten men dock, vintermundering.
Det var lite "råisigt" igår på kvällen. Den lilla blå o jag kom knappt upp för backen efter färjan o ALLA körde om oss, tom de där riktigt skruttiga 60 tals lastfordonen.....sånt e inte kul alls!
Månen lyste så här vackert igår kväll f.ö. så nog finns det små ljusglimtar hela tiden.

torsdag 29 oktober 2009

Blablabla

os de
Just när man borde vara så satans glad lycklig och framåt. Man borde vara själaglad och hurtig då ramlar fan hela jävla världen över en o man bara sväääär, man... läs jag!
Jag svär över allt, presis allt just nu och har ingen lust att ens försöka vara så där prutthurtig någonstans inte ens i text!
Jag är förbannad, helt ursinnig över allt men mest naturligtvis på mej själv, jag är en sådan fullkomligt komplett idiot, undrar hur fankken jag överhuvudtaget fått äran att konfrontera mej själv med mej.
Varför hindrade ingen mej för si så där 50 år sedan. Jag har inga studieskulder skulle jag själv säga, ja det säger väl allt, det har inte fiskmåsarna heller.
Varför i helvete har jag inte kunnat kamma till mej för läääänge länge sedan, varför har jag ingen snickare som står i givakt i skogsbrynet, var är bilmekanikern som dyrkar mej så han ser till att jag har ett åkdon som inte gnisslar o lever fan och var finns han som tycker att lilla pluttinuttan såklart borde ha vinterdäck på bilen...för att han är rädd om mej.
Jaaaaaa jag vet att skulle mina ungar kunna hava den ekonomin skulle de direkt se till att morssan levde några år till men jag är vuxen! Ja jag är väl det...eller är jag o i så fall om inte när blir jag det ...och varför i så fall, ja just det.... för att planera lite bättre, leva lite förnuftigare....MORRRR
"Älskat över förnuftets gränser" vet ni vad det betyder? Jag vet!
Bara idioter följer nåt sånt, eller de som har ett fett bankkonto!
Jag sällar mej till den förra skaran och som min högt ärade dotter säger man ÅNGRAR INTE det man gjort snarare skulle man ångra det man aldrig vågare!
Skall söka nytt arbete from nyårsaftonen, då någon ful eländig stjärna i raseborg avser att kunna ta min plats, de anser dessutom att jag under minst en månad skall skola in denna eländes tant, GLÖM DET säger jag ba! Jag skall lära denna skata enbart FEL! Alla fel man bara kan göra skall jag lära henne, hon vill ju inte "flytta" med sin arbetsplats några hundra meter norrut .....Så är de dessa Ekenäs bor!
Älska som jag älskat, livet stunden, och jag skäms inte ett "juta" för att nerteckna det, jag har följt stunden, lusten och ingivelsen.

Den senaste har jag antagligen älskat mest eftersom ingenting fanns på plats hos den, men jag har ju alltid dragits av det annorlunda!
Fortfarande är min favoritmelodi "Nothing Else Matters" av Metallica, just den balladen var ju gjord just för mej för många år sedan.
Jag har älskat och lärt mej älska djupt o innerligt utan eftertanke...nej inte speciellt intelliget men ändock nöjd!
Jag har älskat utan att den jag gett min kärlek till besvarat denna, men fortsatt oavsett driven av en urgrundskraft som kan kallas TRO! Jag tror ännu och kommer att fortsätta tro! Jag vet att min drivkraft är kärlek och bara den kommer jag att tro på! Oberoende om detta leder till ekonomisk ruin eller absolut mental misär, jag har följt min övertygelse.
Jag vill inte ha någonting ogjort hittills i mitt liv, det är ju det som byggt mej !
Jag minns med glädje lilla August han som föjde mej o skrek efter mej när han blev efter, jag minns Corvettens magiska brummande när den förde mej till Öland i solnedgången, jag minns dofterna av de småländska slätterna när solen dalade och kryddorna i Ramkvilla som förgyllde måltiderna, rosorna som efter 20 år åter blommade, kräftorna rasslande i hinken, ämbaret, innan de förpassades i frysfacket av mammas kylskåp, o senare dofterna av kräftorna nykokade i det nya fina köket.
Nu skall jag isolera huset, en gång till, jag behöver göra det! Båten är inpackad i presenning förberedd för en ny vinter och jag e heligt trött på mej själv och mörkret just nu!

måndag 26 oktober 2009

Det är int så svårt!

Allt är så enkelt, egentligen, ändå kan allt va sååå motigt.
Så mycket vackert och där emellan såå fult, grått och trist. Mina små hurrarop, mina vackra tankar och underbara utsikter kan te sig så fjuttiga mörka och dystra, men ack så skriver man ju icke, sade någon poet.
"-Så skola man ej uttrycka sig emedan detta främjar de outgrundliga mörkren i sinnet".
Ja må han då vila i sitt eget mörker tänker jag , och ändå har han ju lite rätt.
Jag är ändå glad åt att ansiktet inte alltid speglar själen, på det viset kan man behålla lite hemliga rum för sig själv. Ja jag har nog antagligen grottat in mej, vilket jag så mycket längtat efter i många år, eller så kallas det egentligen, Vila.
Nu: Mysfaktorn är hög, jag längtar varje dag efter stunderna med mej själv, jävligt roliga än så länge, eldar i brasan svär över fuktig ved, kikar varje em. under pallen där tandemfällorna samlar in skogens små rara möss.
Snälla söta musar gå någon annastans, hos mej döööör ni ju!
Jag är inte rädd för mörkret, förstår inte alls varför någon kan vara det! Det tryggaste jag vet är att försiktigt över våta klippor kliva ut på bryggan och insupa stunden. Stillheten tystnaden eller stormen, ljuden plasket, rasslet, jag vet ju att det bara finns djur runt om mej. Jag kan inte tänka mej en tryggare plats än den jag just nu befinner mej på, i, under!
Helgen ombord på skeppet var lika roligt som alltid, nya människor samma kommentarer och samma kärvänliga jargong mellan besättningen. Den här gången fick jag en helt egen flaska för taisting bara för mej, bubbel....de har ju lärt sig nu!
Fredagens lilla sessiour med mina tre barn, cyber ungarna, en på skype från Dublin, en på telefon från Stockholm, och en irl, hade överraskat sin mor på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mej. Jag blev så själaglad över den helt oväntade lyx pryl, min nya vän en Coolpix L100 Nikon kamera.
Jag har inte förtjänat dessa tre diamanter, hur blev de så?
Fortsätter ödmjukt tacksamt, nu med nya dokumentations möjligheter.
Tack mina tre ungar!

tisdag 20 oktober 2009

Signe Larssons eviga ögonblick.


