Ett, två, fem, sex och den nästa högen ett två sex, sju! Attans.
Så har jag hållit på igen de senaste dagarna, jag räknar om och om igen högarna. Hur jag än räknar finns det alltid mera i en hög och jag flyttar, lägger till som det vore ett spel med pjäser, de små paketen.
Visst har det slagit slint här, men det har jag ju skrivit om tidigare.
Något av barnen får mera paket det andra mindre, detta eviga rättvisetänkande som tydligen är inneboende i ens huvud från och med att man fått mer än ett barn. De skall ha lika, som om paketen skulle vara ett bevis för min kärlek. Trams och fullkomligt irrelevant i det sammanhanget.
Knäcken blev god, bättre än någonsin tidigare, chokladen, tryffeln också. Citronsillarna och leverspastejen ligger klara för intag, och korvar och köttbullor är på plats i kylskåpet.
Vågen , den har jag gömt under badkaret i en liten förhoppning att den skall få svåra fuktskador över julen.
Jag lägger undan alla tidningar som rapporterar om trafik olyckor och Härmed beodrar jag vår egen skyddsängel att jobba speciellt nu över jul . Må hon hålla alla sina vingar över alla barn som finns där ute i trafiken, och deras föräldrar.
Julgranen, jäklar, nu skall jag smyga ut i morgon mörkret och försöka hitta den.