Så här vill jag leva

Tjafsigt kan många tycka, men jag måste få uttrycka min sång i ord.
Det är vackert att få leva, och att få göra det på övertid och dessutom kunna njuta obeskrivligt av det.
Jag kommer sannolikt att riskera att ingen någonsin vill veta eller läsa mina texter just för att de blir upprepningar av tidigare teser. Jag kommer inte att bry mig om det, jag har lärt mig att leva egoistiskt, men ödmjukt. Hoppas jag ialla fall.
Att bara gå ut på morgonen i mitt vardagsrum som består av naturen, kissa i stranden och kika på vassen som svajar som yra höns eller att lyssna på skatorna på Gullö, tom vilsna flugor är välkomna..(nä int i baken men annors)

Bilden jag tog i förbifarten blev lite kul, min pappa tog den 1958 på Sydprickens brygga och nu blev nutiden inmonterad i skuggorna, tom jag själv kom med, den ickemidjan av mig drygt 50 år senare kan skönjas om man så vill.
Jag kämpar mot olika företeelser varje dag. Tankar som är negativa, den lilla blå, min kära livsvän, som ba MÅSTE FUNKKA, jag kämpar mot tiden som inte vill räcka till när jag vill, mot längtan som kan te sig som knivar då det gäller ungarna, tankar angående släktingar bröder, deras välbefinnande o välmående är livsviktiga har jag upptäckt.
Jag kämpar mot funderingar som bara jag satt in i mitt huvud och jag antagligen delar med många!
Oro är en annan sak som jag lärt mig lägga åt sidan, tror jag! Katastroferna kommer iallafall oavsett om jag trott mig förbereda mig på dem eller inte. Alltså dem ägnar jag inte mera större energi.
Jag kämpar mot att bli som min mor i vissa avseenden, i andra önskar jag hade hennes egenskaper...

Jag tar pennan i handen eller tangentbordet i besittning och skriver o skriver.
Just idag ligger vinterns vindar och snökyla långt långt borta, jag njuter av havets värmade 22 grader och ligger mest o flyter i det elementet som e bara mitt just nu o jag känner mig lätt!

Bilden: en stilla sommarkväll med en av mina stjärnor lysande på bryggan.


Så här vill jag leva o så här önskar jag somna in en dag , men inte ännu på ett tag...
Nu blir det brygga o njutning, penna o papper igen en stund !

IQ Fiskmås

Den här varelsen (eller är de kanske flera ) följer mig, OBS inte förföljer. Är jag på bryggan finns den och bara är vacker och fridfull, går jag ut på mitt morgonkaffe på bakdäck av skutan finns han strax ovanför mig stilla svävande. Han finns på andra sidan han sitter ibland lugnt bredvid mej när jag intar mitt aftonte med horisonten som bakgrund.
Jag tror i motsats vad jag tidigare påstått, att han är en sällsynt klok filur.
Jag har återigen lämnat min stora familj på skutan och säkert har var och en redan läst er trötta på hur fort den lilla blå susar längs kusten västerut varje gång jag blir "utsläppt" Nu har hon ju dessutom ny växellåda, inte illa för en gammal kärring som egentligen bara använt femmans full gas.
Landningen denna gång på moderjorden gick ut på att undersöka vilka kryddor som var redo för burken, dvs torkat ut i denna tropiska hetta. Dock har hjälpsamma kära nära småkusiner hållit liv i div blomster och döm om min förvåning då dessa dessutom förökat sig. Tack Nika o Johan.
Bilden är från en sagolik varm vacker natt och en del av besättningen intar sitt kvällsfika, inte många har den utsikten...

Just idag har en stjärna landat i Sverige efter lång vistelse på Irland, nu väntar en otålig fiskmås och jag på att hon kommer HEM!

Bilden från misommarnatten innan rodden hem. Det var min finaste midsommar på mycket länge. Tack alla medverkande!

Är det förresten någon annan som tycker att Jack Vreeswijk sjunger å spelar bättre än sin far?

Några dagar nu, ägnas till ABSOLUT INGENTING!