För lite drygt ett år sedan hade jag ett par mycket givande och fina samtal med reg. Jan Troell. Hans storhet fanns även i hans ord kunde jag upptäcka, då han mycket rart och generöst berättade lite skrattande att även han höll på med en produktion som handlade om en Signe Larsson, han lyssnade intresserat på mina ord men berättade lite mer detaljer om sin prod och jag visste omedelbart att här skulle jag inte komma o klampa in, han hade varit före mej, som den store man han redan var.
Nu långt senare har jag en lång kväll kunnat njuta av hans hela produktion och kan inte annat än att niga vörnadsfullt och kontatera att han gjorde DET!
Just så som jag hade velat se Vår Signe bli framställd, Just med den stämmningen, ljuset, musiken och den informationen om tiden som jag velat se en prod om Signe Larsson men i mitt fall som Per Hasselbergs älskarinna och stora kärlek. En helt annan Signe med andra ord. Jag accepterade då och i synnerhet nu Jans påståenden och påpekanden i våra samtal, och idag när jag sett resultatet ännu mer.
Signe Larsson alias Näckrosen är inte död, trots att en produktion i Film format ännu inte sett dagens ljus, men hon lever i historien. Signe Larssons barnbarns barn har nyligen träffats i Amerika dit hon flyttade efter sin dotter Julias födelse och Per Hasselbergs död.
Signe Larssons barnbarns barn har nu träffats både ättlingar av Julia Hasselberg och hennes nya 4 barn i Amerika, dessa som inte haft en aning om varandra tills för drygt ett år sedan.
Fortsätter skriva ner historien som är mer spännade än filmen om den andra Signe Larsson vars eviga ögonblick blivit film.
Dagarna går ut på att jaga ljuset, galopperar runt och försöker hinna med allt innan någon lägger ner mörkret på udden, konstigt nog blir det aldrig riktig mörkt här ute, man ser alltid olika skuggor, och mitt vardagsrum är som en tavla i olika ljus. Tavlan finns till påseende morgon afton som natt i olika skepnader varje gång.
Upptäkte att jag inte uppdaterat sidan på över en månad, skrivstunden har inte infunnit sig tillräkligt länge för att dokumentera någonting trots att mycket har hänt.Roadtrippen i de Maroccanska bergen och längs kusterna var obeskrivbar, och vansinnigt rolig, dessutom lärorik. Att resa med två vänner riktiga vänner är en gåva flera borde kunna få uppleva. Som en lärorik detalj efter resan var att jag förstod hur man isolerar sina kojor på ett bra sätt *L* Nu har jag rotat fram alla morssans och släktingars gamla mattor, och gjort lapptäcken högt och lågt. jädrar vad det har blivit gott och ombonat omkring mej och mina möss som jag tar livet av koncekvent varje dag! Nu ser jag framm emot att några andra sköter avlivningen av de fyrfota större skadedjuren i omgivningarna, typ hjortarna. Jag tror deras enda sysselsättning är att kopulera sig! Däremot kan fiskarna få föröka sig allt vad de kan och hinner. Tjuvfiskarna kan dra till andra jaktmarker och det har jag med stor förtjusning, och milt hat visat dem!
Förbereder mig för en fin varm solig vinter och det är bara för att jag tror det kommer en skitbra vår så småningom.
Här var det ingen bild uppladdad beroende på ett sk. skärgårds nätkontaktverksatansuselt...men tar det en annan gång!
Vaxade min pärla idag , tack gode Gud Kent att jag har henne kvar!
