I sällskap av Oasis " You know what I mean" toner innanför väggarna och stormens vrål utanför utför jag vinterns jubeldans.Snön anfaller österifrån med en styrka av 17 m/s och mina Maroccanska isoleringsmetoder är effektiva.
Penslarna och färgerna blänger på mig och pockar på min uppmärksamhet, men jag har inte tid för dem just nu.
Vänta, vänta bara lite till, jag skall, snart, helt snart ta itu med allt det jag försakat under så lång tid.
I vandringer efter Älgviras spår i skogen fladdrade höstens upplevelser förbi som ett skådespel. Vad har jag gjort? Vad har hänt?
Sandalerna ligger klara för att sticka fötterna i dem, men just måste de också vänta, vänta på en ny tid, på våren kanske eller bara på lite mera sol. Andra sandaler har jag flitigt använt senast för en vecka sedan.
Jag har vandrat, sprungit på vita orörda stränder, simmat i turkosblå varmt vatten, dansat till gungande rytmer, levt och andats främmande varma fläktar.
Jag har susat i berg som berättat 1000 årig historia, vänt i gränder som jag bara trodde fanns i sagor.
Jag har fått möjligheten att uppleva Turkiet kors och tvärs. Inte som turist utan som upptäcks resande.Efter förra årets Marocco roadtrip bestämdes nytt resmål och i år blev det Turkiet. Jag kan idag bara tycka synd om alla som åker till det landet och befinner sig på en semesterort stationärt. Ingen kan ha upplevt det landet utan att ha rest runt i de verkligt Turkiska delarna, historiska ruinerna, öde stränderna, bommulsdalarna, tomtplatåerna, hästrancherna och framför allt bergsbyarna långt bort från de farbara vägarna.
Jag har haft förmånen att få finnas med två mycket värdefulla vänner och deras värme. Skrattat så magmusklerna dansat tango, gråtit så floderna torkat och njutit så himlens änglar bleknat.
Vintern fortsätter anfalla från alla fronter och jag skänker en tacksam tanke till Nordlandias kapten som tryggt och klokt styr sin skuta trots otaliga sekundmeters anfall i sjögång med 10 meters vågor. Som någon sorts sjöman känner jag mig trygg, som annan lite vilsen.
Doppar röva i snön och konstaterar att visst e ju hela livet en förgänglig företeelse.
Välkommen jäkla jul, det skall bli ett nöje att få mixa till glöggen, resten kan vi återkomma till!
