Den här bilden har jag alltid burit med mej. Jag har givit den åt mina ungar när de varit långt ifrån mej och jag har redan som liten flicka somnat till den. Jag tror det var min mormor som gav den till mej. För någon vecka sedan hittade jag den bland en massa bråte och papper och ramade direkt in den. Nu skall du få den Stina, den skall du ha på vägen bort, eller vägen upp eller in. Den stora vackraste ängeln skall vara med dej hela vägen, och jag tror den har så stora vingar att den kan vara med en del av dem du tänker lämna också.
Jag kan inte hjälpa dej nu, men jag har dej i mina tankar hela tiden.
Fyy jag avskyr situationer där jag är maktlös!
Och nu avskyr jag stunden!
Jag tänder två ljus och en brasa, och jag gråter idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar