torsdag 29 oktober 2009

Blablabla

os de
Just när man borde vara så satans glad lycklig och framåt. Man borde vara själaglad och hurtig då ramlar fan hela jävla världen över en o man bara sväääär, man... läs jag!
Jag svär över allt, presis allt just nu och har ingen lust att ens försöka vara så där prutthurtig någonstans inte ens i text!
Jag är förbannad, helt ursinnig över allt men mest naturligtvis på mej själv, jag är en sådan fullkomligt komplett idiot, undrar hur fankken jag överhuvudtaget fått äran att konfrontera mej själv med mej.
Varför hindrade ingen mej för si så där 50 år sedan. Jag har inga studieskulder skulle jag själv säga, ja det säger väl allt, det har inte fiskmåsarna heller.
Varför i helvete har jag inte kunnat kamma till mej för läääänge länge sedan, varför har jag ingen snickare som står i givakt i skogsbrynet, var är bilmekanikern som dyrkar mej så han ser till att jag har ett åkdon som inte gnisslar o lever fan och var finns han som tycker att lilla pluttinuttan såklart borde ha vinterdäck på bilen...för att han är rädd om mej.
Jaaaaaa jag vet att skulle mina ungar kunna hava den ekonomin skulle de direkt se till att morssan levde några år till men jag är vuxen! Ja jag är väl det...eller är jag o i så fall om inte när blir jag det ...och varför i så fall, ja just det.... för att planera lite bättre, leva lite förnuftigare....MORRRR
"Älskat över förnuftets gränser" vet ni vad det betyder? Jag vet!
Bara idioter följer nåt sånt, eller de som har ett fett bankkonto!
Jag sällar mej till den förra skaran och som min högt ärade dotter säger man ÅNGRAR INTE det man gjort snarare skulle man ångra det man aldrig vågare!
Skall söka nytt arbete from nyårsaftonen, då någon ful eländig stjärna i raseborg avser att kunna ta min plats, de anser dessutom att jag under minst en månad skall skola in denna eländes tant, GLÖM DET säger jag ba! Jag skall lära denna skata enbart FEL! Alla fel man bara kan göra skall jag lära henne, hon vill ju inte "flytta" med sin arbetsplats några hundra meter norrut .....Så är de dessa Ekenäs bor!
Älska som jag älskat, livet stunden, och jag skäms inte ett "juta" för att nerteckna det, jag har följt stunden, lusten och ingivelsen.

Den senaste har jag antagligen älskat mest eftersom ingenting fanns på plats hos den, men jag har ju alltid dragits av det annorlunda!
Fortfarande är min favoritmelodi "Nothing Else Matters" av Metallica, just den balladen var ju gjord just för mej för många år sedan.
Jag har älskat och lärt mej älska djupt o innerligt utan eftertanke...nej inte speciellt intelliget men ändock nöjd!
Jag har älskat utan att den jag gett min kärlek till besvarat denna, men fortsatt oavsett driven av en urgrundskraft som kan kallas TRO! Jag tror ännu och kommer att fortsätta tro! Jag vet att min drivkraft är kärlek och bara den kommer jag att tro på! Oberoende om detta leder till ekonomisk ruin eller absolut mental misär, jag har följt min övertygelse.
Jag vill inte ha någonting ogjort hittills i mitt liv, det är ju det som byggt mej !
Jag minns med glädje lilla August han som föjde mej o skrek efter mej när han blev efter, jag minns Corvettens magiska brummande när den förde mej till Öland i solnedgången, jag minns dofterna av de småländska slätterna när solen dalade och kryddorna i Ramkvilla som förgyllde måltiderna, rosorna som efter 20 år åter blommade, kräftorna rasslande i hinken, ämbaret, innan de förpassades i frysfacket av mammas kylskåp, o senare dofterna av kräftorna nykokade i det nya fina köket.
Nu skall jag isolera huset, en gång till, jag behöver göra det! Båten är inpackad i presenning förberedd för en ny vinter och jag e heligt trött på mej själv och mörkret just nu!

måndag 26 oktober 2009

Det är int så svårt!

Allt är så enkelt, egentligen, ändå kan allt va sååå motigt.
Så mycket vackert och där emellan såå fult, grått och trist. Mina små hurrarop, mina vackra tankar och underbara utsikter kan te sig så fjuttiga mörka och dystra, men ack så skriver man ju icke, sade någon poet.
"-Så skola man ej uttrycka sig emedan detta främjar de outgrundliga mörkren i sinnet".
Ja må han då vila i sitt eget mörker tänker jag , och ändå har han ju lite rätt.
Jag är ändå glad åt att ansiktet inte alltid speglar själen, på det viset kan man behålla lite hemliga rum för sig själv. Ja jag har nog antagligen grottat in mej, vilket jag så mycket längtat efter i många år, eller så kallas det egentligen, Vila.
Nu: Mysfaktorn är hög, jag längtar varje dag efter stunderna med mej själv, jävligt roliga än så länge, eldar i brasan svär över fuktig ved, kikar varje em. under pallen där tandemfällorna samlar in skogens små rara möss.
Snälla söta musar gå någon annastans, hos mej döööör ni ju!
Jag är inte rädd för mörkret, förstår inte alls varför någon kan vara det! Det tryggaste jag vet är att försiktigt över våta klippor kliva ut på bryggan och insupa stunden. Stillheten tystnaden eller stormen, ljuden plasket, rasslet, jag vet ju att det bara finns djur runt om mej. Jag kan inte tänka mej en tryggare plats än den jag just nu befinner mej på, i, under!
Helgen ombord på skeppet var lika roligt som alltid, nya människor samma kommentarer och samma kärvänliga jargong mellan besättningen. Den här gången fick jag en helt egen flaska för taisting bara för mej, bubbel....de har ju lärt sig nu!
Fredagens lilla sessiour med mina tre barn, cyber ungarna, en på skype från Dublin, en på telefon från Stockholm, och en irl, hade överraskat sin mor på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mej. Jag blev så själaglad över den helt oväntade lyx pryl, min nya vän en Coolpix L100 Nikon kamera.
Jag har inte förtjänat dessa tre diamanter, hur blev de så?
Fortsätter ödmjukt tacksamt, nu med nya dokumentations möjligheter.
Tack mina tre ungar!