Barometern stiger, temperaturen bara sjunker, och det är bitande kallt men paradoxalt så otroligt vackert.Året 2010 s första dag ( för mej i mitt eget paradis)kunde jag avnjuta genom att galoppera runt och betrakta allt det som legat i mörker de gångna månaderna åtminstone för mina ögon.
Då jag inatt efter att ha kommit i hamn och lät min lilla blå forcera drivorna längs vägen kunde strålkastarljuset visa mej en skönhet av oanat slag.
Vitt, tungt låg ett gnistrande täcke över hela naturen.
Inomhus hade någon beslutat att spara på elen...så det var bara att elda. Men värmen som fanns inneboende under huden kallnade inte för det.
Visserligen skall jag nog skaffa mej en ny termometer, min visar envist 10 - 15 grader och jag tycker det är fel, jag tror det är varmt eller är jag felprogrammerad även på den punkten?
I radion meddelade de förresten att talgoxen börjar sin vårsång den 20 januari oberoende köldgrader och jag gillar talgoxen har jag bestämt.
Just nu är det ganska tyst i skogen, jag traskade efter en hjort och ev en mårdhund utan att se dem, jag stirrade mest uppåt trädtopparna dit solens strålar nådde.
Jag är djupt troende har jag konstaterat, jag tror på så mycket och det jag tror på driver mej framåt med en sån fart så jag knappt hinner med själv. Just nu tror jag på att hela det här året kommer att bli det absolut finaste hittils detta sekel. Jag tror också på att min längtan efter allt det jag ännu inte lärt mej eller vet till en stor del skall bli tillfredsställt under 2010.
Jag hoppas också att jag skall kunna bli med barn på något vis under året *L
Bilden nedan symboliserar lycka.
Barnskor sparades förr och lades på vinden i torpen och på gårdar, detta skulle symbolisera att barn skulle födas och få växa upp i hushållet. Man kan alltså ännu hitta rester av barn skodon på många vindar i gamla hus. Här hänger de på väggen och står för att alla barn skall må bra.
Tack för alla mejl och support ang mina gamla dammiga texter. Som svar kan jag berätta, nej, ingenting kommer att ges ut utan min delaktighet.
Inte kan jag låta bli att lägga ut en bild på min kompis Herr Barros. Mitt smeknamn Lady Barroso bär jag med stolthet efter som jag gillar herrn. Han är ett portvin som nyligen införts till Skandinavien. Herr Barros är alltså en ny upplevelse i norden och har blivit en mycket omtyckt sådan. Jag har lärt mej hans kvaliteter och jag älskar honom.Herr Barros och jag trollar till otroliga maträtter, de mest enkla blir kungligt delikata bara med hans hjälp.
Portvin är så oändligt underskattade som njutningsmedel, ett vackert glas tillsammans med en god ost eller som på bilden med en bit mörk choklad gör att livs safterna vaknar i vilken kyla som helst.
Jag talar om njutning och det skall bli mitt led ord detta magiska nya år 2010
