tisdag 22 november 2011

Upprepningar

Bilden tagen av Fia aug 2008

Otroligt, upprörande och helt deprimerande! Jag har bläddrat tillbaka i mina bloggar och läst och blivit allt mer illamående över raderna och konstateranden jag nedtecknat.
Det är ju ett enda upprepande av blaha blaha.
Fonus finns upprepade gånger, solnedgångar uppgångar fågelkvitter och tystnad inte för att tala om tjuvfiskare.
Sååå trött man blir på sig själv.
Tydligen finns inget annat i detta ynkliga liv på udden att skriva om.!
NÄHÄ gott folk jag har till och med analyserat detta faktum, dvs att någon form av substans avsaknas i raderna.
En enkel anledning är helt enkelt att den lilla privata sfär av existens jag vill hålla för mig själv, (integritet) inte nerskrivs, inte noteras, inte meddelas.
Det medför i sin tur ett babbel av naturfenomen, lilla blå s tillvaro, njutningar som kan anses vara neutrala på de flesta plan.
Mina så kallade besvär av alla de sorter finner man inte i min blogg HAHA
Goda läsare må vara tacksamma för det. *L*
Nu kan jag meddela att min mus har hjärnskakning!
Nehepp ingen plats för småleenden, historien alltså som följer.
Jag byggde en kompost och mitt i hamrande och grävande stack en mus upp sitt huvud ur högen framför mig. den blängde på mig och jag blängde ilsket tillbaka.
Hans blick berättade att jag störde honom, min berättade samma men också att hans feta buk skvallrade om att han stal mat inne i mitt hus. Förbannad kastade jag hammaren mot honom. Döm om min stora förvåning när han fick den mitt i huvudet och började skrika.
(Jag brukar knappt kunna pricka en spik i vanliga fall !)
Helt reflexmässigt klev jag fram och steg på honom.
Han pep iväg den lilla feta filuren och har antagligen byggt sig ett fint varmt bo för vintern i min kompost, och antagligen tömmer han nattetid allt gott jag glömt framme i huset.
Det var historien om musen med garanterad hjärnskakning!
Inte min!
Solen går nog upp imorgon också =)))

måndag 21 november 2011

Tysta höstglimtar

Tjuvfiskarna har dragit sig till sina hemmasoffor, på fastlandet.
Skönt tycker jag, ingen sitter utanför min klippa och stör dagens höstens magiska lugn. Ibland stänger jag radion, musiken och bara lyssnar på ljudet som inte hörs.
Tystnaden är förunderlig just nu. Inga rasslande löv, inga fåglar, inga hammarslag från grannön, och över huvudtaget är det så stilla.
På vintern är det öronbedövande tyst, men då en bedövande kompakt snö- tystnad, nu är tystnaden hög och ståtlig på något vis. Mina var-dagar består av tjatter, prat rop och ljud som pockar på ens uppmärksamhet och jag njuter av det ickeljudet som ljuder omkring mig här hemma.
Det har varit en märklig tid, en höst som bara dragit ut i sin prakt av både färger och värme. Denna tid för ett år sedan befann jag mig i en is igloo, en iskall sådan, tom julljusen på busken hade snöat in i november och ljusen syntes först fram i april i år.
I år har dagarna kunnat användas för allsköns aktiviteter trots att dagarna varit korta vad ljuset beträffar.
Dagarna i Frankrike var juvliga men tyvärr alldeles för få. Visst kunde kroppen ladda för en lång mörkertid men någonting hos mig var ändå på väg hem igen innan man riktigt hann acklimatisera sig i stunden.
Denna höst firar jag lite extra med olika viktiga slutpunkter i min existens, ett lån är avklarat en kontroll likaså, och nya planer med nya längtor är inbokade.
Man blir ju aldrig nöjd. TUR är väl det, för den dagen kan någon ringa Fonus, för då är jag slut! ( Kallas det liknöjd?)
Nu längtar jag västerut, tillbaka eller hemmåt eller bara efter barnen vet inte men längtan är konstant även nu om målet inte alltid är det viktigaste.
Sunt eller inte jag fortsätter med det iallafall *LER*