På tuppen har jag i hela mitt liv kunna läsa denna "Abedissans bön" På tuppen finns det tid att sitta och begrunda olika saker, en stund av eftertänksamhet helt enkelt mellan verserna.
Kommentarer är egentligen överflödiga, för jag personligen tycker att felfria personer är odrägliga, men fundera kan man ju alltid...
Abedissans bön.
Gud du vet bättre än jag själv att
Jag åldras och att jag en dag
kommer att bli gammal.
Hindra mej från att bli pratsjuk
Och rädda mej framför allt från
vanföreställningen att jag måste yttra mej om
allting och vid alla tillfällen.
Befria mej från lusten att blanda
mej i andra människors angelägenheter.
Bevara mej från mångordighetens
Synd och giv mig vingar att snabbt nå
Fram till det väsentliga.
Skänk mej nåden att med
takt och tålamod kunna lyssna till
andras bekymmer.
Men försegla mina läppar om mina
Egna krämpor, - de blir ju bara fler
och fler, och min lust att tala om
dem blir starkare allt eftersom
åren går.
Skänk mej den underbara insikten
Att det någongång kan vara
möjligt att jag har fel.
Gud gör mej hjälpsam, men icke
Beskäftig, omtänksam, men icke
despotisk.
När man har en sådan enorm
Livsvisdom som jag, tycker man
Att det är skada, att den inte kommer
alla tillgodo.
Men du vet Herre, att jag gärna vill ha
Några vänner kvar till slutet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar