söndag 10 oktober 2010

Tofflor på hösten.


Ensam, det kan man vara i ett folkhav, man kan vara ensam på ett ställe där det inte befinner sig en endaste levande individ på mils avstånd, och ändå känner man sig inte ensam, paradoxerna med ordet ensam är många.
Utan att kunna vara ensam kan du aldrig vara tillsammans, skrev en klok filur Tommy Hellsten. (Läs hans verk, rekommenderar varmt)
Jag har nog känt mig ensam många gånger men då mest i relationer som fungerat som en ökenvandring mentalt.
Då har jag varit verkligt ensam.
När jag varit fysiskt ensam har jag aldrig varit singularis, jag har ju då valt min egen stillhet, och kunnat bryta den när jag helst velat. Jag har njutit av mitt eget sällskap och alltid, obs alltid fått mycket kloka svar när jag ställt mig själv frågor...hummar hum hum
Jag har tagit mitt eget utrymme i besittning och avnjutit varje tid jag kunnat få med mig själv. Att det skulle ha funnits plats för någon i min närhet annat än barn, fanns inte i min världsbild. Jag tänkte inte ens i de banorna.
En dag förändrades min världsbild, hela jordklotet vändes helt enkelt upp och ner ut och in, och alla mina teser sjönk undan som om de aldrig funnits!
Mina filosofier tedde sig som sanden på en strand i storm, de försvann helt enkelt, bort, ut i intet.
Jag är den lyckligaste människan på detta norra halvklot som ännu fått möjligheten att få uppleva det goda, det vackra och det absolut varmaste, med en tro som är intakt.
Tänk att jag vågade, tänk att jag vågar och framför allt tänk att det var så lätt!
Idag bryr jag mig inte om någonting annat än att ta vara på stunden, den som är en gyllene bonus på just mitt, vårt liv.
Den är lika vacker som trädens guldfärg utanför mitt fönster just nu.

Mitt vardagsrum är en konstspegel av färger och jag njuter av varje stund.
Bla bla bla jag lovar försöka uppdatera mig lite oftare trots detta guldskimmer i min tillvaro.
Njuter av tofflorna som värmer gott =)
Kram till Criss!!!