fredag 31 december 2010

Bara några timmar kvar.

Detta år har strax passerat. Med blicken i backspegeln har året inneburit en ständig kapplöpning med tiden.
Kapplöpningen har mest inneburit att försöka se till att få några lediga stunder för bara ingenting. Jag har nog misslyckats eller så är det helt enkelt inte min grej.
Oavsett detta skall jag försöka få till lite mer av den sorten under 2011, alltså ledig tid.
Natten mot idag bjöd naturen igen på ett makalöst skådespel.
Nog har jag sett hur snön är vacker men inatt hade någon strött ut miljontals små små diamanter som verkligen gnistrade överallt. Synen var overklig.
Inatt skall jag fira skiftet, (inte ensam som många gånger vilket jag njutit av och alltid valt själv) i hufvudstaden.
I radion påpekar man att polisen kommer att ha skjutande av nyårsraketerna under sträng övervakning. Jag måste medge att om det är någongång jag njuter av att Siri inte finns så är det endast denna natt. Hon gillade ju inte skott och smällare vilket gjorde att jag under många många år inte själv njöt av raketer. I natt skall jag göra det.
Nu skriver jag 13 timmar kvar av 2010, och jag välkomnar 2011, det skall bli ett kanoon nytt år jag skriver in i min livshistoria.
Önskar er alla därute samma sak !
Några ord min dotter gav min mor när hon var sjuk:
Everything will be okay in the end, if its not okay its not the end!

lördag 4 december 2010

Doft av vanilj och snö


En sk. dubbelbild kan visa skönheten i tillvaron.
Just där fönstrets spegelbild samlar ihop bilden framifrån och bakåt, blir det en vackerhet av en ljuscirkus.
Bruden är vitklädd, udden har bäddat in sig i det vitaste renaste duntäcket.
Jag känner mig kriminell då jag måste förstöra snöytans konstverk. Sen märker jag hur mina spår ger naturen liv. Här finns någon, man ser spåren alltså finns jag.


Jag har städat, återigen! Jag har gått igenom låda för låda, rotat och fastnat. gamla brev gamla fotografier. Gamla stämningar har vaknat, och ömsom har glada tankar vandrat med vemodiga. Det kallas visst utveckling eller nåt!?
Snart är ett år till ända och ett nytt ligger och väntar.
Jag kommer osökt in på att jag återigen har passerat min egen dödsdag under året som gick.
Egentligen är det fan också att jag inte vet vilken dag det är, då kunde jag ju fira den istället för födelsedagen.
Dimman rullar in och jag måste villigt erkänna att denna årstid är otrolig. Den medför tystnad, renhet, stillhet och jag njuter obeskrivligt.
3 kubik ved innebär värme motion och det i sin tur en energi kick. Jag hade sällskap av spillkråkan som kastade avlagda kottar på mig under en sagolik tyst eftermiddag.
Om några dagar firar vi vår självständighet och jag firar någon annan.
Ett litet barn såg dagen den 6 december 1984, han är en av de vackraste oslipade diamanterna som kan hittas på denna jord.
Hans energi empati, sensibilitet och skönhet kan inte hittas hos någon annan på detta jordklot!
Obs detta FÅR en mamma säga =)

Ett hjärta gjort på en sandstrand just till Martin!
Undrar förresten om glöggen nuförtiden blivit starkare och jag kanske svagare? *L*


onsdag 24 november 2010

Förberedelse, eller bara stiltje.


I sällskap av Oasis " You know what I mean" toner innanför väggarna och stormens vrål utanför utför jag vinterns jubeldans.
Snön anfaller österifrån med en styrka av 17 m/s och mina Maroccanska isoleringsmetoder är effektiva.
Penslarna och färgerna blänger på mig och pockar på min uppmärksamhet, men jag har inte tid för dem just nu.
Vänta, vänta bara lite till, jag skall, snart, helt snart ta itu med allt det jag försakat under så lång tid.
I vandringer efter Älgviras spår i skogen fladdrade höstens upplevelser förbi som ett skådespel. Vad har jag gjort? Vad har hänt?


Sandalerna ligger klara för att sticka fötterna i dem, men just måste de också vänta, vänta på en ny tid, på våren kanske eller bara på lite mera sol.
Andra sandaler har jag flitigt använt senast för en vecka sedan.
Jag har vandrat, sprungit på vita orörda stränder, simmat i turkosblå varmt vatten, dansat till gungande rytmer, levt och andats främmande varma fläktar.
Jag har susat i berg som berättat 1000 årig historia, vänt i gränder som jag bara trodde fanns i sagor.

Jag har fått möjligheten att uppleva Turkiet kors och tvärs. Inte som turist utan som upptäcks resande.
Efter förra årets Marocco roadtrip bestämdes nytt resmål och i år blev det Turkiet. Jag kan idag bara tycka synd om alla som åker till det landet och befinner sig på en semesterort stationärt. Ingen kan ha upplevt det landet utan att ha rest runt i de verkligt Turkiska delarna, historiska ruinerna, öde stränderna, bommulsdalarna, tomtplatåerna, hästrancherna och framför allt bergsbyarna långt bort från de farbara vägarna.
Jag har haft förmånen att få finnas med två mycket värdefulla vänner och deras värme. Skrattat så magmusklerna dansat tango, gråtit så floderna torkat och njutit så himlens änglar bleknat.
Vintern fortsätter anfalla från alla fronter och jag skänker en tacksam tanke till Nordlandias kapten som tryggt och klokt styr sin skuta trots otaliga sekundmeters anfall i sjögång med 10 meters vågor. Som någon sorts sjöman känner jag mig trygg, som annan lite vilsen.

Doppar röva i snön och konstaterar att visst e ju hela livet en förgänglig företeelse.
Välkommen jäkla jul, det skall bli ett nöje att få mixa till glöggen, resten kan vi återkomma till!


söndag 10 oktober 2010

Tofflor på hösten.


