Jag förstår att du förstår!

Jag förstår nu att du vet, du förstår helt och hållet vad som håller på att hända. För någon tid sedan trodde jag i min enfald att det bara var jag som fattade! Att jag med min utbildning och erfarenhet visste. Jag trodde du hoppades så mycket att du vägrade inse allvaret.
Jag var rädd att du inte skulle kunna ta tag i stunden och leva i den. Men jag hade fel så fel en människa kan ha. Du har så modigt skapat guldstunder av varje minut ni har, du har så tappert struntat i svårigheterna. och uppförsbackarna. Du står där som en fura, en finsk soldat som lojalt och tappert står vid din älskades sida. Du slåss mot tiden och den vidriga cancern som förstör och förgör. Du vet att ni förlorar.
Det finns inga hjälptrupper att tillgå, inga reservplaner som kan anfalla bakifrån. Du vet att du står ensam kvar och att du en dag kan sänka ditt gevär och ta av dej hjälmen. Då kommer hjälpstyrkan, dina vänner att finnas.
Man känner sig så oändligt liten och orden tar slut när man skall försöka finnas till hands eller skriva om det som händer. Man känner sig fattig! Jag känner mej dessutom så skyldig för min sorg, mina tårar är så fjuttiga när jag tänker på hur er sorg och era tårar ser ut!
"-Jag önskar det fanns någonting jag kunde göra", är ord som blivit en klyscha, men det är just så de flesta tänker, runt er och det är äkta tankar!
Jag betraktar sterinljusets varma vackra låga på bordet bredvid mej och tänker på er...

Jag försöker vara snäll

Mycket märklig känsla har nästan överrumplat mej. Jag längtar efter Julen och har nästan lust att börja julpynta! Jag förstår det inte ens själv. Jag brukar avsky julen och den har så många år gett mej olika fasansfulla känslor. Bla av stress och dåligt samvete. Nu kan jag plötsligt betrakta olika julpynt och glitter i affärer och tänka att de var väl fint, tom köpa några. De senaste åren har jag galopperat förbi julpyntstånden med ett fnys och enbart motvilligt ryckt åt mej någon ful tomte som jag sen gömt bakom någon kruka för sakens skull. Nu skall jag faktiskt börja titta efter ett vitt linne eller sy ett, jag tror bestämt att jag vill vara Lucia i år!
LUGN du läsare jag skoja bara, jag skall bara baka lite lussebullar sen.
Men det är långt dit ännu, nu skall fortsätta mitt "arbete" så länge med att rota och läsa gamla brev och papper och skriva. Det känns bra att äntligen få ro att göra det igen efter den radikala renoveringen som skett runtomkring mej den senaste tiden.
Jag försöker ju vara så snäll jag kan, för jag skulle gärna vilja att Julgubben kommer till mej i år....tror jag!

har jag ändå lärt mej något?

Minus massor av grader ute, fälten och åkrarna är vita så långt jag ser. Jag har en otroligt vacker utsikt.
Jag skall åka till Ikea idag. För några år sedan framkallade ett besök till detta ställe en hel del traumor i mitt huvud, inte bara där förrästen. Hela min kropp gick i strejk, rörelseförmågan minskade radikalt inför tanken att slå sig runt på ett Ikea varuhus. Jag brukade mobilisera en försvarteknik ala Alkhaidas för att förmå mej att medverka i ett besök, jag klarade endast någon halvtimme tidigare innan alla utslagen slog i taket i min geigermätare, och jag blev ett rusande vrålande monster som bara ville ut och hem. Ofta hann jag idiotförklara de flesta besökarna och personal, både i tanken och verbalt innan jag äntligen satt i min bil på väg bort.
Men döm om min förvåning om jag redan på morgonen inte glatt, men dock rätt avslappnat kan ägna mej åt att tänka på att jag skall till Ikea. Jag måste väl ha blivit lite klokare...eller vant mej...eller så har jag resignerat!

Det är ditt fel Magnus

Jag älskar att läsa en människas tankar rakt av och utan krusiduller. Det anser jag att Magnus Uggla gör. Jag hörde om hans beklagande i tv soffan för någon månad sedan över att hans dotter som tyckte det var pinsamt att ha pappan som kompis på Facebook,.
Haha då slog det mej, det där har jag hört talas om och visst, alla ungarna fanns ju där! Så ja, nu e jag också där, och plötsligt känner jag mej med i matchen igen. Där finns alla underbara svägror, ungar, och vänner. Så enkelt att ha kontakt till de där vännerna man så länge tänkt på men inte fått tid till att ringa eller skriva till lixom. Jag hittade ju tom min lilla baby som jag tog, hand om 1975-76 i Farnkfurt am Main. Han och hela min gamla familj bodde i Toronto! En evighet sedan. Nu är han tre barns far! Och jag... e lika ung och vacker som förr.
-(Jäklar Finnarna ligger back i ishockeyn...men den diskussionen tar jag senare. Känner mej nuförtiden klart blå-gul-vit, finlandssvensk mao.)-
Men Magnus ja, hans blogg, fick mej faktiskt att köra en själv. Och hans inlägg imorsse bla gav mej yttermera rynkor kring munnen. (( uppåt sådana))
rekommenderar ett besök där : Magnus Ugglas blogg.