Van Halen dånar i högtalarna, ljudet stannar runt huset, effektivt tystat av ljuddämpande snödrivor av två meters höjder. Jag insuper energin av musiken, rytmen, och orden säger mig att de ännu skall få flyta ut över flytande vatten en dag. 
Idag har jag misströstat, idag har jag för ovanlighetens skull bestämt mig för att inte tycka någonting alls är roligt, (igen) trevligt, vackert eller kul på något enda vis.
Idag undrar jag bara hur min Brisingamen skall utformas, jag behöver dens kraft, dens energi. Efter att ha läst om Freja och hennes tankar, hennes krafter och framför allt hennes svagheter undrar jag om inte vi egentligen var systrar. ( Undrar förstås vem den där Tor i hennes liv, är i mitt...=) Hon levde, hon älskade, hon misslyckades, men hon trodde hela tiden. Nåjo just på den punkten tappade jag i dag en del av en tro, jag tror nämligen inte att det någonsin mera blir något annat än snö och kyla, förstår helt enkelt inte vart all denna snö och is skall kunna ta vägen och ännu mindre att någonting skall kunna få liv efter detta elände. Var är Brisingamen! Med den skulle jag kanske göra lite bara en aning underverk! Åtminstone kunde jag få vattnet i min brunn att rinna in, eller kanske kunna få mina steg genom det vita att inte se ut som en berusad lindansös...varje snedsteg ( å de blir många) gör att det benet sjunker ner i djupet upp till midjan. Åtminstone har denna istid gjort att man blivit vig i de nedre extremiteterna, oundvikligt, annors hade man hittat en stelfrusen spagat - tant i bland blåbären till en ev
sommar..
HAR DU STOLLIGA LÄSARE VILAT DINA ÖGON PÅ DESSA GNISSLANDE BOKSTÄVER, SÅ HÄR LÅNGT KAN DU SLUTA OCH BLÄDDRA VIDARE FÖR ÄVEN RESTEN BESTÅR AV GNÄLL AV HÖGLJUTT SLAG!
Så här såg min autostrada ut ikväll...tom ledljusen e veck!Undrar för övrigt vilka andra saker som kommer att komma fram under snön, bilen vet jag än så länge var den finns men handskarna, mössan, div skor, småprylar som försvunnit är säkert någonstans på stigen, som nu befinner sig ca en meter högre upp än vad som var meningen.
Veckan iland blev alltså inte vad jag önskat, men det kanske någon därute förstår.
Just nu försöker jag intala mig att det blir, det skall bli, vår?
Till råga på allt elände råkade jag ofrivilligt lyssna på ett ovanligt dumt och korkat program igår.
Faktiskt första gången jag intog info om denna "folksnuva"
Det handlade om bröstcancer, varannan kvinnas åkomma och intet konstigt i det, men jag kunde krasst konstatera att jag nog knappast borde behöva bekymra mej över snön nästa år!
Å andra sidan har jag inte tänkt sälla mig till statistiken, inte just nu iallafall, inte imorgon heller. Jag fortsätter och tar en dag i taget, lite surare idag än vanligt, men jag brukar ju sällan ha vett att deppa längre än några timmar i taget så jag har nog imorgon glömt bort varför jag skrynklade till rynkorna lite extra igår...
Nu skall jag ut och slå ihjäl skatan som tydligen ligger på min skorsten för det ryyker in från brasan, där jag eldar med stulen ved!
ADJÖ!