Ensam, det kan man vara i ett folkhav, man kan vara ensam på ett ställe där det inte befinner sig en endaste levande individ på mils avstånd, och ändå känner man sig inte ensam, paradoxerna med ordet ensam är många.
Utan att kunna vara ensam kan du aldrig vara tillsammans, skrev en klok filur Tommy Hellsten. (Läs hans verk, rekommenderar varmt)
Jag har nog känt mig ensam många gånger men då mest i relationer som fungerat som en ökenvandring mentalt.
Då har jag varit verkligt ensam.
När jag varit fysiskt ensam har jag aldrig varit singularis, jag har ju då valt min egen stillhet, och kunnat bryta den när jag helst velat. Jag har njutit av mitt eget sällskap och alltid, obs alltid fått mycket kloka svar när jag ställt mig själv frågor...hummar hum hum
Jag har tagit mitt eget utrymme i besittning och avnjutit varje tid jag kunnat få med mig själv. Att det skulle ha funnits plats för någon i min närhet annat än barn, fanns inte i min världsbild. Jag tänkte inte ens i de banorna.
En dag förändrades min världsbild, hela jordklotet vändes helt enkelt upp och ner ut och in, och alla mina teser sjönk undan som om de aldrig funnits!
Mina filosofier tedde sig som sanden på en strand i storm, de försvann helt enkelt, bort, ut i intet.
Jag är den lyckligaste människan på detta norra halvklot som ännu fått möjligheten att få uppleva det goda, det vackra och det absolut varmaste, med en tro som är intakt.
Tänk att jag vågade, tänk att jag vågar och framför allt tänk att det var så lätt!
Idag bryr jag mig inte om någonting annat än att ta vara på stunden, den som är en gyllene bonus på just mitt, vårt liv.
Den är lika vacker som trädens guldfärg utanför mitt fönster just nu.

Mitt vardagsrum är en konstspegel av färger och jag njuter av varje stund.
Bla bla bla jag lovar försöka uppdatera mig lite oftare trots detta guldskimmer i min tillvaro.
Njuter av tofflorna som värmer gott =)
Kram till Criss!!!

onsdag 25 augusti 2010

Spindlar och annat

Ibland tror jag att jag ser fel, det gäller inte bara när jag betraktar folk jag möter på jobbet utan också ibland hemma. Folkskarorna som passerar mig har jag redan tidigare beskrivit men jag upphör inte att förvåna mig. Nyligen har jag tom varit tvungen att lämna min plats för att inte skratta ihjäl mig alt slå ihjäl objektet framför mig. Jösses vad olika filurer det finns som rör sig fritt ibland oss.
Senast igår gjorde jag mäkta stora ögon men det var av misstag, en mastodont spindel bor med mig tydligen. Turligt nog utanför väggen, hade den flyttat in, då hade jag nog evakuerat mig någon annan stans. Innan jag tog bilden visste jag nog inte hur luden den var. Har någongång tidigare kommenterat olika kontaktsiter och en av dem kallas Vilda Webben, På den sidan kallas inloggade stollar för spindlar,
Jag har alltid ansett olika kontaktmedier som suspekta kanaler för mentalt retirerade personligheter alt kriminella alt missbrukare mao med rubriken problem av olika slag och när jag nu betraktade spindeln i nätet kunde jag dra ännu mer paralleller.
På min arbetsplats finns ytterligare en variant, Petter numer kallad efter vem är inte känt, men även han inger mycket stor respekt tom för vuxna starka macho män.
Eftersom Petter matas dagligen med levande ! flugor måste någon alltid in med ett finger i "buren" och det är spännande att se hur dessa män är blixtsnabba med att dra in sina fingrar när Petter plötsligt rör på sig. Han är dessutom snabb som en blixt. Jag tror han trivs han har tom vävt ett nät i fångenskap.
(En del spindlar gör sig bäst inom låsta dörrar=)
Min barometer har på någotvis ramlat ur sin position. Den ligger snett neråt och jag tror jag borde för in den på någotslags reparation...
Äsch den här sommaren har varit den bästa tycker jag, jag har fått allt jag behövt, framför allt värme, värme och sol. Festerna har avlöst varandra och jag har nog byggt på alla skrattrynkor rejält.
Mina blåa stövlar ser jag framemot att få använda riktigt mycket, har redan testat, de är ypperliga att dansa i.

Ännu är vattnet 20 grader, solen skiner och augustikvällarna är som gjorda för just det jag längtat efter många år!
Visslar och mår bra!

lördag 7 augusti 2010

Just idag är jag stark- Kenta

Tillbaka lutad tillvaro

Jag skulle möta upp några vänner, tog en kopp kaffe med några andra under tiden. Då uppenbarade sig detta spektakel.
Helt suveräna herrar som laddat upp det bästa de hade på en båt och sen gav de järnet! Vilken succé tala om närvaro hos både publik och Band. De kallar sig" Älä jäta koverit", kan översättas med " Lämna inte din vän, men också Lämna inte covers, det var betydelsen i detta fall.
Suveräna herrar som endast drar ihop sitt Band ca 1 gång om året för allmän beskådan.

Helgerna har varit innehållsrika, sommaren är en förunderlig tid. Alla kryper fram ur sina nästen och klär på sig, av sig och luftar ut vinterns tankar. Jag tror jag på många år inte varit så "social" som denna indiansommar. Så roligt har det varit och är.
Under åren i Småland var både avstånd och andra orsaker handbroms för social samvaro, men det har reparerats på alla sätt. Antagligen behöver vi såna "off" år för att sen tralla med ett tag igen.
Det finns mycket jag hade velat hinna med som jag helt enkelt valt bort eller inte hunnit med, men jag tror bestämt det kommer en ny vår och sommar, kanske blir det tid då?
Jag är lat av naturen, slö och bekväm, men måste jag göra nåt då blir det gjort bums. Ett av mina sagolika barn hjälpte till att flytta, rada veden till bastun. Någon vecka senare såg det ut så här, nja det var ju också midsommardagen han radade så det var kanske inte så konstigt att det blev Sne radat...=)
Jag har alltså radat ved nu.
Hösten är i antågande, men jag släpper inte in den ännu.
Allt det där jag trodde jag skulle göra har naturligtvis inte blivit gjort. Jag har prioriterat att inta det som bjudits och inte tackat nej till varesig fest eller vardag i solen.
Det innebär då att en hel del MÅSTEN snart måste ske.
I synnerhet om naturen tänker ordna till en liknande vinter som den förra. Mentalt har jag förberett mig, Utan vänner skulle det kunna vara lite knepigt men en höst får gärna infinna sig i år också en tuff vinter.
Tjatigt kan mina hoilande te sig om njutningarna, men för mig är de fortfarande överraskningar.
Ikväll drog jag på Kentas "Idag mår jag bra" och simmade ut i viken. Solen stod högt och havet låg spegelblankt, och när jag klev upp ur det 24 gradiga havet visar termometern 28 grader. Klockan är alltså kvar över sju på kvällen.
På måndag kommer Fia äntligen till sin mamma, och mamman får vara med sin dotter, det behöver både hon och jag.
Lätt Lätt Lätt som en plätt är det ju att andas!

söndag 1 augusti 2010

Bonus tid

Bonus tid är för mig någonting jag inte förväntat mig att få. Jag lever nog i en sk. bonustillvaro, men också i en sådan kan det tillkomma ytterligare Bonusar med guldkant.
Min brygga har i år varit platsen för guldkantarena av mina skorpor. De man suger lite extra på även om man har tänderna kvar i käftamentet. Jag har sugit in och intagit momenten på bryggan vid havet i värmen i samvaron av de vänner jag har nära hjärtat.
Bonus enl Wikipedia:
Bonus
är att betrakta som något för en del att få och inte någon allmän utdelning till samtliga.
Det känns helt ok att gå in i mitt fängelse några dagar per vecka för jag vet ju att jag blir utsläppt och framför allt jag har valt det själv!
Bilden är av en annan luden vän som njuter av ett stilla hav.
Jag hade tänkt lägga till bilder men någon verkar sitta med handbromsen på alltså blir detta en kort fattad summering av veckorna.
Vänner, kusiner kusiner, kräftor, vänner, stilla kvällar, svettiga jobbdagar, texter, advokater, lite bekymmer, sköna regn, bilreparationer, vänner vänner och kärlek .
Summa = <3

torsdag 15 juli 2010

Festina lente

Festina lente= skynda långsamt. Orden finns på min vägg i huset. De kom till en vinternatt 2009. I en målningsessiour av de större slagen, hamnade en massa kloka uttryck på väggarna.
Natten var mörk och kall men jag var varm och energisk. Då ljuset grydde på morgonen satt jag förvånad och beundrade de latinska klokheterna, i dagsljuset såg de inte lika prydliga ut och somliga blev helt enkelt övermålade, men endel fick sitta kvar.
Skynda långsamt blev ett av ledorden för hur jag tänkte leva, ett annat blev, "Så länge jag andas lever jag". Jag försöker hela tiden.
Att andas har varit lätt, och det blir enklare hela tiden, men vissa moment har haft en bromsande effekt. Det senaste har varit den sk. ickebefintliga klimatanläggningen på skutan där jag jobbar. Gamla "Bosse Larsson" båten Nordlandia har inte riktigt klarat av den tropiska hetta som legat över vårt land den senaste tiden. I 32 grader har det varit en upplevelse att försöka få hjärnkontoret och extremiteterna att hänga med.
Ögonen har däremot haft underhållning. Jag har aldrig skådat så många olika kroppsdelar som ohejdat har exponerats på de mest intrikata sätt.
Plötsligt har jag kunna tycka mig se fördelarna med kläder oavsett hur fula de är, och jag har lite svårt att förstå alla män som jublar över sommartiden...jag har åtminstone bara sett skumpande magasin, och blekmagra skeletthögar.
Dessutom har plötsligt alla vansinnigt fula kroppsmålningar kommit i dagern.
Har ni tänkt på hur många gräsliga tatueringar det finns på folk, håren reser i nacken när jag tänker på vilka ställen de här fulheterna finns som jag då inte kan se.
Varje gång jag såg en REN arm utan några tjafstatueringar njöt mitt öga oberoende om den var mager eller fet.
Fy för klimakterietanter som vill tuffa till sig med fåniga små ödlor o spindlar Blahhh
Nå mina ögon fick sitt godis. =)
Paul Allens Octopus
Jag har beundrat skönheten i form av den till tredje största privata kryssaren i världen, och nog var hon imponerande vacker.
På nära håll kunde jag följa med aktiviterna ombord, jag funderade ett tag på att anmäla mitt intresse för anställning som ruffhäxa men återtog raskt mina tankar då jag förstod att lönen antagligen är halva min nuvarande fjuttiga....
Men nu har jag tillgång till havet utan en sk. uniform och jag är ohejdat ledig då jag är ledig!
Idag firar jag Fias födelsedag.
Denna lilla unge som kom till världen efterlängtad och välkommen av hela familjen. Längtar efter att få fira henne på Notholmssättet men vet att hon behövs i Stockholm...inte bara bland gräddan runt Stureplan....
Nu hoppar jag i sjön...

fredag 9 juli 2010

Så här vill jag leva

Tjafsigt kan många tycka, men jag måste få uttrycka min sång i ord.
Det är vackert att få leva, och att få göra det på övertid och dessutom kunna njuta obeskrivligt av det.
Jag kommer sannolikt att riskera att ingen någonsin vill veta eller läsa mina texter just för att de blir upprepningar av tidigare teser. Jag kommer inte att bry mig om det, jag har lärt mig att leva egoistiskt, men ödmjukt. Hoppas jag ialla fall.
Att bara gå ut på morgonen i mitt vardagsrum som består av naturen, kissa i stranden och kika på vassen som svajar som yra höns eller att lyssna på skatorna på Gullö, tom vilsna flugor är välkomna..(nä int i baken men annors)

Bilden jag tog i förbifarten blev lite kul, min pappa tog den 1958 på Sydprickens brygga och nu blev nutiden inmonterad i skuggorna, tom jag själv kom med, den ickemidjan av mig drygt 50 år senare kan skönjas om man så vill.
Jag kämpar mot olika företeelser varje dag. Tankar som är negativa, den lilla blå, min kära livsvän, som ba MÅSTE FUNKKA, jag kämpar mot tiden som inte vill räcka till när jag vill, mot längtan som kan te sig som knivar då det gäller ungarna, tankar angående släktingar bröder, deras välbefinnande o välmående är livsviktiga har jag upptäckt.
Jag kämpar mot funderingar som bara jag satt in i mitt huvud och jag antagligen delar med många!
Oro är en annan sak som jag lärt mig lägga åt sidan, tror jag! Katastroferna kommer iallafall oavsett om jag trott mig förbereda mig på dem eller inte. Alltså dem ägnar jag inte mera större energi.
Jag kämpar mot att bli som min mor i vissa avseenden, i andra önskar jag hade hennes egenskaper...

Jag tar pennan i handen eller tangentbordet i besittning och skriver o skriver.
Just idag ligger vinterns vindar och snökyla långt långt borta, jag njuter av havets värmade 22 grader och ligger mest o flyter i det elementet som e bara mitt just nu o jag känner mig lätt!

Bilden: en stilla sommarkväll med en av mina stjärnor lysande på bryggan.


Så här vill jag leva o så här önskar jag somna in en dag , men inte ännu på ett tag...
Nu blir det brygga o njutning, penna o papper igen en stund !

onsdag 7 juli 2010

IQ Fiskmås

Den här varelsen (eller är de kanske flera ) följer mig, OBS inte förföljer. Är jag på bryggan finns den och bara är vacker och fridfull, går jag ut på mitt morgonkaffe på bakdäck av skutan finns han strax ovanför mig stilla svävande. Han finns på andra sidan han sitter ibland lugnt bredvid mej när jag intar mitt aftonte med horisonten som bakgrund.
Jag tror i motsats vad jag tidigare påstått, att han är en sällsynt klok filur.
Jag har återigen lämnat min stora familj på skutan och säkert har var och en redan läst er trötta på hur fort den lilla blå susar längs kusten västerut varje gång jag blir "utsläppt" Nu har hon ju dessutom ny växellåda, inte illa för en gammal kärring som egentligen bara använt femmans full gas.
Landningen denna gång på moderjorden gick ut på att undersöka vilka kryddor som var redo för burken, dvs torkat ut i denna tropiska hetta. Dock har hjälpsamma kära nära småkusiner hållit liv i div blomster och döm om min förvåning då dessa dessutom förökat sig. Tack Nika o Johan.
Bilden är från en sagolik varm vacker natt och en del av besättningen intar sitt kvällsfika, inte många har den utsikten...

Just idag har en stjärna landat i Sverige efter lång vistelse på Irland, nu väntar en otålig fiskmås och jag på att hon kommer HEM!

Bilden från misommarnatten innan rodden hem. Det var min finaste midsommar på mycket länge. Tack alla medverkande!

Är det förresten någon annan som tycker att Jack Vreeswijk sjunger å spelar bättre än sin far?

Några dagar nu, ägnas till ABSOLUT INGENTING!

söndag 13 juni 2010

Som gamla ämbar.

Ljuuvliga regn dagar, storm och rusk. Sommar har alltid inneburit ett speciellt stressmoment i mina dagar. Allt och då menar jag ALLT skall hinna göras, man skall träffas, man skall umgås, man skall ha det TREVLIGT, helst grilla lite, ta ett glas helst flera, vara snygg skall man också...
Nu har jag nog förmodligen blivit stor eller iallafall en aning mer vuxen då om man vill. Mina lediga dagar har inneburit absolut noll program.
Jag är som en vindflöjel om man vill bestämma nåt med mig,
kanske, blir mitt svar, kanske, om jag inte får lust till nåt annat typ.
Ego kärring helt klart. Mina lediga dagar så varmt välkomna har varit just lediga helt.
Jag har stannat bilen om jag haft lust att prata, jag har grävt i jorden om jag haft lust och slutat om jag kommit på nåt roligare. Jag har svurit och pärklat över tx båtens bottenmålning men med vetskapen om att jag när som helst kan sluta. Jag njuter helt enkelt.
Nåjo nog skulle jag kunna tänka mej den där händiga typen som kopplar in min tvättmaskin, eller han som sågar upp mina träd som ligger och pryder södervyerna, men å andra sidan.... Jag har nog behövt min ensamtid, och klarar mig utan element som jag inte vill ha.
Ämbarena hittade jag idag mitt i skogen, de berättade för mig en historia, den om generationerna före mig, historien om dem som levt här grävt här innan jag såg dagens ljus.
Det är en mäktig känsla att vandra i deras spår.
Den här vackra busken med sina otroliga vita blommor är någotslags kinesiskt som min morfar planterade.
Morfar Erik fick jag aldrig träffa men han har satt sina spår runt mig på många olika sätt. Erik Lagus dagböcker har jag läst och skrivit ner en del. Jag skulle gärna träffa honom men han finns närvarande genom sina spår på holmen.
Båten har alltså fått giftfärg på bottnen en jäkla smörja som nu också sitter i mitt hår o på mina extremiteter.

En lördags afton med nyländsk nypotatis och Billens lax avslutades med en liten lektion i hur man lirar.
Musikern från Sveriges södra regioner tillika docktorn som vistas som närmaste granne är en mycket duktig lärare och elev förrästen, hans bröd duger även för en annan gammal bakare =)

Med Vangelis i bakvattnet skall texterna flöda eftersom idéerna och orden i huvudet är rikliga.

Aftonen är otroligt vacker.
Stranden alltid olika varje kväll och ljuden magiska.

Nu tillbaka till pennan och tankarna och texterna.

fredag 11 juni 2010

Med ändan i vädret

Efter att ha fått tips om hare-rådjursbekämpningsmedel är jag lycklig. Under den senaste veckans bortavaro har detta kunna testas och jag blev salig då jag en dag såg herr Vitsvans vädra med nosen mot mina metoder och sedan sakta traska bort från sina vackra forna delikatesser, han ratade dem och blängde på mig som om jag förstört hela hans sommar.
Hahaa det har jag ju också gjort, men jag har räddat min!
Jag blev visad till den sk. "ryska marknaden " i Tallin och där fanns ett eldorado för den som gillar perenner och olika buskar kryddor m.m.
Jag handlade så mycket jag kunde bära med mig och till ett humant pris a`några cent per växt. Jag har alltså med stor förtjusning rivit upp, planterat och mycket nöjt betraktat min nya trädgård.

Nu tror jag ju dessutom att den kan få blomma eftersom hjorten inte kommer och blandar sig i mitt arbete.
När jag stod där bland grönsakerna med ändan ivädret mindes jag min barndoms somrar.
Jag kom ihåg att jag som liten flicka alltid såg mina " mostrar" ( dvs min mormors sytrar) med baken i vädret. Alla möten skedde inte framför kaffebord som annanstans är brukligt, här på holmen skedde och avhandlades de flesta diskussionerna i trädgårdarna. Mao jag fick ofta deltaga men det jag såg, var deras enorma korsettiklädda rumpor. Jag har f.ö. fortfarande ett par jeans kvar efter min mormor. Det lär vara den första typen av jeans, hängselbyxvarianten fr 1940 talet. Dessa är fortfarande hela men bakdelen är enorm, där inne skulle ju korsetten också rymmas....
Ledig vecka, innebär sova måla läsa och skriva, strålande sol ger lika mycket vila som en regnig blåsig dag. Tänk va man njuter av lediga dagar när de inte förekommer varje dag...
Nu är det visst fotbolls- någonting, jag som tyckte det nyss var aktuellt med ishockey -nåt, dessutom gifter sig hela kungahuset väster om oss. Hela Finland är nog tossigare engagerade i den cirkusen än vad Svedu Pellana är.
Nu i ösregn nybakade bullar och en skitbra deckare= har man det bra eller har man de.....

Bekämpningsmedlet ja, hemligheten är mycket enkel, benmjöl och blodmjöl.

onsdag 26 maj 2010

Est Est Ester

Fiffigt! Eftersom jag alla dagar befinner mig i Tallin försöker jag utnyttja tiden. Genialiskt att handla all mat där, enkelt o ca hälften billigare. Eftersom vintern var speciell för att inte säga rent jäkligt bister finns det en oändligt massa platser som tagit stryk här på min plats på jorden.
Hängrännorna hängde mer än lovligt, tak plåten hade sprätt till väders i kanterna, tunnorna såg ut som buckliga portvinsnäsor, målfärgen flagar på olika ställen stegen till sjön såg ut som en spiral efter isens framfart.
Många saker har inte blivit åtgärdade på många många år här på udden. Skänker dock varma tankar till Hasse o mor som gjorde det lättare för mig nu genom att ha rejäla doningar från början.
Jag tyckte alltså det var en briljant ide att också inhandla div målfärger å byggprylar i Tallin.
Nåjo en hjälpsam taxi chaufför assisterade mig trots mina envetna protester och jag fick det jag ville från en byggfirma.
Nötbrun Kuprinol/Pinotex kanoon det stod "Pähke" på burken. Självklart nötbrun eftersom Pähkina är nöt på finska...trodde jag. Ovan på bilden ser ni skilnaden på denna skapelse den högra är nötbrun i Finland den vänstra är nötbrun i Estland.
Den glada taxi chauffören blev jag lyckligtvis av med i terminalen trots att han menade att jag nog kanske skulle ha behövt honom till att utföra målarbetet....Skojigt med hjälpsamma människor *S*
Jag har utnyttjat lediga varma soliga dagar i Tallin med att utforska staden med som alltmer fashinerar mig. Dessa otroliga byggnader, gamla fantastiska arkitektritade villor som ännu står övergivna toma mellan sprillans nya moderna hus. Små övervuxna trädgårdar med hägg o syren mellan betongparkeringar. Helt osannolikt och för en sån som mig mycket spännande upplevelser. Jag har redan hittat mina drömhus. Esterna är ett mycket vänligt folk utom de som utan att blinka lurar skjortan av en innan ens man hinner tänka, men så länge det handlar om deras krooni så gör det mindre..(just inget värda i jämförelse till euron.)
Min lilla blå har fått nytt musiksystem, det blev jag lycklig över, har i någon månad enbart kunna avlyssna pensionärsradiokanalen Vega med dessa sjömanshurtiga visor och schlagers från 60 talet...skoj några minuter i taget...men nu skall min nya Kenwood avhjälpa den plågan.
Jag har alltid varit svag för gitarrlir, nu står ett magnifikt instrument i huset. Jag har musikanten på udden och skall jag få krämpor av medicinska slag skall det ske under den närmaste framtiden. Han är inte bara musiker utan också läkare, bra va *L*
Måla snickra njuta står på agendan och kanske lite ny kunskap om skalbaggarnas intressanta liv...

söndag 9 maj 2010

Ryssar, gökar och sur ved.

