...är nog känslan av normalisering. Hur konstigt det än låter tar det inte speciellt lång tid att hubba om i huvudet. Det är som om någon plockar bort något men lär en att använda en annan del blixtsnabbt. Nå så jäkla fort går ju inte allting in i huvudet i dag men jag anser att sker det överhuvudtaget...är det redan en seger. Att stå och njuta över en nyfångad gädda hör till de sakerna jag alltid kunnat, men just den här var extra läcker, den har ju simmat i mina hemma vikar. Att jag sen förstörde delikatessen, rommen är en annan historia. Receptet jag hittade på nätet var en riktig flopp, den hade ingenting med mina fina notholmnsgäddor att göra. Min rom såg ut som om den varit blötlagd i cyanid 2 år.
Tar tacksamt emot tips om det.
I skrivande stund pärklar jag över att en hel ocean finns mellan mej och några av barnen, avståndet är så kort men känns ibland som ljusår. Det är lite synd om det enda barnet som befinner sig i närheten, han har visst tröttnat på mammas pussar...
Han försökte förrästen lära sin mamma hur man hänger tvätt härom veckan. Han tyckte inte att mammans läckra små trosor skulle hänga på hans stolarpå tork ....i synnerhet eftersom han fick någon form av kamrat på besök....Voi voi det är inte lätt att få så duktiga barn, mamman fick lite skyndsamt lära sig ..igen.
Nu skall jag va sjöman ett tag igen.
