På tuppen har jag i hela mitt liv kunna läsa denna "Abedissans bön" På tuppen finns det tid att sitta och begrunda olika saker, en stund av eftertänksamhet helt enkelt mellan verserna.
Kommentarer är egentligen överflödiga, för jag personligen tycker att felfria personer är odrägliga, men fundera kan man ju alltid...

Abedissans bön.

Gud du vet bättre än jag själv att

Jag åldras och att jag en dag

kommer att bli gammal.

Hindra mej från att bli pratsjuk

Och rädda mej framför allt från

vanföreställningen att jag måste yttra mej om

allting och vid alla tillfällen.

Befria mej från lusten att blanda

mej i andra människors angelägenheter.

Bevara mej från mångordighetens

Synd och giv mig vingar att snabbt nå

Fram till det väsentliga.

Skänk mej nåden att med

takt och tålamod kunna lyssna till

andras bekymmer.

Men försegla mina läppar om mina

Egna krämpor, - de blir ju bara fler

och fler, och min lust att tala om

dem blir starkare allt eftersom

åren går.

Skänk mej den underbara insikten

Att det någongång kan vara

möjligt att jag har fel.

Gud gör mej hjälpsam, men icke

Beskäftig, omtänksam, men icke

despotisk.

När man har en sådan enorm

Livsvisdom som jag, tycker man

Att det är skada, att den inte kommer

alla tillgodo.

Men du vet Herre, att jag gärna vill ha

Några vänner kvar till slutet!