Svampgaloppen och tantraumor.

Bara för att, bara för att jag inte nertecknat nåt på så länge släppte tydligen förstoppningen eller så beror det helt enkelt på den gamla tesen," jag gör allt annat än det jag verkligen borde"
Hur som helst Svampgaloppen är i sitt mest intensivaste skede på ön...tror jag i alla fall.
Kanske handlar det om min egen fanatiska vilja att leta upp just mina svampställen INNAN de andra i släkten gör det.
I dagslägen kan vi nämligen inte mera reclaima våra egna eftersom våra förfäder har berättat åt just deras barn alla var deras finaste ställen fanns, och med andra ord och nu blivit våra allas liksom.
 Nu gäller bara tiden, vem hinner först.
Vem hinner gömma mest effektivt de små guldkornen. Frustrerad går jag gång på gång till de ställen jag gömt undan de små med löv och kvistar och tammekatten jag hittar dem ju inte sedan när jag vill...ELLER har någon annan varit där MORR.
Någon frågade lite försynt häromkvällen - oj finns det svamp redan, de andra 5 vid bordet svarade blixtsnabbt med blickarna upp i taket, Oh nej tyvärr ingenting ännu, det har nog varit alldeles för vått i markerna.
Gapskratt.

 Hittade en rolig typ jag  när jag rotade bland gamla släktbilder. Pappa var textilingeniör och älskade att designa olika plagg, hmm, några förevigade från länge sedan tydligen.

Eftersom den STORA FESTEN är mycket nära i tiden, finns vissa uppgifter som faller på den sk. 4 generationen att göra.
Jag förstår inte hur detta blev men jag hörde mig själv fullständigt nyktert och sansat säga ok jag gör det.
Vilken galning, vilken fuööfjädrad idiot satt där o talade, kunde ingen inne i huvudkontoret stoppat mig, NEJ du vill inte, du kan inte, du har helt enkelt ingen lust....
Nu sitter man här med svansen mellan de lurviga och undrar om man inte vore bra kandidat för någon undersökning av hela övre våningen.
Nu visar temperaturen 14 grader den 17 juli och till och med min väderstation har slutat fungera alltså är det mega tid att ge upp och krypa in i kojan och fortsätta bättra på tant traumorna.

Mitt i alltihop.

Upptäckte att det var ett tag sedan några rader skrevs här på bloggen. Varje gång jag tänkt skriva kom jag av mig i funderingar, vad skall man skriva egentligen, hur mycket skall man lägga ut, avslöja, delge. Alltså blev det ingenting, men nu såg jag att det faktiskt var mitt i smällkalla vintern rader skrevs alltså måste något göras.

Det blev ju både vår och sommar iallafall.

Nu i mitten av juli kan man ju undra lite över sommar å sommar, det känns som höst många mornar och kvällar. Pälsen har ännu inte packats undan för den har varit helt ljuvlig att ha över sig kalla kvällar på verandan. Havet är kyligt och jag skuttar inte helt hurtigt i varje morgon snarare tvärtom, med ett surt morrande blir det ett blixtsnabbt tvättdopp.

Under det här halva året har jag lärt mig mer än jag trodde jag skulle kunna. Olika händelser har avlöst varandra, osannolika, sorgliga men också såå ljuvliga.

Jag konstaterar helt krasst att det tydligen e meningen att man skall hänga med ett tag till och det är ett spännande äventyr jag vistas i. Visst blir jag rastlös alldeles för ofta över att olika saker tar tid men jag försöker träna på att coola ner å ha lite mera tålamod.

Nu värmer jag bastun där blir det åtminstone över 15 grader.