För lite drygt ett år sedan hade jag ett par mycket givande och fina samtal med reg. Jan Troell. Hans storhet fanns även i hans ord kunde jag upptäcka, då han mycket rart och generöst berättade lite skrattande att även han höll på med en produktion som handlade om en Signe Larsson, han lyssnade intresserat på mina ord men berättade lite mer detaljer om sin prod och jag visste omedelbart att här skulle jag inte komma o klampa in, han hade varit före mej, som den store man han redan var.
Nu långt senare har jag en lång kväll kunnat njuta av hans hela produktion och kan inte annat än att niga vörnadsfullt och kontatera att han gjorde DET!
Just så som jag hade velat se Vår Signe bli framställd, Just med den stämmningen, ljuset, musiken och den informationen om tiden som jag velat se en prod om Signe Larsson men i mitt fall som Per Hasselbergs älskarinna och stora kärlek. En helt annan Signe med andra ord. Jag accepterade då och i synnerhet nu Jans påståenden och påpekanden i våra samtal, och idag när jag sett resultatet ännu mer.
Signe Larsson alias Näckrosen är inte död, trots att en produktion i Film format ännu inte sett dagens ljus, men hon lever i historien. Signe Larssons barnbarns barn har nyligen träffats i Amerika dit hon flyttade efter sin dotter Julias födelse och Per Hasselbergs död.
Signe Larssons barnbarns barn har nu träffats både ättlingar av Julia Hasselberg och hennes nya 4 barn i Amerika, dessa som inte haft en aning om varandra tills för drygt ett år sedan.
Fortsätter skriva ner historien som är mer spännade än filmen om den andra Signe Larsson vars eviga ögonblick blivit film.

Dagarna går ut på att jaga ljuset, galopperar runt och försöker hinna med allt innan någon lägger ner mörkret på udden, konstigt nog blir det aldrig riktig mörkt här ute, man ser alltid olika skuggor, och mitt vardagsrum är som en tavla i olika ljus. Tavlan finns till påseende morgon afton som natt i olika skepnader varje gång.
Upptäkte att jag inte uppdaterat sidan på över en månad, skrivstunden har inte infunnit sig tillräkligt länge för att dokumentera någonting trots att mycket har hänt.Roadtrippen i de Maroccanska bergen och längs kusterna var obeskrivbar, och vansinnigt rolig, dessutom lärorik. Att resa med två vänner riktiga vänner är en gåva flera borde kunna få uppleva. Som en lärorik detalj efter resan var att jag förstod hur man isolerar sina kojor på ett bra sätt *L* Nu har jag rotat fram alla morssans och släktingars gamla mattor, och gjort lapptäcken högt och lågt. jädrar vad det har blivit gott och ombonat omkring mej och mina möss som jag tar livet av koncekvent varje dag! Nu ser jag framm emot att några andra sköter avlivningen av de fyrfota större skadedjuren i omgivningarna, typ hjortarna. Jag tror deras enda sysselsättning är att kopulera sig! Däremot kan fiskarna få föröka sig allt vad de kan och hinner. Tjuvfiskarna kan dra till andra jaktmarker och det har jag med stor förtjusning, och milt hat visat dem!
Förbereder mig för en fin varm solig vinter och det är bara för att jag tror det kommer en skitbra vår så småningom.
Här var det ingen bild uppladdad beroende på ett sk. skärgårds nätkontaktverksatansuselt...men tar det en annan gång!
Vaxade min pärla idag , tack gode Gud Kent att jag har henne kvar!

måndag 14 september 2009

Ögonblick

Nyss skrotade jag i strand brynet, jag plockade lingon, det brukar jag då aldrig göra, men nu gjorde jag det.
Det är mycket jag inte "brukar" men nu gör jag det, är det månne att man ger sig TID, eller är det överlevnaden, grundinstinkterna som ploppar upp. "Överleva vintern"
Jag har en teori.
Lever man nära naturen, med naturen, i naturen, eliminerar man det man inte behöver, man plockar bort det onödiga på något underligt vis.
Jag skapar mej den tiden jag behöver för de saker jag anser är viktiga helt enkelt. Så enkelt är det!
När jag satt vid stranden och lät lingonen ramla ner i handflatan tänkte jag på hur jag mådde för 26 år sedan. Tjyvens och helt ärligt var jag helt väck just då, MEN å andra sidan gav jag liv några timmar senare. Det största underverket på denna jord såg världen den 15 sept 1983. Jag lyckades med bedriften att ge liv till ett par underverk till och dessa har på inget vis en mindre betydelse, men då visste jag ju redan vad det handlade om. Att just mina tre eller våra då...urs Kalle, är de bästa, vet ju hela världen redan och i synnerhet de, så jag lämnar den avdelningen "morssadravel"
Jag fångade de sista solstrålarna plockade in lite björknäver som tände, kokade potatisen jag fick av en snäll öbo på Bastholmen. Han kom förrästen med de fetaste finaste abborrarna på lördagen, som blev en delikatess för alla gäster runt bordet.
På lördag morgon strax efter 6 satte jag mej vid stranden med kameran o kaffet, jag ville föreviga ögonblicken. Jag vände kameran mot huset som låg inbäddat i morgonstrålarna och knäppte av en serie vackra bilder. En stund senare när jag ladde upp bilderna fick jag hicka. Undrar hur detta horrorhus kom in i min lilla apparat.
Eftersom ögonblicken äro oändliga och sagolika ibland, kommer jag antagligen att fortsätta nerteckna stunder som utspelar sig på min udde. Vintern lär bli lång och jag kommer att sakna alla vänner jag har på avstånd men paradoxalt nog kommer mina viktigaste element i tillvaron bestå av tekniken.

Visst är livet bra konstigt iallafall. Datorn, telefonen, bilen och lite till kommer iallafall att göra livet enklare.
Målar livet vitt och njuter, och sjunger tillsammans med Patrik Isaksson just i kväll.
Nu skall jag göra det jag njuter ohejdat av, dricka mitt te o äta knäckebröd i sängen, smaska ohejdat och smula och till detta Theodor Kalifatides de sju timmarna i paradiset ( haha mina är inte räknade *L*

onsdag 2 september 2009

Lådo rå sånt


Ibland tar saker jag skall göra en oändlighet i tid. För det mesta utför jag dock det jag vill blixtsnabbt, men det där med att packa upp bara en låda kan bli en process som tar dagar (år) i anspråk. Sist gällde det kartongen med babykläder. Jag har i åratal undvikit att kika in i den, det finns förresten minst 3, men nu gjorde jag det. Vilket vemod hela det innehållet framkallade, men också glädje. Företaget att sortera de pyttemå babykläderna har tagit en hel vecka i anspråk. Att slänga saker har aldrig varit min starka sida och allra minst nu. De små plaggen skorna, ligger framme för att liksom på något vis bli använda igen om inte annat så för mitt öga och mina sinnen. Många saker har tillhört mig själv, min mor eller tom min mormor som baby. Förvånansvärt fint bevarade och då menar jag ju att det finns en mening med att kanske sparar dem ett tag till. Jag flyttar helt enkelt över det ansvaret till mina barn...att kasta det. Mao sparas det, och packas in på nytt. Ja ja kära mina barn jag har lyckats kasta en del, lugna er. Och jag har fortfarande för avsikt att gå igenom resten av de 26 lådorna innan jag kastar in handuken *L*
F.ö. har Augustimånaden varit en av de finaste jag minns. Förr har jag alltid kännt en oerhörd stress då jag varit på holmen, bara att betrakta alla bären svamparna har gjort att mitt usla samvete blivit aktiverat. Jag vill ju ta vara på allt det goda fina. Nu har jag varit unnad att kunna göra det när helst jag vill. Måste iallafall just i dagarna konstatera att jag för första gången i mitt liv blivit ganska "mätt" på svamp! Men i frysen finns de alla sorterna och väntar på en bister vinter, iallafall. I år har man kunnat säga att naturens gåvor har kunnat samlas in, inte plockats, man har bara kunnat gå ut o ta för sig, oberoende släktingar rådjur eller andra element som brukar störa galoppen.
Augusti har varit varm, och sälskapet likaså. Hösten, den som börjar nu snart o förhoppningsvis varar till mars kommer att vara fullspäckad. Det är helt onödigt att tro någonting annat inser jag.
Jag skjuter upp olika beslut och gör bara det jag absolut måste just nu. Den lilla blå som konverterat, mår för tillfället alldeles utmärkt, vilket klart påverkar min sinnesstämning också.
Betraktar det lilla stumma ansiktet bredvid mej och ser att jag nog skall putsa av henne innan jag lägger ner henne i lådan igen. Undrar vem som skall plocka fram henne igen, det blir garanterat inte jag *L*
Nu skall jag bläddra i min lilla bok över hur man uppför sig bland muslimer....skall förhoppningsvis förbättra "brunsten" om några veckor, tackvare tant grön och tant gredelin, och jag har nog på mycket länge inte längtat efter nåt så mycket som den här flykten mot sydligare nejder o äventyr.
Skall ta en kopp hett kaffe med Cat Stevens och be om en trudelutt under någon Cypress...har jag tänkt *S*
Godmorgon hela viken och världen, nu far vi till jobbet, lilla blå o jag!

tisdag 18 augusti 2009

Jag är en tant


Jag har blivit en prakt tant. Min vardag består av vissa ingredienser, inte indegridienser eller indegrisirester, som en somliga uttrycker sig. Mina sådana består ofta av enbart frihets faktorer. Till dem hör bla att äta när man vill hur man vill om man vill. Till dem hör också att släppa väder, mao vädra flatulensen fritt utan tanke på om och när. Till mathållningen hör att en middag tx kan bestå av enbart blåbär en dag eller kanske en hel chokladkaka, kanske en tomat i efterrätt. Jag njuuuter ohejdat av att smula o smaska knäckebröd i sängen samtidigt jag löser förra årets sodoku eller såkodoku.. Att jag ohejdat njuter av hög musik vare sig det passar eller inte och framför allt underhåller de flesta grannar...fiskmåsarna och en o annan tjuvfiskare gör inte tillvaron mindre njutningsfull. Jag eldar och spelar min egen "fuck on the floor" musik hur jag vill och dansar till brasans sken. Då och då måste jag uppföra mej, mina barn bla kräver ett visst "morssa hyfs" har jag förstått... Just för tillfället måste jag också uppföra mej som man förväntar sig då o då...annors lär ju hela Malmö trakten få höra om den galna kärringen på udden.
Facebook, detta helt underbara media, ett sätt att ha en liten men nära kontakt med alla man bryr sig om, förvisso finns det huggormar som kan snika sig in o kolla läsa och tycka, men jag e nog för gammal för att tycka att de har någon som helst påverkan eller betydelse just för mej.
Mycket har jag lämnat men ännu mer har jag påbörjat och jag är sååå rik på det fina.
Nu skall jag få vara mamma några dagar vilket jag saknar så att det gör ont. Tänk att just jag. (jaja och visst Kalle,) gjort de finaste ungarna på denna jord, och jag har ju faktiskt kännt dem redan INNAN de föddes alltså har jag rätt att tycka de är de bästa roligaste, vackraste och finaste, varmaste på hela denna jord. Min mor snärjde in mej i sitt liv men jag hoppas aldrig jag skall göra det, enbart njuta av dem när jag har förmånen att vara med dem. Jag hade ju dem helt då de var små o det var mer värt än allt på den här jorden.
Nu har jag lagt näten i ösregn...Fia gillar ju fisk...va gör inte en morssa....

