Har inte tid, jag tycker dygnet har för få timmar just nu. Tid är ju ett begrepp som är lurvigt. Det fanns tider då jag verkligen bara längtade tills det var dax att få gå och lägga sig. Då var natten en frizon och att få sova var en frihetskänsla. Just nu fattar jag inte varför man måste sova, jo förrästen jag fattar visst, jag skulle behöva sova i en vecka, men jag vill prioritera tiden.
Det är så mycket jag vill göra, jag väljer, att göra framför sömnen. Jag vaknar på nätterna full av energi tar fram mitt papper o min penna o skriver, allt ligger handskrivet just nu o bara väntar på att bli nertecknat i min lilla lapptopp.
Jag låg på bryggan igår o bara glodde på allt det vackra, det tar tid sånt, att bara njuta *L*
I morsse vid 5 vaknade jag av underliga ljud, efter en stund förstod jag att kylan under natten klätt sjön med svag blå is, och mitt flöte till ryssjan skrapade mot iskanterna. Hmmm morgonen var så vacker att jag inte ville somna om, det innebär att jag nu är trött, och kvällen som är så vacker att man inte borde sova. Vem utdelar vår tid och till vad. Det känns som om man rusar runt i tiden och det blir en kapplöpning med ens egen ork.
Nu skall jag iallafall tänka på refrängen för den här dagen. Såja nu blev det mycket om jag, mej, samtidigt funderar jag på varför Finländarna springer bugande och bockande för Herr Ryssland, och varför är gemene man / kvinna i Finland så förbaskat rädd för att uttrycka sina åsikter högt och tydligt. Det känns lite bra att ha några rikssvenska kolleger runt sig som kan frammana lite jävlar anamma i oss andra.