Jag älskar mitt jobb varje dag..nästan!
Varje dag är helt olik den förra och eftersom jag tycker om att tycka och jag för tillfället fått möjlighet att vakna, starta om, njuta, och ta tillvara stunderna kan jag då och då vidareförmedla den känslan.
Möjligtvis har jag också blivit lite mer snäv i mina åsikter om saker och ting, kanske tom jäkligt snäv!
Det finns saker jag tycker mycket mycket illa om, och lika mycket jag älskar obehärskat!
I mitt jobb möter jag ca 1000 olika personligheter varje dag ( en otroligt häftig upplevelse)
Ofta glömmer jag bort vad jag skall göra då jag bara betraktar figurerna som kommer fram till mig.
Jag anser att jag är ramlös, utan förutfattade meningar typ!
Men intuitivt kan jag ha uppfattningar, tro och mena en del om de människor jag har framför mig. Oerhört intressant att se hur det funkar med min tro, mina intuitioner! Oftast åt helsike men lika ofta helt rätt! Mao vet jag min litenhet.
Alkoholisten som snabbt ilar fram, jag ser honom innan han ser mig, missbrukaren hans slöjiga förföriska slappa blick, missbrukarens euforiska snack. Suck jag e visst helt förstörd på att läsa mellan ögonfransarna. Nykrta alkoholisten som jag ödmjukt niger för om jag kan se att han inte bytt ut sitt bruk till något substitut.
Tack för allt jag sett, och allt jag upplevt!
I dag kom ryssarna! Då ruttnade Nan!

OO låt mig en gång träffa en ryss som kan prata, som har tänder i käften, som kan se med klara ögon, som överhuvudtaget har någonting innanför pannbenet.
Låt mig en gång få träffa en Ryss som kan förmedla någonting av substans!
Jag skänker min mormor återigen varma tankar. Denna fina goda människa som aldrig sade någonting ont om någon...förutom Ryssarna! Jag som trodde det berodde på vinterkriget....
Nu idag förbannar jag en annan verklig idiot, mig själv tyvärr, av en helt annan anledning.
Lämnade tydligen bosättningen utan att ta in ved, vilket innebär ätt enbart sur ved finns att elda med. En omedelbar jämförelse till de ryssar jag mött idag...
Göken den galna på Gullö gal igen lika frenetiskt som en galen person i småland jag en gång kände. Månne Göken denna gång finner sin ungmö han hojtar efter...
Eftersom detta är dagen för MORS DAG vill jag tacka mina ungar för gåvan att jag får vara deras mor.
Jag får bo på deras ägendom och de låter mig alltid få veta att jag duger och är viktig.
Jag undar hurudan jag vore utan dem.
(Bilden av min inporterade Vallmo i knopp, som inte överlevde min frånvaro)
Just i afton utsläppt från slutan och gemenskapen där, har jag landat på moderjorden.
Det kvittras överallt och trots regn och dimma undrar jag hur en sån lyckokänsla kan infinna sig som jag har.
Knipan fnottrar i viken påskliljorna ler och småfåglarna fånar sig i träden och göken ja den e med hela tiden. Just nu skall jag försöka skicka en missil av kaliber grövre på en heffnajöjufff- humla som helt klart inte begriper vad den sysslar med i mitt sovrum. Oinbjudna gäster tarvar ingen vänlighet av mig här!
Öskaret o krattan imorgon!

lördag 1 maj 2010

Struvor och Mjöd

Jag har svettats med att göra degen mjuk och len för att den sedan skall spritsas ner i frityren, alla slingor skall hålla ihop för att det hela inte skall se ut som ett skadeskjutet skatbo, jag lyckades ibland. Barnen minns säkert med skräck deras mors förtvivlade försök att ge dem lite
av hennes ursprung, Struvor och Mjöd till Valborg.
Min mjöd lyckades alltid mer eller mindre, dock aldrig så att ungarna skulle ha kunna inta den drycken, alltid mycket hög alkoholhalt och russinen dem skall vi inte tala om, inte heller de flaskorna som exploderade på mer eller mindre olämpliga ställen.
Idag har jag har lyssnat på Akademen i Kaisaniemiparken med gamla goda vänner, insupit det svala Finländska klimatet igen, men varma med vänner.
Vi landade i natt halv tre, och trodde vi var bland molnen men då landade flygplanet och vi var nere i ett dimmigt svalt vått land direkt från ett soligt hett land....
Nu hemma ute på min udde har jag ingen mjöd däremot en sval Kir i mitt glas. En stilla nedvarvning av underbara dagar med mina systrar.
Veckan i Cabernon en ( Cabernossen som Tusse kallar huset) var allt vad jag önskade. Om ni vanliga dödliga visste hur mycket som hinner avhandlas på några dagar när tre gamla vänner bor ihop !
Sammanfattning av samtalsämnen, sorg, föräldrar barn barn o barn, sex, utseende, relationer, kläder, stilar etikett, vett, vansinne, ideer, lustar och fram för allt livet!


På mornarna har jag klivit ut vid kanten av dessa små vingyubbar ( vinstockarna) som alla har små tofsar på huvudena och skrivit, jag har doftat, njutit med hela själen av allt vad som erbjudits långt från min vardag. Sedan har vi skrattat ihop hela alla dagarna.
Jessica och jag lever med våra domar i nacken Tusse med sina funderingar och alla har vi bara tagit in varje dag som getts oss.



