onsdag 16 december 2009

Existensiell njutning

Jag som tyckte att jag under en tuff renovering av det gamla huset i Småland levde spratanskt.
Hur duschen som då befann sig under äppelträdet ombonat av en grön trasig presenning var lite "enkel".
Under vissa iskalla snöiga perioder gick det bra att tvaga sig i en murarbalja. Utedasset friluftsdragigt och hemtrevligt.
MEN vad är detta jag nu har, allt det ter sig som barnaleken ala sagan om ringen mot skärgårds livet. Detta bästa läsare skall inte läggas till avdelningen Gnällfiler, enbart ett konstaterande och jag känner mej mycket ambivalent vad bekvämlighet beträffar.
Nog skall ni alla därute veta att ingen njuter som jag i ett hett bubbelbad med tända ljus, men om jag inte samtidigt kan ha tillgång till sprinterloppet från stranden i iskall snålblåst o regn, blir jag frustrerad.
Helst skulle min själ nog vilja ha båda helst samtidigt och helst på samma plats.
Nåja momentalt kan jag förtälja att "morgonsittningen" är ljuuvlig frisk och fräsch. Utsikten sagolik. Jag har nog babblat om naturens finurliga svängar så alla säkert sedan länge tröttnat, men jag själv har ju inte tröttnat än. Hmmmm
Framför allt är dagarna hela tiden olika, ingen lik den andra. Ingen av utsikterna lik den som var igår. Jag som älskar förändringar mår mao alldeles utmärkt i hela denna tillvaro. Men ack det som varar.
Just nu är den förbaskade julen mycket nära.
Nej jag tänker inte med vemod på julen för ett år sedan utan jag tänker på den enbart med tacksamhet. Tydligen skall just vår lilla familj ha "vartannat års" jular och i år är vi spridda i världen.
Posten har fått ta del av mina sekiner för att framföra fjuttiga små klappar men det viktigaste är att alla ungar har det bra, är älskade o uppskattade där de firar Jesu afton, gemenskap o värme. Jag har befriat struntat i allt julande, nåja några fåniga tomtar o ljus e uppsatta, men städning, det tar jag ett annat år.
Vår jul blir fin i år och dessutom har naturen lovat vara vit så det e bara att acceptera och jag konstaterar att mina vattentunnor jag glömde tömma blivit runda som ballonger....den där kemilektionen jag sov bort...nåt med expansion o minusgrader...men på kroppsdelar har jag läst att kyla krymper??? äsch så fånigt.
Nu skall jag reparera pälsen jag fick 1984...den behövs nu!
Posted by Picasa