Var tvungen att lägga in en bilder på så vackra skapelser en röd corvette...den blå lär vara såld, den var ju "min." Båda är vackra smäckra, de mullrar bekannt och varmt, en V8 a kan man sällan missta sig på...men de äro dyyra, billigare torde vara att ro stilla i viken och låta själen minnas och vila vackert.

Välkommer hela magiska underbara onsdagen, imorgon.

måndag 10 augusti 2009

Rehabilitering


Ordet rehabilitering kommer från språket latin där Re betyder åter och Habilis betyder skicklig. Rehabilitering betyder alltså att TA tillbaka Skickligheten ...
Re att ta Åter det man förlorat tappat eller missat. Habilis ett underbart ord.
Det fanns förresten ett folk för några tusentals år sedan som hette Homo Habilis. De utrotades av Homo Erektus. Ordet erektus betyder "upprätt". Nja ni kan väl ana hur det hela hänger ihop...
Hur som helst, mina inlägg på bloggen har blivit allt glesare, detta inte av ointresse, inte av olust, men av en sund anledning, har inte tid! Jag har prioriterat den tiden till annat för mej viktigare rehabiliteringar.
Jag jobbar, vilket ju idag är ett privilegium och för många efterlängad sysselsättning.
Min semester börjar vid 5 på eftermiddagarna och slutar i allmänhet vid kl 7 då den lilla blå med mej lägger sikte på Skåldö färjan som för oss till fastalandet. Dagarna går till att umgås med underbara vänner och kolleger och också hjälpa en och annan med olika besvär, men varje dag medför nya utmaningar. Den dagen det inte gör det, lovar jag sluta omedelbart!
Fredag kvällarna äntrar jag skutan Norlandia och tillbringar lö sö med sjömän av olika slag. Så länge man tycker det man gör är roligt och givande kan man fortsätta.
I dag har jag suttit på Höga berget tillika holmens och släktens viloplats, gravplats. Mamma hade firat sin 80 års dag just idag. Att umgås med släkten har alltid medfört glädje, galenskap, o tokigheter, uppe på höga berget är de mer fridfulla, inte alltför högljudda mer även om jag tydligt hör deras röster, skratt, sånger, moralkakor, och skämt. Jag tycker det känns bra att veta var jag skall vila en dag. Det bästa att man kan få vila där nu också, som ganska levande, öva typ!
I dagarna skall jag ha lite mer tankar hos Kent i Landsbro, dessutom måste jag nog städa lite ifall jag blir sambo....inte med fyrfotingar denna gång...
Tycker ni att detta inlägg e råddigt, jo det e korrekt jag lovar bättra mej...*S*
Bilden är en kantarell, tydligen får man se ut hur som helst nuförtiden*L*

lördag 25 juli 2009

Eftertanken


Ja den är inte speciellt givande. Ibland är den dock nyttig. Jag har en hel del att ta igen, år som jag bara låtit passera, för att leva i nuet, göra det jag just då trodde på och ansåg var bäst.
Nu går jag och skrotar runt bland saker och träffar människor jag lagt åt sidan, alldeles för länge.
Det ringer i min lur, det är tyst på andra sidan, en snyftning och sen tystnad igen.
Det finns så många kvinnor därute som lever vid sidan av en människa, som inte älskar dem, inte vill ha dem, men ändå tar dem för givna, de har blivit praktiska verktyg för att mannen kunna fortsätta leva sina liv med drogerna.
De här kvinnorna är "medberoende" och de drivs av en enda kraft, tron!
Tron på förändring, och den bygger oftast på en ärlig kärlek.
Deras tro är så stark för de älskar till den gräns vad andra kallar fula ord, galenskap, de älskar gränslöst men framför allt har de svårt att ge upp.
Nej de här kvinnorna är sällan beroende av dessa män, och väldigt sällan ointelligenta. Tvärtom. Varför går de då inte?
"- Om det händer, då går jag åtminstone. Det hände och ändå gick jag inte. "Cit Märta Tikkanen, Århundradets kälekssaga.
Ett litet fniss i luren, det behövs så litet för att hon skall orka gå vidare. Hon behöver bara veta att det finns någon där ute som vet, och lyssnar, hennes egna nära vänner har för länge sedan tröttnat på att lyssna på henne.
Hon lever med skammen över sitt eget val. Att leva med en människa där drogen är det elexiret som styr hela tillvaron, och är starkare än allt, det gör att de här kvinnorna aldrig egentligen får den respiten de skulle behöva för att skrapa ihop sig själva.
Läste Markus Birros inlägg i Expressen, " Män har flykten i blodet" - Vad kan vara mer viktigt för en man än hans son eller dotter" han slår huvudet på spiken.
Var finns den hjälpen dessa kvinnor skulle behöva, det stödet, den uppbackningen?
I Sverige finns det inte, men det finns stora resurser om man missbrukar själv. Finland är lika uselt på den fronten. Det behövs ju så litet!
Jag går längs stranden och kollar mina röda tånaglar, jag låter sanden sitta fast och torka mellan tårna en stund, det kratchar skönt, renande, helande.
Jag har varit där, förklarat, hittat på, svarat, skrivit, ordnat, bäddat efter katastrofer, skylt över o lyssnat. Jag har gått, kommit tillbaka, packat och återvändt. och jag har trott.
Min lur skall alltid kunna vara öppen för andra som tror, men som kanske snubblar på vägen!
Nu är jag enbart medberoende av hela naturens vidunderliga skapelse, vilket innebär att jag den här strålande morgonen bara skall njuta!
( kanske smyga efter kantarellerna jag gömde under några grankvistar, undan hugade släktingars svampgalopp i skogen)

