En del tycker om mej!

Någon dags paus, det kändes inte bra att skriva om någonting alls, tillochmed hjärnan tog lite slut.
Men det är härligt att veta att det finns de som gillar mej.
I veckan som gick kunde jag betrakta ett för ögat synligt kärlekstecken på min nuförtiden lite skrynkliga kropp. Ett vackert av kärlek rött märke i form av ett runt hjärta...eller någonting ditåt. Såja, då hade någon varit där och gillat mej, tuggat på mej, velat ha lite av min sötma.
De här kärleksförklaringarna hör nu till den sorten att de kan förvandlas till, om inte ond bråd död så lite besvärliga kroppsliga men. Så det var bara att vanka bort till någon rar Doctor som synade mina lurviga ben och ordinerade mot-medicamenten. Så hade den lilla filuren lämnat lite kärleksspår.
För någon tid sedan upptäckte jag också att det befann sig någon i min säng nattetid. ha ha , nej han var inte lång och ståtlig, han var inte speciellt ömsint, som ni tror. Den här figuren var liten prasslande, tyst men kvickt tassade han vid mitt öra. Han for runt som ett jehuu upp på täcket, ner, runt på bordet, i lampan ner på golvet och väckte mej gång på gång. Som sagt jag älskar när det finns de som gillar mej, men han hade den usla smaken att bjuda in hela sin släkt, och förmodligen hela byns också.
När jag alltså till slut upptäkte att de små fina storögda filurerna inte ens blev skrämda av att jag satt bredvid de då startade jag krig. Det hör till artigheterna att bli inbjuden tycker jag, åtminstone till min säng. jag beslöt att bjuda dem allihopa på någonslags cyanidgrön smörja som jag placerade ut i samtliga hörn av huset. Han förstod nog aldrig att jag sneat ur på hans och hans kusiner, så de smaskade gott av delikatesserna.
Sedan några dagar har jag inte sett röken av dem, inga korvar på borden eller sängen eller i skåpen. De flyttade, helt klart, och förstod att jag gjort slut med dem, gjort "bänet" med dem skulle jag ha sagt 1975. Men gott folk jag är tacksam att det finns de som gillar mej.