Njutnings ingredienser!

Eftersom solen väckte mig tidigt, drog jag ut på exkursion längs stranden för att se på spåren av nattens drama.
Hjortarnas spår gick kors och tvärs rakt ut på den gråsvarta isytan. Långt ut fanns några större vakar och jag antar att det var därifrån jag hörde ljuden inatt. Lon blev snuvad på några magra köttbitar men på vägen hem i natt såg jag 6 st hjortar betande på åkrarna. Nog lär Lodde alltså kunna bli mätt.



Under förmiddagen kunde jag höra svävarens ljud, anade att den var på väg förbi min udde. Plötsligt hördes det en smäll, som om den kört på en sten och motorn dog.
Tyst och skönt tänkte jag och fortsatte kratta.
Då jag någon timme senare begav mig till Höga berget, eftersom jag inte kunnat besöka gravarna på hela vintern kunde jag se densamma stackars lilla vita svävaren som stod stilla i ismörjan. Haha tänkte jag där lär han få sitta till det blir sommar eller åtminstone någon vecka innan all is är borta. Hmmm.
Intrikat problem förresten, vad gör man när isen varken bär eller
brister alltså kan man inte ta sig iland...

Nåja dramat fick sitt avslut då jag såg Göran komma flygande med sin nya fina röda Möja svävare.

Herr och fru Knipa guppar stillsamt vid isranden och det kacklas öronbedövande i skogen.

Sädesärlan vippade runt bryggan klart störd över att jag också
ville vara där.
Det är förbannat gott att vara just nu, inte katten kunde jag tro det för några veckor sedan!
Nu skall jag packa lite, bikini, solhatt, sandaler o sommarklänning.

I tron om att vintern skulle hålla i sig till september beslöt 3 highway ladys i mars att söka solen och vinet och sparrisen i Provence. Mao nu drar vi ut på nya äventyr, gudskelov finns det inga kameler i Bandoll....tror jag.

Den berömda ketjupeffekten, Först händer inget sen händer inget och sen plötsligt kommer allt samtidigt *S*

Hemma igen.

Av glädje eufori, galen skratt fnatt, fnittrade jag o den lilla blå hem efter 10 dagar ombord på skutan. Att befinna sig med den hela stora familjen på havet är mycket intressant, men avhandlar detta en annan gång. Har deltagit i Pingo ( inte Bingo *L*) en helt ny upplevelse, jag har med kamera medverkat i räddningsövningar och också fått vara med om hur Medi Heli arbetar effektivt. Alla vackra solnedgångar och varma dagar på däck helt obeskrivligt efterlängtade efter denna vinter.
Då jag sirligt snubblat och snavat mig fram i mörkret ikväll till min boning förvandlades jag som alltid då jag kommer hit till den jag är.
Drog på mig morgonrocken korkade bubblet och gick ut på udden för att bara insupa stunden. Något var fel upptäckte jag omedelbart!
Ett konstigt ljud hördes från fjärden. Jag kunde trots mörkret konstatera att vattnet strax utanför mig låg öppet men bara några 100 meter härifrån låg ännu isarna.
Jag hörde ett frustande och plaskande. Fan också, ett djur kunde jag konstatera, ett stort sådant. Jag hämtade min värsting ficklampa och försökte svepa ljuskäglan över fjärden mot ljudet men ljuset dog någonstans på vägen, och jag såg ingenting, men jag hörde.
Jag gick längs stranden för att se var detta djur hade gått ut men skaren längs strandkallorna var glashal, alltså vände jag eftersom där ändå inte fanns några spår mera.
Jag satte mig på udden och lyssnade på vad som förmodligen var ett djurs sista kämpande i ismassorna som tog dens liv. Jag kunde ingenting göra! Naturen tog ett liv igen!
Jag tänkte på Maria från Nötö som i lördags gick ner sig i vårisen, hon var bara dryga 50. Jag sände varma tankar till hennes anhöriga, kunde inte låta bli att dra paralleller.
Jag känner mig privilegierad återigen över att jag får finnas lite till.
Nästa vecka den här tiden skall jag låta mistralen blåsa över mig, och jag skall dofta på mimosan vid grinden, jag skall också äta sparris i massor och njuta av moget rött och bästa vänner! Jag skall till Bandoll igen!
Men i morgon skall jag lägga roddbåten i sjön, ro ut på öppet vatten!
Uppdaterar!