måndag 21 juli 2008

Män, män...men!

Min lilla mammas högsta önskan var att jag skulle gifta mej. Helst en gång till och då med en som åtminstone hade ett bra namn.
Med bra menade hon von Sidentjofs, Af Murfeltjut mfl.
Det skulle alltså låta bra.
Jag inser att vi var av olika generationer och jag skall inte kommentera det destu mer.
Igår sökte jag en stjärnskruvmejsel! En sån trivial pryl som man alltid behöver och förmodligen har ett 100 tal av i olika modeller. problemet är att de olika modellerna gärna gömmer sig på ett hundratas olika ställen och aldrig finns då man behöver dem. ALDRIG!
Man står i stället med en fin silverkniv alt. tar något annat verktyg som man råkar hitta. ( Hammare e inge bra alternativ har jag märkt)
I det huset jag bor vet jag också att det inte är någon ide att fråga.
Då slog det mej när jag letade och svor, tänk om man hade ett sällskap som hade ordning på sig!!! haha i samma ögonblick kom jag på, herregud nej! Inte katten skulle jag överleva om jag hade en pedant som höll ordning på allt. Det skulle ju innebära att han även ansåg att jag skulle göra det. Jag kastade tanken direkt mao. Då slog det mej, det har det förvisso gjort redan tidigare.
Jag skulle behöva en man för varje sak! Alltså flera män!
Drömde mej bort.
En man skulle vara ekonom, han skulle alltid veta råd, och hålla ordning på ekonomin. En Bankman mao
En man skulle vara pedant: Han skulle finnas och hålla reda på mina grejer, veta var saker låg om jag frågade, naturligtvis utan att gräla på mej!
En mekaniker: han som alltid reparerade bilar båtar och sånt smått och gott!
En läkare: han som hade resurser o kontakter så man aldrig behövde ens närma sig baciller o ohälsa... humm
En festman: han som tog mej på överraskningar, middagar med bubbel i silverbägare.
En älskare: den heta uppfinningrika sensuella som bara fanns runt mej och samtalade med små lätta ord om hur uuunderbar jag var, helst hela tiden, med vissa avbrott. ( Toalettbesök o sånt)
Suck så var det förnuftet igen...inte katten skulle jag klara av det heller, Att ha män med dessa egenskaper i olika skepnader, herrejösses, vilken tids stress att få dem att gå ihop.
Hur skall man bestämma vem man skall ha, och när. Det skulle förmodligen resultera i en rejäl kollision på något plan.
Det finns fortfarande kvinnor som letar alla dessa egenskaper i en o samma kropp.
Lycka till säger jag bara.
Denna lyckönskan innebär dock inte att jag är illusionslös på något vis däremot är jag realist!
Tjofaderej, mor sitter däruppe o kikar lite surt men samtidigt tror jag hon förstår varför jag aldrig ens sökte hennes adelsdrömmar.
Livet är ännu ganska spännande!
Blåbären är mogna!