Min lilla mammas högsta önskan var att jag skulle gifta mej. Helst en gång till och då med en som åtminstone hade ett bra namn.Med bra menade hon von Sidentjofs, Af Murfeltjut mfl.
Det skulle alltså låta bra.
Jag inser att vi var av olika generationer och jag skall inte kommentera det destu mer.
Igår sökte jag en stjärnskruvmejsel! En sån trivial pryl som man alltid behöver och förmodligen har ett 100 tal av i olika modeller. problemet är att de olika modellerna gärna gömmer sig på ett hundratas olika ställen och aldrig finns då man behöver dem. ALDRIG!
Man står i stället med en fin silverkniv alt. tar något annat verktyg som man råkar hitta. ( Hammare e inge bra alternativ har jag märkt)
I det huset jag bor vet jag också att det inte är någon ide att fråga.
Då slog det mej när jag letade och svor, tänk om man hade ett sällskap som hade ordning på sig!!! haha i samma ögonblick kom jag på, herregud nej! Inte katten skulle jag överleva om jag hade en pedant som höll ordning på allt. Det skulle ju innebära att han även ansåg att jag skulle göra det. Jag kastade tanken direkt mao. Då slog det mej, det har det förvisso gjort redan tidigare.
Jag skulle behöva en man för varje sak! Alltså flera män!
Drömde mej bort.
En man skulle vara ekonom, han skulle alltid veta råd, och hålla ordning på ekonomin. En Bankman mao
En man skulle vara pedant: Han skulle finnas och hålla reda på mina grejer, veta var saker låg om jag frågade, naturligtvis utan att gräla på mej!
En mekaniker: han som alltid reparerade bilar båtar och sånt smått och gott!
En läkare: han som hade resurser o kontakter så man aldrig behövde ens närma sig baciller o ohälsa... humm
En festman: han som tog mej på överraskningar, middagar med bubbel i silverbägare.
En älskare: den heta uppfinningrika sensuella som bara fanns runt mej och samtalade med små lätta ord om hur uuunderbar jag var, helst hela tiden, med vissa avbrott. ( Toalettbesök o sånt)
Suck så var det förnuftet igen...inte katten skulle jag klara av det heller, Att ha män med dessa egenskaper i olika skepnader, herrejösses, vilken tids stress att få dem att gå ihop.
Hur skall man bestämma vem man skall ha, och när. Det skulle förmodligen resultera i en rejäl kollision på något plan.
Det finns fortfarande kvinnor som letar alla dessa egenskaper i en o samma kropp.
Lycka till säger jag bara.
Denna lyckönskan innebär dock inte att jag är illusionslös på något vis däremot är jag realist!
Tjofaderej, mor sitter däruppe o kikar lite surt men samtidigt tror jag hon förstår varför jag aldrig ens sökte hennes adelsdrömmar.
Livet är ännu ganska spännande!
Blåbären är mogna!
1 kommentar:
När jag läser din blogg vill jag berätta om en händelse i mars 2007 vid min sons 30-årsdag då tre av mina män i livet samlades med sina nuvarande och mig vid samma bord. Det föregick en process inom mig som varade ett par dagar efter firandet.
Den första, min förstföddes far, en riktig handyman med ordning och reda och karriären fullföljd vid 30 årsåldern och som därefter hoppat mellan olika VD-tjänster med fet lön, men som inte hade råd att ta sig till Gotland och fira sonens bröllop - hur kom det sig att jag lämnade honom?!
Den andra som jag levde ihop med under 5 år innan vi skaffade två kottar tillsammans och som sedan visade sitt riktiga jag. Jag hade fått ofrivilligt ett barn till och det ville jag inte ha.
Åsså nu den tredje. En man som kan allt, men inte gör allt. Integritet. Jag hade en gammal bil ett tag och som behövde viss service då och då. Han kunde, men gjorde inte det. Jag funderade på att byta bort honom, men kom på att det var bättre att köpa en ny bil med minimal risk för servicebehov, själv lämna in den till service etc. och ha kvar mannen.
Tillbaka till min sons 30-års fest och kontentan av min berättelse. Min nuvarande kom i en mindre dispyt med den förstes nuvarande fru om huruvida de skulle ha betalt resekostnaderna för deras två döttrar som just flugit ut ur boetJ och inte av egen ekonomi kunde ta sig ned från norrbotten till stockholm. Min nuvarande menade att de/föräldrarna skulle ha pröjsat eftersom händelsen var så viktig. De skulle ju till halvbroderns 30-årsfest. Men nix - de skall lära sig den hårda vägen...
Jag förstod att med den man jag lever idag med så får jag vara den kvinna jag är. Och jag har den man bredvid mig som går i dispyt med någon för de rätta anledningarna.
Den första hade inte gett mig utrymme och den andre blev rädd för det utrymme jag tog. Med den tredje så är jag den jag är och han är den han är.
Kram
Susanna som är glad att jag letade mig vidare. Lägger in mig som anonym tills jag fixat det rätta kontot.
Skicka en kommentar