Jag drar min kappsäck som plogar en fin väg bakom mig i snön längs stigen. Mycket nysnö. Nu står jag i höjd med räcket som leder ner, snön som alltså är packad minst en meter djup, och där den inte är nertrampad kan den vara nästan 2. 
Jag tror jag skulle försvinna om jag trampade fel...Månen lyser upp spåren och ger otroliga skuggor. Det glittrar och knarrar när jag kliver mot mitt recidens.
Inne det känns det varmt ända tills jag ser vad termometern visar. plus 3 grader! Jaha och ute då, just det minus 23. Ok bara att starta proceduren värmning.
Den nordliga vinden har återigen jävlats med mig genom att vara ihärdig. När jag en halvtimme senare har en varm brasa brinnande, ljusen tända, värmemadrassen på full muff och omklädd i varma sköna tofflor mår jag såå bra.
Häller upp en konjak och låter alla tankar nollas framför brasan. Håller pennan och blocket bredvid mig medan jag njuter av alla de kontraster som tydligen blivit mitt livs elexir.
Tystnaden är magisk, men jag låter Peter Le Marc bryta den efter en stund. Jag låter tiden flyta fritt tills jag kryper ner i en varm säng och sover djupt.
Morgonen tyst, så tyst, några tassande steg längs ytterväggen skvallrar om att Kurt är vaken. Han är okänslig för min morgonsömn. Han hade visst upptäckt att jag lagt lite gamla rester av förra veckan på hans tallrik.
Solen lyser över Gullö, ännu är solen alldeles för låg för att morgonstrålarna skall nå mig. Köket är iskallt, nordanvinden har gjort den avdelningen till en frys. Jag knackar bort islagret av vattenkannan och kokar kaffe.
Alla hjärtans dag ida, vilken fånig företeelse. Mitt hjärta slår och det är bra för då vet jag att jag lever, jag har tre hjärtan till åtminstone delvis ägare till dem och så länge
de slår mår jag bra.
Jag klär på mig och går ut skottar bort snön där jag måste röra mig, skottar in snön som isolering där det behagat smälta bort, och bär in mer ved, lägger veden på "värmining". Varm ved tenderar att fungera på samma vis som äldre kärringar, de brinner bättre och snällare.
Jag klär på mig och går ut för att inta solens värme, en promenad på isen längs skoterspåren.
Går till fiskarna som vittjar sina nät. Både Billen och Bjarne finns i solen med några förvirrade fiskmåsar och 4 havsörnar.
När jag närmar mig dem kommer kommentaren "-Sidu en turist på besök"
Jag undrade förstås var och vem...ytterst korkad fundering...Hmmm
Betraktade Havsörnarnas lek runt fisken som landade på isen, den som inte hamnade i sumpen. Fascinerande för en turist eftersom jag faktiskt bara betraktat Havsörnarna på mycket stort avstånd tidigare , nu fanns de på bara 30 40 meter ifrån mig. Fånigt pipiga låter de förresten, jag tycker de borde låta mer manliga...
När jag kommer hem ser jag att Kurt grisat ner mer än lovligt på sin matplats men struntar i honom. Nu måste jag packa på nytt. Jag lämnar detta kylskåp och drar österut. jag tror jag skall jobba tills solen bestämt sig för att finnas här på heltid, Jag gillar dessutom INTE att mata Fortum på det här sättet.
Nu är det faktiskt lite kyligt, för att inte säga Satans kallt!
