Hur som helst Svampgaloppen är i sitt mest intensivaste skede på ön...tror jag i alla fall.
Kanske handlar det om min egen fanatiska vilja att leta upp just mina svampställen INNAN de andra i släkten gör det.
I dagslägen kan vi nämligen inte mera reclaima våra egna eftersom våra förfäder har berättat åt just deras barn alla var deras finaste ställen fanns, och med andra ord och nu blivit våra allas liksom.
Nu gäller bara tiden, vem hinner först.
Vem hinner gömma mest effektivt de små guldkornen. Frustrerad går jag gång på gång till de ställen jag gömt undan de små med löv och kvistar och tammekatten jag hittar dem ju inte sedan när jag vill...ELLER har någon annan varit där MORR.
Någon frågade lite försynt häromkvällen - oj finns det svamp redan, de andra 5 vid bordet svarade blixtsnabbt med blickarna upp i taket, Oh nej tyvärr ingenting ännu, det har nog varit alldeles för vått i markerna.
Gapskratt.
Hittade en rolig typ jag när jag rotade bland gamla släktbilder. Pappa var textilingeniör och älskade att designa olika plagg, hmm, några förevigade från länge sedan tydligen.
Eftersom den STORA FESTEN är mycket nära i tiden, finns vissa uppgifter som faller på den sk. 4 generationen att göra.
Jag förstår inte hur detta blev men jag hörde mig själv fullständigt nyktert och sansat säga ok jag gör det.
Vilken galning, vilken fuööfjädrad idiot satt där o talade, kunde ingen inne i huvudkontoret stoppat mig, NEJ du vill inte, du kan inte, du har helt enkelt ingen lust....
Nu sitter man här med svansen mellan de lurviga och undrar om man inte vore bra kandidat för någon undersökning av hela övre våningen.
Nu visar temperaturen 14 grader den 17 juli och till och med min väderstation har slutat fungera alltså är det mega tid att ge upp och krypa in i kojan och fortsätta bättra på tant traumorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar