Lågan fladdrar i vinddraget, nu sover hon.
Märklig är känslan av tomhet, som en öde vind, som ett tomt skal ligger känslan kvar. Någon tog dej alldeles för tidigt härifrån, någon tyckte du var för fin att finnas kvar. Orättvis är den fördelningen så orättvis och grym. Vila i stunden blir ett begrepp just nu. Skriver mera en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar