Jag har en mycket nära och god vän och hon är för mig helt underbar inte minst i egenskap av sina egenheter. Hon har nämligen väldigt svårt att bestämma sig.
Det kan framkalla ett mindre trauma hos hennes närmaste eftersom hon aldrig kan bestämma sig annat än om hon får EN sak att välja på. Har hon två eller hemska tanke flera tre eller mer alternativ då innebär det att hon behöver si så där 5 dygn på sig och skulle hon då ha bestämt sig kommer det omedelbart en tveksamhet av karaktär Orkanvarning eftersom hon ångrat sig och vill byta.
Det kan ju bli lite besvärligt då man befinner sig på resa med henne eftersom man sannolikt aldrig mer kommer att besöka just den platsen där beslutsångesten infinner sig. Hennes resesällskap har fått sig otaliga gapflabb men nuförtiden går vi andra lugnt till närmaste krog och beställer in dagens meny...den långa, för vi har vant oss!
Just i dagarna känner jag igen mig hos henne. Jag vet hur det känns. Att inte kunna bestämma sig. Å andra sidan men å ena sidan så...borde man men kanske inte och ändå kanske....Hur man än vänder sig sitter ändan där bak och skrynkligare blir den dessutom för varje dag.
Igår morsse var jag förberedd på en krigsvinter, fyllde kylskåpet med ingredienser för en överlevnad i frost för låånga dagar i mörker. Idag sitter jag med vetskapen och beslutsångest som min väninnas. Men nej denna gång handlar det inte om Nappar, Skor, Mattor eller Tuttar till barnbarn, vilken färg dessa skall ha, utan om jobb!
Jag hade tänkt pausa, på många sätt, men nu sitter jag och skall INTE ALLS PAUSA, antagligen är det för tidigt eftersom jag alltid tror på " Vad som sker skall ske"
Däremot är jag alldeles ensam tvungen att ta ett beslut, det jag e usel på, men bättre än min väninna visserligen....
Hur som helst har stugan varit varm och fylld av goda varma vänner.
Förr i tiden hade man ju kossorna och kreaturen inomhus på vintern, de gav värme, jag har haft diverse släktingar med samma egenskaper, alltså värmande dito.
Graderna visar minus 19 ute och det gnistrar i snön och månen skänker sina strålar på mig när jag vädrar. På bilden av lilla stugan ser man hur solen försöker nå över gran topparna och för varje dag kommer den närmare sitt mål, Dvs MIG =)
Ljuvliga promenader på isen, jagande solstrålarna, under det jag MÅSTE bestämma mig....Suck.
Visst är det kul det här sabla livet iallafall =)))))