lördag 11 juli 2009

Glömska

Barn glömmer i regel, eller väljer att glömma. Ni vet det där, "-sen, -lugn morssan, jag vet, - jag skall bara," och som frustrerad morssa undrar man hur kort deras minne är. Deras minne fungerar däremot alldeles utmärkt då det handlar om skeenden som för länge sedan passerat och man själv helt sanerat bort i minnes kontoret.
Då är deras minne briljant, alla prekära, pinsamma och i en förälders tycke helt onödiga händelser. Dessa barn kan kristallklart citera en och påpeka de mest onödiga detaljer från flydda tider.
I dessa dagar önskar jag att åtminstone ett barn ( inte mitt men ändock kärt) minns hur lätt livet kan förändras åt fel håll av tanklöshet.
Barn kan alltså glömma lätt och det gör jag också, som tur är, det kan ju också kallas överlevnads strategi. Att vi vuxna glömmer kan alltså inte alltid skyllas på en sorts demensförstadium snarare om att man sanerar friskt och ibland utan kontroll i minnescentrat. Nästan dagligen ränner jag runt och undrar var jag lagt saker och ting. Oftast kommer de ju fram så småningom och inte sällan på de mest konstiga platser. Jag önskar nog att jag kunde ha någon att skylla på på ibland men hittils har ingen av mina sambos kunnat få skulden för bla hammarens ständiga förflyttningar, eller glasögonens...
Min lilla Fransyska den" lilla blå" rullar igen. Hennes bakdel gav upp och följdaktligen blev hon inlagd och fick en hel ny bakaxel och stag. Det var alltså inte vara på mej och plånboken alla resor mellan Stockholm och Ramkvilla tärde, haha men min bakdel är än sålänge intakt,( något halt i ena springdelen men dock hel *L*)
För ett år sedan skrev jag om Älgvira vars kalv blivit överkörd av en båt och dog i skogen invid ängen. Älgvira var förtvivlad råmade och fräste så det rykte runt hennes mule så fort någon vågade närma sig henne och hennes döda kalv. Hon skulle skjutas menade en del släktingar medan andra tyckte hon skulle få sörja i fred. Älgvira lämnade inte kalven innan det bara fanns ben kvar av ungen. Naturen skötte sitt men med en fruktansvärd kadaver stank i skogen under ca 3 veckors tid. Nu är Älgvira tillbaka med en ny liten rostfärjad unge som mest liknar vår hädangångna Setter, nåja lite längre ben då o lite vigare o kanske lite mindre lurvig. Då jag inatt traskade i skogen efter en glad session på de östra klipporna sjöng jag för modern o barnet i skogen. De två Älgvira och ungen stod lugnt och tittade på mej och jag antar att de somnade lugnt bredvid björkarna.
Jag hoppas dock att de inte förväntar sig samma procedur varje kväll, jag har fullt upp med att parera, hjortarna, hararna, ekorrarna, minken, trastarna och nu också myrorna som vill ta del av mitt liv.
Puh va det nån som sa nåt om att det kan va skönt att bo ensam....Just de....

fredag 26 juni 2009

På ett ögonblick förändras livet.


Livet är så skört, livet är föränderligt och det är ju egentligen en så kort tid vi lever just nu.
Under dagarna, veckan som gått har igen händelser vänt upp och ner på tankar och existensen, funderingar och planer.
På några minuter har förutsättningarna förändrats. Besked som raserat det man planerat. Allt det är inte ovanligt inte märkligt egentligen, men det gör att man är tvungen att hubba om, rensa och skapa nya lösningar.
Efter en underbar vecka runt midsommar med ungar kära vänner, värme och skratt var det som om "någon" bara förberedde mej för ändelsen.
Bilen gav upp, min enda ägodel, "min kära medarbetare", beskedet om den slant den kostar att bli duglig igen fick mej att sluta andas en halvtimme sitta ner och stirra tomt, beskedet om att den så efterlängtade slant en överenskommelse skulle leda till, och därmed hjälpa mej ur den prekära ekonomiska knipan, inte skulle infinna sig, gjorde mej lite låg. ( Visst var det snällt skrivet *L*) Ursinnig, galen, ledsen kanske låter som det var.
Men som vanligt varade det bara en stund innan nästa överraskning kom.
Då var ursinnet äkta och rejält. Ett litet barn, glömde bort att använda det han absolut fått för att överleva. Förnuftet!
Då jag satt och grubblade över hur lätt det är att livets trådar klipps av och hur alkoholen gör sitt för att både vuxna och barn skall tappa intelligensen, hur droger förstör för evigt sakta men säkert allt det en kropp begåvats med framför allt tanken, förnuftet och känslorna, var jag rasande och ledsen.
Vuxna människor som lallar, lurar, och sover bort sitt liv, sina begåvningar är en sak, men att det får koncekvenser och kan kan bli livsavgörande för andra, för samtliga runt dem gör mej vansinnig.
Det finns dock stjärnor som lyser och håller sina skyddande strålar runt dem som förtjänar det. Det lilla barnet hade stjärnan med sig, just i det här fallet, och kanske ger det både barnet och hans vänner nya, andra perpektiv på livet.
Från tunga tankar till lättare konstateranden, både persilja och andra livselexir har förpassats upp på väggen av vännen Maria, de är nu oåtkomliga för olika tuggande skadedjur.
Nu skall jag låta solstrålarna fara över min lekamen, det är gratis nöje tror jag!
Igår är historia imorgon!

