söndag 13 juni 2010

Som gamla ämbar.

Ljuuvliga regn dagar, storm och rusk. Sommar har alltid inneburit ett speciellt stressmoment i mina dagar. Allt och då menar jag ALLT skall hinna göras, man skall träffas, man skall umgås, man skall ha det TREVLIGT, helst grilla lite, ta ett glas helst flera, vara snygg skall man också...
Nu har jag nog förmodligen blivit stor eller iallafall en aning mer vuxen då om man vill. Mina lediga dagar har inneburit absolut noll program.
Jag är som en vindflöjel om man vill bestämma nåt med mig,
kanske, blir mitt svar, kanske, om jag inte får lust till nåt annat typ.
Ego kärring helt klart. Mina lediga dagar så varmt välkomna har varit just lediga helt.
Jag har stannat bilen om jag haft lust att prata, jag har grävt i jorden om jag haft lust och slutat om jag kommit på nåt roligare. Jag har svurit och pärklat över tx båtens bottenmålning men med vetskapen om att jag när som helst kan sluta. Jag njuter helt enkelt.
Nåjo nog skulle jag kunna tänka mej den där händiga typen som kopplar in min tvättmaskin, eller han som sågar upp mina träd som ligger och pryder södervyerna, men å andra sidan.... Jag har nog behövt min ensamtid, och klarar mig utan element som jag inte vill ha.
Ämbarena hittade jag idag mitt i skogen, de berättade för mig en historia, den om generationerna före mig, historien om dem som levt här grävt här innan jag såg dagens ljus.
Det är en mäktig känsla att vandra i deras spår.
Den här vackra busken med sina otroliga vita blommor är någotslags kinesiskt som min morfar planterade.
Morfar Erik fick jag aldrig träffa men han har satt sina spår runt mig på många olika sätt. Erik Lagus dagböcker har jag läst och skrivit ner en del. Jag skulle gärna träffa honom men han finns närvarande genom sina spår på holmen.
Båten har alltså fått giftfärg på bottnen en jäkla smörja som nu också sitter i mitt hår o på mina extremiteter.

En lördags afton med nyländsk nypotatis och Billens lax avslutades med en liten lektion i hur man lirar.
Musikern från Sveriges södra regioner tillika docktorn som vistas som närmaste granne är en mycket duktig lärare och elev förrästen, hans bröd duger även för en annan gammal bakare =)

Med Vangelis i bakvattnet skall texterna flöda eftersom idéerna och orden i huvudet är rikliga.

Aftonen är otroligt vacker.
Stranden alltid olika varje kväll och ljuden magiska.

Nu tillbaka till pennan och tankarna och texterna.