En del tycker om mej!

Någon dags paus, det kändes inte bra att skriva om någonting alls, tillochmed hjärnan tog lite slut.
Men det är härligt att veta att det finns de som gillar mej.
I veckan som gick kunde jag betrakta ett för ögat synligt kärlekstecken på min nuförtiden lite skrynkliga kropp. Ett vackert av kärlek rött märke i form av ett runt hjärta...eller någonting ditåt. Såja, då hade någon varit där och gillat mej, tuggat på mej, velat ha lite av min sötma.
De här kärleksförklaringarna hör nu till den sorten att de kan förvandlas till, om inte ond bråd död så lite besvärliga kroppsliga men. Så det var bara att vanka bort till någon rar Doctor som synade mina lurviga ben och ordinerade mot-medicamenten. Så hade den lilla filuren lämnat lite kärleksspår.
För någon tid sedan upptäckte jag också att det befann sig någon i min säng nattetid. ha ha , nej han var inte lång och ståtlig, han var inte speciellt ömsint, som ni tror. Den här figuren var liten prasslande, tyst men kvickt tassade han vid mitt öra. Han for runt som ett jehuu upp på täcket, ner, runt på bordet, i lampan ner på golvet och väckte mej gång på gång. Som sagt jag älskar när det finns de som gillar mej, men han hade den usla smaken att bjuda in hela sin släkt, och förmodligen hela byns också.
När jag alltså till slut upptäkte att de små fina storögda filurerna inte ens blev skrämda av att jag satt bredvid de då startade jag krig. Det hör till artigheterna att bli inbjuden tycker jag, åtminstone till min säng. jag beslöt att bjuda dem allihopa på någonslags cyanidgrön smörja som jag placerade ut i samtliga hörn av huset. Han förstod nog aldrig att jag sneat ur på hans och hans kusiner, så de smaskade gott av delikatesserna.
Sedan några dagar har jag inte sett röken av dem, inga korvar på borden eller sängen eller i skåpen. De flyttade, helt klart, och förstod att jag gjort slut med dem, gjort "bänet" med dem skulle jag ha sagt 1975. Men gott folk jag är tacksam att det finns de som gillar mej.

Ljuset blåstes ut.

Lågan fladdrar i vinddraget, nu sover hon.
Märklig är känslan av tomhet, som en öde vind, som ett tomt skal ligger känslan kvar. Någon tog dej alldeles för tidigt härifrån, någon tyckte du var för fin att finnas kvar. Orättvis är den fördelningen så orättvis och grym. Vila i stunden blir ett begrepp just nu. Skriver mera en annan gång.

Fredag!

Jag har blivit beroende igen, av Rix morgonzoo!
För några år sedan då jag började jobba vid sju tiden p morgonen satt jag i konstanta morgonköer i bilen runt Stockholm, det var alltså innan man var tvungen att betala för detta vidriga nöje. Då hade jag alltid Titti Roger och Gert som sällskap och jag fick kötiderna att gå med fin underhållning. Nu har jag lyckats ratta in samma kanal men här i Småland. Mornarna här kring vidderna är magiska och det är fortfarande ett rent nöje att knäppa igång radion kl 07.00 piip. Morsse satt hela sällskapet förutom Roger i morgonbastu i studion. Det är gott att kunna få dra upp smilbanden redan arla morgonstund.
Måste i ärlighetens namn våga ändra på ytterligare en punkt av mina tidigare tyckanden. Jag som alltid längtat mej sjuk efter en bastu är nu åtminstone tillfälligt botad från det. Jag går in i ett magiskt bubbelskumbad-spa i stället och vete katten vilken njutning är större. Antar att det har med årstiden att göra! En annan njutning för dagen är att kunna traska runt på varma golv, vilken lyx. jag har under de senaste åren burit allt det tjockaste och lurvigaste och varmaste om fötterna men idag kan jag trippa runt och låta tårna fara helt fritt på varma ytor. ljuuvligt.
Tänder ett ljus och njuter av mitt kaffe.

Ängeln

Den här bilden har jag alltid burit med mej. Jag har givit den åt mina ungar när de varit långt ifrån mej och jag har redan som liten flicka somnat till den. Jag tror det var min mormor som gav den till mej. För någon vecka sedan hittade jag den bland en massa bråte och papper och ramade direkt in den. Nu skall du få den Stina, den skall du ha på vägen bort, eller vägen upp eller in. Den stora vackraste ängeln skall vara med dej hela vägen, och jag tror den har så stora vingar att den kan vara med en del av dem du tänker lämna också.
Jag kan inte hjälpa dej nu, men jag har dej i mina tankar hela tiden.
Fyy jag avskyr situationer där jag är maktlös!
Och nu avskyr jag stunden!
Jag tänder två ljus och en brasa, och jag gråter idag!