måndag 8 juni 2009

Testosteron stinn


Kolla in den här bilden! Jag sitter dagarna i ända o får gråa hår av att fundera kring recept. Det ordet kan f.ö. få mej att få något anfall i hela huvudet, dvs. det delen som inte e skadat från tidigare ...menar jag. Jag har redan sedan en tid förvånats över att herrar i de yngre åldrarna 40-50 behöver testosteron tillskrivet per recept i medicinform... Mitt förvånade ansikte då jag första gången stötte på det fenomenet kan ni bara ana.... Jag har antagligen med andra ord varit helt förskonat från män med detta fel, med avsaknad av detta eftersom jag gång på gång stött på kandidater som uppenbart har FÖR MYCKET av den sorten...några reducerade testosteron medicament herrar har jag ännu alltså inte stött på!
Borde jag...och hur ser dessa herrar ut undrar jag. Om ni betraktar bilden kan jag meddela att bilden visar resterna av MIN dyrt vårdade persilja. VAR, alltså inte mer. Min testosteron halt gick i taket när jag kom till mitt residens och såg vad några sabla filurer sysselsatt sig med medans jag slet i mitt anletes svett. Jag blev galen och har hedanefter bestämt mej för att försöka köra över så många harar kaniner och odjur på 4 ben som möjligt. Ja ja jag kanske väjer för de som e högre än en meter då....Jag har byggt ett "Belsenstadt " runt mina blommor eftersom de sabla typerna bara synes vara intresserade av mina blommor o av att kopulera....det senare har har jag hört. De skall bort! Min mink baby som jag hade i min björk häromdagen den dog, någon hund eller räv tog den så naturen skötte det sas. helt själv utan mitt artilleri. Funderar stillsamt om mina övriga fiender ocjså saneras bort av naturliga själ...Hörde ni min suck. Just nu ingår Minkar Möss Rådjur, Harar, Skarvar och några ilskna odjur i Stockholmstrakten till mina oönskade energistjälare!
Mobiliseringar i form av att tömma olika förpackningar och hänga upp dem ingår i min krigsföring tills jag tagit jägarexamen.
Testosteron...just det jag har tydligen. Av den sorten i överflöd så jag kan dela med mej lite.
Förrästen Tallin e en riktigt kul stad i solsken och med bästa vänner...Se bilder på FB: *L*

onsdag 3 juni 2009

Johan och Fredrika...


...var som sammansvetsade från den dagen de träffades. Deras kärlek var speciell och unik. När Johan berättade att han ville bege sig ut och resa under ett år för att studera olika universitet studietekniker i Europa var Fredrika direkt med på noterna. Fredrika väntade deras första barn och tyckte det lät spännande, hon mådde bra och älskade alla de olika platser de kom till.
När de kom till Odessa i februari fick hon deras efterlängtade första barn. Maria var stor frisk och en glad unge. Snart reste Johan och hans lilla familj vidare och de stannade i Aten.
Fredrika njöt av stadens puls, människorna dofterna och fram för allt av att vara mamma. Johan avgudade Maria och så fort han kunde gick han omkring och bar på sin dotter vare sig hon ville eller inte. Han berättade för henne alla sina innersta hemligheter och hon var hans, bara hans prinsessa. Maria fick en lätt förkylning i juni, febern ville inte ge med sig och Marias hosta bara förvärrades.
Fredrika gjorde som alla mammor, hon baddade bytte, försökte hitta på olika sätt för att få sin dotter att bli frisk igen. I juli var Maria bara en skugga av det lilla friska runda barn hon varit en månad tidigare. Johan och Fredrika vakade dag och natt vid sin dotters sida men hon dog den 15 juli, bara 4 månader gammal. Fredrika och Johan dog också lite grann den natten.
2 år senare i Helsingfors födde Fredrika en dotter Anna och ett år senare en son Alexander. När hon tre år senare gav liv åt en son Ernst var hennes krafter slut och Fredrika dog då babyn Ernst var två dygn gammal.
Johans sorg visste inga gränser men han gav sina tre barn en ny fru, bara två år efter Fredrikas död.
Yngsta sonen Ernst växte upp till en målmedveten ung man. Han genomförde sin stora dröm då han var 30 år. Han grundade en egen skola och blev rekor för den. Han hade träffat Berta på en fest och den 28 juni gifte de sig.
Ernst gav sin Berta en morgongåva, en speciell guldklocka. I den lät han göra en inskription
"Åt Berta av hennes Ernst 28/6 1896.
11/6 2009 får Fia (Sofia) sin mormors farmors klocka i present. Ernst sons dotters dotters dotter.
Ernst skola hette och heter fortfarande Laguska skolan.
I Aten finns fortfarande Maria Castalias grav.
Fredrikas sista son Ernst fick en son Erik vars dotter fick namnet Castalia, det var min mor, Fias mormor, Sofia som min dotter heter, har sitt namn efter min mormor Sofia Lagus.
Samtliga brev av Fredrika och Johan Lagus under åren 1850-1859 ligger under min säng....
Puh" det e mycket nu" som Nisse på Nordlandia säger....

söndag 24 maj 2009

Den försvunna Diamanten

Jag har aldrig hört till den kategorin av fruntimmer som går i spinn i juvelerar butiker, eller drömmer om guld och diamanter. (Inte ens en giftas-ring *L*) Jag äger tre riktiga Diamanter i form av mina barn, men på mitt högra ringfinger har jag sedan 1983 burit en ring jag fick av min mor.
Den har tillhört min farmors mor som levde och bodde i Dresden. Den ringen var sälsynt inte bara pga infattningen utan även på grund av stenen. Det är en diamant men en sk. "smutsig" sådan. I mitten av stenen finns en svart smuts fläck knappt skönjbar av ögat. Den har alltså suttit på mitt finger och i åratal har jag hört min mor säga" låt kontrollera den minst 1 ggr i året" Jaja ni vet hur fint man lyssnarpå morssor!
Idag har jag och den äldste Diamanten sonen, sanerat stället, samtliga 4 hus, ordnat veden och farit fram med en frenesi som liknar hot om släktträff imorgon!!!
Allt har dragits ut, dammats bytt sängkläder, byggts sängar, grävts i rabatter, skurats spikats. Plötsligt i en av mina berömda mus-sanerings bestyr upptäcker jag ett vasst föremål på mitt finger. Ringen saknade sin sten och endast den vassa infattningen satt kvar!
Jag grät inte men jag kände en tung känsla över att ha förlorat nåt jag tyckte mycket om och satt stort värde på.
I det fallet har jag visserligen tränat mej, men detta var något annat.
Jag visste att möjligheten att kunna hitta en så liten sak på en så stor areal och i så många skrymslen var obefintlig. Min pärla till son kröp runt i geografin, finkammade olika möjliga o omöjliga ställen men jag hade redan gett upp och informerade honom att skulle någon hitta den om så där 30 - 40 - 50 år så skulle han veta varifrån den kom.
Vi avslutade så småningom saneringen av husen för alla sommarens varmt välkomna besökare, men det kändes som en kall vind farit in under min hud och över mitt finger.
Då sonen redan satt och istallerade något borttappat program i karaktärsbyggnaden, lade jag mej på golvet i "skräprummet" där springorna i golvet är stora som avgrunder. Jag bara stirrade...tänkte och funderade på ingenting! Vet inte ens varför jag var där...
Där på golvet i ett hörn ligger den lilla och glittrar framför min näsa, bland musskitar repstumpar gamla kalsonger och ett övergivet ankare. ( jag hade alltså inte städat riktigt överallt!)
JAG HITTADE DEN! Oddsen måste ha varit noll = 0!
Per W, i Haninge, du gode rara vän, jag tänkte omedelbart på dej. Hade du DITT finger med i spelet?
Nu är ringen (som trots allt kom av fingret), sten o son på väg till någon entusiast i Helsingfors, som kan återställa ordningen bland mina fingrar.
Japp Per jag skall kika lite x-tra på den där gamla böneboken, som även den kommer från en av mina lådor, och nu fått ta plats ovanför min säng.
Nästa gång skall jag berätta om ytterligare en klenod som jag krafsat fram bland minnena i mina lådor.

