Av glädje eufori, galen skratt fnatt, fnittrade jag o den lilla blå hem efter 10 dagar ombord på skutan. Att befinna sig med den hela stora familjen på havet är mycket intressant, men avhandlar detta en annan gång. Har deltagit i Pingo ( inte Bingo *L*) en helt ny upplevelse, jag har med kamera medverkat i räddningsövningar och också fått vara med om hur Medi Heli arbetar effektivt. Alla vackra solnedgångar och varma dagar på däck helt obeskrivligt efterlängtade efter denna vinter.
Då jag sirligt snubblat och snavat mig fram i mörkret ikväll till min boning förvandlades jag som alltid då jag kommer hit till den jag är.
Drog på mig morgonrocken korkade bubblet och gick ut på udden för att bara insupa stunden. Något var fel upptäckte jag omedelbart!
Ett konstigt ljud hördes från fjärden. Jag kunde trots mörkret konstatera att vattnet strax utanför mig låg öppet men bara några 100 meter härifrån låg ännu isarna.
Jag hörde ett frustande och plaskande. Fan också, ett djur kunde jag konstatera, ett stort sådant. Jag hämtade min värsting ficklampa och försökte svepa ljuskäglan över fjärden mot ljudet men ljuset dog någonstans på vägen, och jag såg ingenting, men jag hörde.
Jag gick längs stranden för att se var detta djur hade gått ut men skaren längs strandkallorna var glashal, alltså vände jag eftersom där ändå inte fanns några spår mera.
Jag satte mig på udden och lyssnade på vad som förmodligen var ett djurs sista kämpande i ismassorna som tog dens liv. Jag kunde ingenting göra! Naturen tog ett liv igen!
Jag tänkte på Maria från Nötö som i lördags gick ner sig i vårisen, hon var bara dryga 50. Jag sände varma tankar till hennes anhöriga, kunde inte låta bli att dra paralleller.
Jag känner mig privilegierad återigen över att jag får finnas lite till.
Nästa vecka den här tiden skall jag låta mistralen blåsa över mig, och jag skall dofta på mimosan vid grinden, jag skall också äta sparris i massor och njuta av moget rött och bästa vänner! Jag skall till Bandoll igen!
Men i morgon skall jag lägga roddbåten i sjön, ro ut på öppet vatten!
Uppdaterar!
1 kommentar:
Ro ro , klucket och dippet från årorna, ljudlöst och glidet efter varje årtag, alla borde någon gång få sitta i roddbåt på en spegelblank sjö med bar rygg och blundande baklänges bara glida. Du är rik, som får uppleva det här , och det vet du förstås. kram
Skicka en kommentar