söndag 24 maj 2009

Den försvunna Diamanten

Jag har aldrig hört till den kategorin av fruntimmer som går i spinn i juvelerar butiker, eller drömmer om guld och diamanter. (Inte ens en giftas-ring *L*) Jag äger tre riktiga Diamanter i form av mina barn, men på mitt högra ringfinger har jag sedan 1983 burit en ring jag fick av min mor.
Den har tillhört min farmors mor som levde och bodde i Dresden. Den ringen var sälsynt inte bara pga infattningen utan även på grund av stenen. Det är en diamant men en sk. "smutsig" sådan. I mitten av stenen finns en svart smuts fläck knappt skönjbar av ögat. Den har alltså suttit på mitt finger och i åratal har jag hört min mor säga" låt kontrollera den minst 1 ggr i året" Jaja ni vet hur fint man lyssnarpå morssor!
Idag har jag och den äldste Diamanten sonen, sanerat stället, samtliga 4 hus, ordnat veden och farit fram med en frenesi som liknar hot om släktträff imorgon!!!
Allt har dragits ut, dammats bytt sängkläder, byggts sängar, grävts i rabatter, skurats spikats. Plötsligt i en av mina berömda mus-sanerings bestyr upptäcker jag ett vasst föremål på mitt finger. Ringen saknade sin sten och endast den vassa infattningen satt kvar!
Jag grät inte men jag kände en tung känsla över att ha förlorat nåt jag tyckte mycket om och satt stort värde på.
I det fallet har jag visserligen tränat mej, men detta var något annat.
Jag visste att möjligheten att kunna hitta en så liten sak på en så stor areal och i så många skrymslen var obefintlig. Min pärla till son kröp runt i geografin, finkammade olika möjliga o omöjliga ställen men jag hade redan gett upp och informerade honom att skulle någon hitta den om så där 30 - 40 - 50 år så skulle han veta varifrån den kom.
Vi avslutade så småningom saneringen av husen för alla sommarens varmt välkomna besökare, men det kändes som en kall vind farit in under min hud och över mitt finger.
Då sonen redan satt och istallerade något borttappat program i karaktärsbyggnaden, lade jag mej på golvet i "skräprummet" där springorna i golvet är stora som avgrunder. Jag bara stirrade...tänkte och funderade på ingenting! Vet inte ens varför jag var där...
Där på golvet i ett hörn ligger den lilla och glittrar framför min näsa, bland musskitar repstumpar gamla kalsonger och ett övergivet ankare. ( jag hade alltså inte städat riktigt överallt!)
JAG HITTADE DEN! Oddsen måste ha varit noll = 0!
Per W, i Haninge, du gode rara vän, jag tänkte omedelbart på dej. Hade du DITT finger med i spelet?
Nu är ringen (som trots allt kom av fingret), sten o son på väg till någon entusiast i Helsingfors, som kan återställa ordningen bland mina fingrar.
Japp Per jag skall kika lite x-tra på den där gamla böneboken, som även den kommer från en av mina lådor, och nu fått ta plats ovanför min säng.
Nästa gång skall jag berätta om ytterligare en klenod som jag krafsat fram bland minnena i mina lådor.