fredag 22 maj 2009

Vägen frammåt

Jag har antagligen världens vackraste vägsträckning till arbetet. Morgnarna kan vara magiskt vackra och det händer att jag missar färjetiden bara för att jag är tvungen att stanna och fotografera. Vägen är kantad av inte bara blomster utan också alla skogens djur. Ibland känns det som om de finns där bara för att kontrollera att jag verkligen kommer iväg. Under veckan har jag hunnit bekanta mej med det garanterat det fulaste färjefästet i Nord Europa, och dessutom några av de mest fyrkantiga byråkrater på samma ställe. Hangö tullare! Min lillablå skall få nya plåtar, och för den skull var jag tvungen att under hot om dyyrbara böter försöka bevisa att jag befunnit mig i Sverige de senaste 25 åren! Han lugnade sig till slut då jag hittade ett handskrivet kvitto från Puttes Lanthandel 2007 i Ramkvilla! Snacka om dårskap, för en gångs skull var jag glad över att jag inte städat bilen på ett tag *L* ja nu skall den lilla blå bara "vänta" haha tre månader menades det....
Övriga triviala noteringar från veckan, svanarna för ett jäkla oväsen, åtminstone min, han som ligger i den östra viken. Göken på Gullö har fått fnatt, han gallskriker ibland, då lägger jag på Metallicas Enter Sandman och han tystnar en stund. Humlegården blir snart klar, det e bara Humlen som saknas. Finlands blivande Finansminister har fyllt 14 år, hon är inte bara klok utan även en skönhet. Mina kopparrör har spruckit vilket gör att ett visst vattenflöde inte rör sig där JAG hade tänkt.
Under veckan upptäckte jag att en fräck tjuvfiskare hade lagt nät...jag rodde raskt till platsen rafsade upp hela systemet med bojar och ankare och rodde hem igen. Gömde attiraljerna, och beslöt mej att rensa nätet, fångsten tillhörde ju mej! Efter en stund dök dock två herrar upp som undrade om jag visste vart deras fångstgarn tagit vägen. Ja de två herrarna tyckte historien var mycket pinsam, det visade sig att självaste Herr sjöbevakaren varit ute i sk. ogjort ärende. De hade inte räknat med att det satt en fullfjädrad rugguggla på udden, som inte väntar utan "agerar" Misstänker att deras nät inte mera läggs längs mina stränder. Undrar f.ö. vad samma herr Sjöbevakare säger om han hittar mej i min skuta utan reg.papper...?
Slut för idag, denna lediga lördag!

lördag 16 maj 2009

Hinner int....

...göra allt jag vill. Träffa folk, jorden, blommorna, veden, allt som skall skrivas, måla taket, leta efter katchan... Allt skulle jag göra när den enda lediga helgen kom, så kom den och var tog tiden vägen.
Jag skulle ju ligga o fläska mej i solen hade jag tänkt. Nå jag hann nog kasta ut lite blommor här o där, men veden blir ett måste idag.
Min tid under veckorna går till att fajtas med PegFasus ( Pegasus), dagtid, tur att jag har engagerade kollegor som sköter kriget mot beslutsfattare av lägre intelligens än fiskmåsars i Raseborgs stad.
Jag har nog aldrig hittils konfronterats med ett så bristfälligt och uselt utformat data program, som om inte annat drabbar patienternas säkerhet på många olika plan. Men jag njuter av att veta att energin hos mina kolleger skulle räcka till för ett helt infanteri, när det gäller att protestera mot orättvisor.
Finska kvinnor kan, och ni som underskattat deras förmåga, kom till Ekenäs!
Hörde talas om någon Eurovisions radaj, tydligen händer det saker ute i världen, och Island lär ha utmärkt sig. Lutar mej tillbaka lugn över vetskapen att jag nog får ta del av "nyheterna" på måndagen. Under tiden blänger jag på högen av olästa dagstidningar både Rikssvenska o de från närorterna, kanske tar jag dem i höst...eller när jag får tid.
Nu tar jag veden...

onsdag 6 maj 2009

Jordbruk


"Kolla de krattar i skogen, i naturen, den skall ju vara som den är. Hur kan man va så tånttig och börja putsa och dona med en natur som är vacker just så orörd."
Jag citerar mej själv, då jag med smått ironiska hojt undrat hur det står till i övre våningen hos folk vårtid.
Hmmm jag kommer på mej själv med att göra just likadant, vad som i andras ögon skulle se helt crazyt ut. Mitt försvarstal till mej själv lyder som förljande: Jag bygger ut mitt rum, jag drar ut gränserna för mitt eget rum, både inne och ute. Jag krattar för att ge plats åt ny växtlighet, vegetation som ev legat i mörker under sekel skall nu fram i ljuset. Jag vill inte göra gräsmattor och exotiska trädgårdar däremot skall jorden bli varm och vänlig för både fjärilar och vilda blomster. Nu drar jag alltså fram över jorden som en mullvad. Förvisso önskar jag mej en jordfräs och helst ett lastbilslass frisk jord just nu, men tillsvidare får den gamla duga.
Långt borta från mina ägor just nu tänker jag på rosorna och mitt gamla kryddland. I Ramkvilla lär de ännu stå och kanske blomma ännu i år, men som med allt annat i livet, överlever inget utan omvårdnad. Nu är jag nybyggare och snart blommar min egen skog!
Träffade förrästen en ödla igår, på två fötter, jag föredrar ödlor med fyra de är inte så högljudda *L*

måndag 4 maj 2009

Stunder i lugn


Där står hon, den stora klumpiga, komliga helt omöjliga stora fåtöljen.
Hon har färdats från Georgsgatan till det inre av Småland.
Där stod hon bortglömd och inpyrd av rök, dock skyddad av diverse lakan.
Nu har hon transporterats av Nusse tillbaka till Stockholm för att nu äntligen stå på sin plats. Här skall hon stå som ett altare över ett lugn. Hon det e nog en hon, har saktmodigt placerat sig så att, om man sjunker ner i hennes famn ser man havet, båtarna, brasan båda ingångarna och mao har hon den mest centrala plats man kan tänka sig.
Efter en valborg med goda vänner och gamla minnen, nu nya. Effektiva barn på holmen, och energi som får en mumie att vakna har livet återgått till vardag igen. Nu tänker jag bädda ner mej i famnen av min stol och njuta. Just nu låter jag Märta Tikkanens bok TVÅ föra mej in i nyttiga tankebanor.
Hon skriver om sin kärlek till Henrik, men också om konkurrensen mellan två skapande personer och bruket, missbruket, hennes med beroende ställning.
Har ni inte läst "Århundrades kärlekssaga" av Märta så gör det!
Skymningen är vacker.

Några vackra ord:

Bind en krans runt mitt dunkande huvud.
Fäst en blomma och ett hopp vid mitt bröst.
Fyll en snäcka med pärlor ur mörkret.
Ge mej sånger att sjunga till tröst.
Res ett segel för att bära min längtan.
Fyll ett hav för att släcka min törst.
Bind en krans som välsignar min rädsla.
Ge mej modet att våga gå först,
för i vindarna bor mina drömmar på ett hav fyllt av tårar och skratt.
Och ur ändlösa rymders mörker tänds en stjärna som lyser min natt!

måndag 27 april 2009

Finland e fantastiskt


Jag älskar mitt fosterland...jag är finländare. Men nu jädrar vete katten om inte en hel drös Finländare anammar den svenska gnällmentaliteten.
Det senaste på den fronten är att i den absolut svenskaste kommunen, i Finland (bortsett från Vasa) är Raseborg. Här har man i dagarna diskuterat ämnet "mobbning av det finska språket". Diverse kommunala damer och herrar (finskspråkiga) har konstaterat att olika mötesprotokoll samt utskrifter har översatts till finska på ett "bristfälligt sätt"
Man anser att det är att nonchalant och oansvarigt att tro att alla kan det andra inhemska språket i detta fall svenskan. Tjohej. I detta landet har man visst inget annat för sig än att jamsa över fullkomligt vansinniga saker. Detta landet är och har varit och kommer att förbli två språkigt, vilket innebär att du skall kunna klara dej och få information på båda språken om du vill. Just det...och bristfällighet talar vi här om INTE avsaknad. OBS. Som en jämförelse:
För drygt en vecka sedan kom jag som andra bil till en motorcykelolycka. Kaoset på platsen var som det brukar i liknande situationer total, INGEN hade ringt efter hjälp, alla vimsade runt...jag tog min mobil bredvid mej slog 911...haha o det funkade ännu MEN...sen hände följande....Damen i andra ändan blev tyst då, jag rabblade upp långituder o latituder av olycksplasen, vad som hänt och bad om omedelbar ambulans o polis....efter en stunds tystnad hörde jag "voitteko sanoa sitä suomeksi"!!! Vad jag meddelade henne på SVENSKA skriver jag inte här men jag kastade hastigt luren till en som såg ut att tala bättre finska än jag just då.
Alltså dagens inlägg i press o media över de sårade finska förbigågna politiker och tjänstemän i Raseborg pga av språkslarv....tycker jag är patetiskt, småaktigt och löjligt. I Sverige reagerade jag inte ens över liknande gnäll...men här...mitt eget land...Suck
Nu är jag trött och tänker sova o inte gnälla över gnäll i morgon.

tisdag 21 april 2009

Tid



Har inte tid, jag tycker dygnet har för få timmar just nu. Tid är ju ett begrepp som är lurvigt. Det fanns tider då jag verkligen bara längtade tills det var dax att få gå och lägga sig. Då var natten en frizon och att få sova var en frihetskänsla. Just nu fattar jag inte varför man måste sova, jo förrästen jag fattar visst, jag skulle behöva sova i en vecka, men jag vill prioritera tiden.
Det är så mycket jag vill göra, jag väljer, att göra framför sömnen. Jag vaknar på nätterna full av energi tar fram mitt papper o min penna o skriver, allt ligger handskrivet just nu o bara väntar på att bli nertecknat i min lilla lapptopp.
Jag låg på bryggan igår o bara glodde på allt det vackra, det tar tid sånt, att bara njuta *L*
I morsse vid 5 vaknade jag av underliga ljud, efter en stund förstod jag att kylan under natten klätt sjön med svag blå is, och mitt flöte till ryssjan skrapade mot iskanterna. Hmmm morgonen var så vacker att jag inte ville somna om, det innebär att jag nu är trött, och kvällen som är så vacker att man inte borde sova. Vem utdelar vår tid och till vad. Det känns som om man rusar runt i tiden och det blir en kapplöpning med ens egen ork.
Nu skall jag iallafall tänka på refrängen för den här dagen. Såja nu blev det mycket om jag, mej, samtidigt funderar jag på varför Finländarna springer bugande och bockande för Herr Ryssland, och varför är gemene man / kvinna i Finland så förbaskat rädd för att uttrycka sina åsikter högt och tydligt. Det känns lite bra att ha några rikssvenska kolleger runt sig som kan frammana lite jävlar anamma i oss andra.