Osten, vinet, sparrisen tomaterna, persiljan, musslorna och alla kryddorna har gjort sitt till vår speciella njutning.
Kappsäckarna var fyllda med kryddor, levande växter och torkade, en av oss hade en man i burk med...det förmodligaste fiffigaste inköpet denna vecka....
Jag har idag talat snällt med jorden och planterat lite rosmarin och timjan, Vallmon fick stanna inomhus än så länge *ler*

Nu stundar nya utmaningar, ny vecka till sjöss och i juni blir jag sambo igen...han e trevlig och snygg =) musikalisk dessutom!
Nu skall jag försöka sälja lite port men kommer som alltid att längta mig sjuk tillbaka till min egen jord på udden.
Tack Gustaf för att du finns! Utan dig vore jag intet!

tisdag 20 april 2010

Utsläppt !

Steg iland efter några fjuttiga 5 dagar ombord, men de dagarna kändes som år.
Nu stundar sommar tider ombord och det betyder klart flera passagerare än tidigare, det innebär också att vi "skitkonsulenter" också då får ta det som finns.
I mitt fall ( nu följer avdelningen gnällrader) fick jag vackert ta hytt nummer 2123 eller nåt, strax under bildäck. detta innebar en boskapshytt, utan närkontakt till vare sig telefon eller Inet, däremot mycket NÄRA kontakt till alla fisande snarkande hostande estniska/ ryska chaufförer. Med väggar tunnare än papper kan inte ens en andning döljas. Toaletten bubblar upp (grannhyttens avlämningar) vid varje liten våg, bubbel bubbel. Sängen ca 25 cm bred ( hm kanske något bredare) kunde man nätt och jämt ligga på rygg men då skulle händerna läggas på magen som i en sarkofag. Vända sig i sängen var inte att tänka på då hade man hamnat på durken. ( funderade ett flertal ggr att det vore bekvämare) Skutan som nu går natt turer dvs går oavbrutet hela natten lastad med långtradare och frakt brummade lugnt MEN jag hade dessa fordon knappt 2 m ovanför min kropp och varje gång en långtradare passerade mig kunde jag räkna hjulparen, Dudung dudung dudung. Jag nästan såg hur taket bågnade för varje hjul.
Ok det var bara att bita i det sura äpplet dessvärre fick nog hela båten vetskap om mitt morrande *L* Dessutom blev jag förkyld, ni vet den där fina snuvan som gör att näsan rinner o man nyser oavbrutet. I feber fin o frodig skulle jag förklara varför olika filurer skulle köpa just min produkt. FINT Va trött jag varit på mig själv o mina produkter.

Bilden: Industribyggnader i hamnen i vackert ljus

"Nu e Krankan lite tyst, e hon sjuk" hörde jag någon glad besättningsman påpeka, han hotades med allt det kraxande jag hade kvar av röst, "-gå å dö din jävel eller byt hytt med mig " ungefär så kärleksfull har jag varit de senaste dagarna.
paradoxalt nog stundar dock den mest efterlängtade semestern på mycket länge. Tur det.


Spionen Jess har sett till att trion Tant B tant B och tant G har olika biljetter bokade de närmaste dagarna för att garanterat lura Håffnafjotajutouytlll eller va den nu sen hette.
Vi skall nämligen trots aska och moln bara åka iväg och snusa på Provence.
Bilden : Min skuta backar in till kaj i Helsingfors.
Utsikterna att vi kommer iväg ser ljusa ut just nu och om vi inte kommer dit så hamnar vi väl någon annanstans.
Alla som sitter fast därute i världen har säkert en del ganska speciella upplevelser med sig hem, som de sent glömmer men säkert också många nya vänner.
För tillfället har jag i väntan på att vårt flyg skall ta oss söderut rejsat hem till udden.
Kan inte hålla mig härifrån!
Isen är borta och jag kunde se stranden ikväll.
Vill dessutom efter horrorkojen vakna i MIN EGEN SÄNG.
Godafton!

onsdag 14 april 2010

Njutnings ingredienser!

Eftersom solen väckte mig tidigt, drog jag ut på exkursion längs stranden för att se på spåren av nattens drama.
Hjortarnas spår gick kors och tvärs rakt ut på den gråsvarta isytan. Långt ut fanns några större vakar och jag antar att det var därifrån jag hörde ljuden inatt. Lon blev snuvad på några magra köttbitar men på vägen hem i natt såg jag 6 st hjortar betande på åkrarna. Nog lär Lodde alltså kunna bli mätt.



Under förmiddagen kunde jag höra svävarens ljud, anade att den var på väg förbi min udde. Plötsligt hördes det en smäll, som om den kört på en sten och motorn dog.
Tyst och skönt tänkte jag och fortsatte kratta.
Då jag någon timme senare begav mig till Höga berget, eftersom jag inte kunnat besöka gravarna på hela vintern kunde jag se densamma stackars lilla vita svävaren som stod stilla i ismörjan. Haha tänkte jag där lär han få sitta till det blir sommar eller åtminstone någon vecka innan all is är borta. Hmmm.
Intrikat problem förresten, vad gör man när isen varken bär eller
brister alltså kan man inte ta sig iland...

Nåja dramat fick sitt avslut då jag såg Göran komma flygande med sin nya fina röda Möja svävare.

Herr och fru Knipa guppar stillsamt vid isranden och det kacklas öronbedövande i skogen.

Sädesärlan vippade runt bryggan klart störd över att jag också
ville vara där.
Det är förbannat gott att vara just nu, inte katten kunde jag tro det för några veckor sedan!
Nu skall jag packa lite, bikini, solhatt, sandaler o sommarklänning.

I tron om att vintern skulle hålla i sig till september beslöt 3 highway ladys i mars att söka solen och vinet och sparrisen i Provence. Mao nu drar vi ut på nya äventyr, gudskelov finns det inga kameler i Bandoll....tror jag.

Den berömda ketjupeffekten, Först händer inget sen händer inget och sen plötsligt kommer allt samtidigt *S*

tisdag 13 april 2010

Hemma igen.


