Festina lente= skynda långsamt. Orden finns på min vägg i huset. De kom till en vinternatt 2009. I en målningsessiour av de större slagen, hamnade en massa kloka uttryck på väggarna.Natten var mörk och kall men jag var varm och energisk. Då ljuset grydde på morgonen satt jag förvånad och beundrade de latinska klokheterna, i dagsljuset såg de inte lika prydliga ut och somliga blev helt enkelt övermålade, men endel fick sitta kvar.
Skynda långsamt blev ett av ledorden för hur jag tänkte leva, ett annat blev, "Så länge jag andas lever jag". Jag försöker hela tiden.
Att andas har varit lätt, och det blir enklare hela tiden, men vissa moment har haft en bromsande effekt. Det senaste har varit den sk. ickebefintliga klimatanläggningen på skutan där jag jobbar. Gamla "Bosse Larsson" båten Nordlandia har inte riktigt klarat av den tropiska hetta som legat över vårt land den senaste tiden. I 32 grader har det varit en upplevelse att försöka få hjärnkontoret och extremiteterna att hänga med.
Ögonen har däremot haft underhållning. Jag har aldrig skådat så många olika kroppsdelar som ohejdat har exponerats på de mest intrikata sätt.Plötsligt har jag kunna tycka mig se fördelarna med kläder oavsett hur fula de är, och jag har lite svårt att förstå alla män som jublar över sommartiden...jag har åtminstone bara sett skumpande magasin, och blekmagra skeletthögar.
Dessutom har plötsligt alla vansinnigt fula kroppsmålningar kommit i dagern.
Har ni tänkt på hur många gräsliga tatueringar det finns på folk, håren reser i nacken när jag tänker på vilka ställen de här fulheterna finns som jag då inte kan se.
Varje gång jag såg en REN arm utan några tjafstatueringar njöt mitt öga oberoende om den var mager eller fet.
Fy för klimakterietanter som vill tuffa till sig med fåniga små ödlor o spindlar Blahhh
Nå mina ögon fick sitt godis.
=)Paul Allens Octopus
Jag har beundrat skönheten i form av den till tredje största privata kryssaren i världen, och nog var hon imponerande vacker.
På nära håll kunde jag följa med aktiviterna ombord, jag funderade ett tag på att anmäla mitt intresse för anställning som ruffhäxa men återtog raskt mina tankar då jag förstod att lönen antagligen är halva min nuvarande fjuttiga....
Men nu har jag tillgång till havet utan en sk. uniform och jag är ohejdat ledig då jag är ledig!
Idag firar jag Fias födelsedag.
Denna lilla unge som kom till världen efterlängtad och välkommen av hela familjen. Längtar efter att få fira henne på Notholmssättet men vet att hon behövs i Stockholm...inte bara bland gräddan runt Stureplan....
Nu hoppar jag i sjön...
