Flydde iskylan när den bet som värst, steg i land i en annan värme. Moderjordens frusenhet byttes mot den andra fostermoderns lite varmare klimat. Min lilla blå , min trogna kamrat förde mej till ungar och vänner.Jag blev expert i immateriella rättigheter och upphovsrätternas snårskogar, med ett mycket tillfredsställande resultat. Det känns skönt att veta att det finns ramar och prejudicerande exempel för såna som mej också.
Jag fick tid att finnas i värmen av mina barn, något av ett behov jag tydligen åtminstone med jämna mellanrum måste få ta del av för att kunna vara utan dem ett tag igen. Antagligen en rätt vanlig förekommande åkomma hos mödrar...
Jag har haft tid att värma mej med bästa nära vänner, och firade min egen indepence day med högtidlig ödmjuk nigning till tillvaron.
Kylan kom naturligtvis efter mig och någonstans i Norrköpingstrakterna visade termometern minus 23 grader, men den bekom mej inte alls inte heller brydde sig den lilla blå, hon brummade säkert genom landskapen. Möten av de nyare slagen var dessutom mycket upplyftande!
Då jag landade på moderjorden igen möttes jag av årtiondets snöoväder, minst 40 cm ny snö lagt sig överallt, min lilla sommarbil konverterade bums till en snöplog och snön yrde över motorhuven när vi forcerade de oplogade vägarna hem. Fördelen med detta är att huset här välisolerat och varmt. En annan fördel är att bakbenen får extra motion då jag kliver genom snöhögarna.
Eftersom jag gjort någon form av glädjekalkyler då det gäller min egen tid blir det nu dax att jobba mer än någonsin, och helt klart är att man kan ladda sina egna batterier.
Mina är fulladdade just nu.
Jag skänker tankar västerut, och packar igen, nu för kortare turer.