Av glädje eufori, galen skratt fnatt, fnittrade jag o den lilla blå hem efter 10 dagar ombord på skutan. Att befinna sig med den hela stora familjen på havet är mycket intressant, men avhandlar detta en annan gång. Har deltagit i Pingo ( inte Bingo *L*) en helt ny upplevelse, jag har med kamera medverkat i räddningsövningar och också fått vara med om hur Medi Heli arbetar effektivt. Alla vackra solnedgångar och varma dagar på däck helt obeskrivligt efterlängtade efter denna vinter.
Då jag sirligt snubblat och snavat mig fram i mörkret ikväll till min boning förvandlades jag som alltid då jag kommer hit till den jag är.
Drog på mig morgonrocken korkade bubblet och gick ut på udden för att bara insupa stunden. Något var fel upptäckte jag omedelbart!
Ett konstigt ljud hördes från fjärden. Jag kunde trots mörkret konstatera att vattnet strax utanför mig låg öppet men bara några 100 meter härifrån låg ännu isarna.
Jag hörde ett frustande och plaskande. Fan också, ett djur kunde jag konstatera, ett stort sådant. Jag hämtade min värsting ficklampa och försökte svepa ljuskäglan över fjärden mot ljudet men ljuset dog någonstans på vägen, och jag såg ingenting, men jag hörde.
Jag gick längs stranden för att se var detta djur hade gått ut men skaren längs strandkallorna var glashal, alltså vände jag eftersom där ändå inte fanns några spår mera.
Jag satte mig på udden och lyssnade på vad som förmodligen var ett djurs sista kämpande i ismassorna som tog dens liv. Jag kunde ingenting göra! Naturen tog ett liv igen!
Jag tänkte på Maria från Nötö som i lördags gick ner sig i vårisen, hon var bara dryga 50. Jag sände varma tankar till hennes anhöriga, kunde inte låta bli att dra paralleller.
Jag känner mig privilegierad återigen över att jag får finnas lite till.
Nästa vecka den här tiden skall jag låta mistralen blåsa över mig, och jag skall dofta på mimosan vid grinden, jag skall också äta sparris i massor och njuta av moget rött och bästa vänner! Jag skall till Bandoll igen!
Men i morgon skall jag lägga roddbåten i sjön, ro ut på öppet vatten!
Uppdaterar!

torsdag 18 mars 2010

Brisingamen

Van Halen dånar i högtalarna, ljudet stannar runt huset, effektivt tystat av ljuddämpande snödrivor av två meters höjder. Jag insuper energin av musiken, rytmen, och orden säger mig att de ännu skall få flyta ut över flytande vatten en dag.
Idag har jag misströstat, idag har jag för ovanlighetens skull bestämt mig för att inte tycka någonting alls är roligt, (igen) trevligt, vackert eller kul på något enda vis.
Idag undrar jag bara hur min Brisingamen skall utformas, jag behöver dens kraft, dens energi. Efter att ha läst om Freja och hennes tankar, hennes krafter och framför allt hennes svagheter undrar jag om inte vi egentligen var systrar. ( Undrar förstås vem den där Tor i hennes liv, är i mitt...=) Hon levde, hon älskade, hon misslyckades, men hon trodde hela tiden. Nåjo just på den punkten tappade jag i dag en del av en tro, jag tror nämligen inte att det någonsin mera blir något annat än snö och kyla, förstår helt enkelt inte vart all denna snö och is skall kunna ta vägen och ännu mindre att någonting skall kunna få liv efter detta elände. Var är Brisingamen! Med den skulle jag kanske göra lite bara en aning underverk! Åtminstone kunde jag få vattnet i min brunn att rinna in, eller kanske kunna få mina steg genom det vita att inte se ut som en berusad lindansös...varje snedsteg ( å de blir många) gör att det benet sjunker ner i djupet upp till midjan. Åtminstone har denna istid gjort att man blivit vig i de nedre extremiteterna, oundvikligt, annors hade man hittat en stelfrusen spagat - tant i bland blåbären till en ev
sommar..
HAR DU STOLLIGA LÄSARE VILAT DINA ÖGON PÅ DESSA GNISSLANDE BOKSTÄVER, SÅ HÄR LÅNGT KAN DU SLUTA OCH BLÄDDRA VIDARE FÖR ÄVEN RESTEN BESTÅR AV GNÄLL AV HÖGLJUTT SLAG!

Så här såg min autostrada ut ikväll...tom ledljusen e veck!
Undrar för övrigt vilka andra saker som kommer att komma fram under snön, bilen vet jag än så länge var den finns men handskarna, mössan, div skor, småprylar som försvunnit är säkert någonstans på stigen, som nu befinner sig ca en meter högre upp än vad som var meningen.
Veckan iland blev alltså inte vad jag önskat, men det kanske någon därute förstår.
Just nu försöker jag intala mig att det blir, det skall bli, vår?

Till råga på allt elände råkade jag ofrivilligt lyssna på ett ovanligt dumt och korkat program igår.
Faktiskt första gången jag intog info om denna "folksnuva"
Det handlade om bröstcancer, varannan kvinnas åkomma och intet konstigt i det, men jag kunde krasst konstatera att jag nog knappast borde behöva bekymra mej över snön nästa år!
Å andra sidan har jag inte tänkt sälla mig till statistiken, inte just nu iallafall, inte imorgon heller. Jag fortsätter och tar en dag i taget, lite surare idag än vanligt, men jag brukar ju sällan ha vett att deppa längre än några timmar i taget så jag har nog imorgon glömt bort varför jag skrynklade till rynkorna lite extra igår...
Nu skall jag ut och slå ihjäl skatan som tydligen ligger på min skorsten för det ryyker in från brasan, där jag eldar med stulen ved!
ADJÖ!