Ryssar, gökar och sur ved.

Jag älskar mitt jobb varje dag..nästan!
Varje dag är helt olik den förra och eftersom jag tycker om att tycka och jag för tillfället fått möjlighet att vakna, starta om, njuta, och ta tillvara stunderna kan jag då och då vidareförmedla den känslan.
Möjligtvis har jag också blivit lite mer snäv i mina åsikter om saker och ting, kanske tom jäkligt snäv!
Det finns saker jag tycker mycket mycket illa om, och lika mycket jag älskar obehärskat!
I mitt jobb möter jag ca 1000 olika personligheter varje dag ( en otroligt häftig upplevelse)
Ofta glömmer jag bort vad jag skall göra då jag bara betraktar figurerna som kommer fram till mig.
Jag anser att jag är ramlös, utan förutfattade meningar typ!
Men intuitivt kan jag ha uppfattningar, tro och mena en del om de människor jag har framför mig. Oerhört intressant att se hur det funkar med min tro, mina intuitioner! Oftast åt helsike men lika ofta helt rätt! Mao vet jag min litenhet.
Alkoholisten som snabbt ilar fram, jag ser honom innan han ser mig, missbrukaren hans slöjiga förföriska slappa blick, missbrukarens euforiska snack. Suck jag e visst helt förstörd på att läsa mellan ögonfransarna. Nykrta alkoholisten som jag ödmjukt niger för om jag kan se att han inte bytt ut sitt bruk till något substitut.
Tack för allt jag sett, och allt jag upplevt!
I dag kom ryssarna! Då ruttnade Nan!

OO låt mig en gång träffa en ryss som kan prata, som har tänder i käften, som kan se med klara ögon, som överhuvudtaget har någonting innanför pannbenet.
Låt mig en gång få träffa en Ryss som kan förmedla någonting av substans!
Jag skänker min mormor återigen varma tankar. Denna fina goda människa som aldrig sade någonting ont om någon...förutom Ryssarna! Jag som trodde det berodde på vinterkriget....
Nu idag förbannar jag en annan verklig idiot, mig själv tyvärr, av en helt annan anledning.
Lämnade tydligen bosättningen utan att ta in ved, vilket innebär ätt enbart sur ved finns att elda med. En omedelbar jämförelse till de ryssar jag mött idag...
Göken den galna på Gullö gal igen lika frenetiskt som en galen person i småland jag en gång kände. Månne Göken denna gång finner sin ungmö han hojtar efter...
Eftersom detta är dagen för MORS DAG vill jag tacka mina ungar för gåvan att jag får vara deras mor.
Jag får bo på deras ägendom och de låter mig alltid få veta att jag duger och är viktig.
Jag undar hurudan jag vore utan dem.
(Bilden av min inporterade Vallmo i knopp, som inte överlevde min frånvaro)
Just i afton utsläppt från slutan och gemenskapen där, har jag landat på moderjorden.
Det kvittras överallt och trots regn och dimma undrar jag hur en sån lyckokänsla kan infinna sig som jag har.
Knipan fnottrar i viken påskliljorna ler och småfåglarna fånar sig i träden och göken ja den e med hela tiden. Just nu skall jag försöka skicka en missil av kaliber grövre på en heffnajöjufff- humla som helt klart inte begriper vad den sysslar med i mitt sovrum. Oinbjudna gäster tarvar ingen vänlighet av mig här!
Öskaret o krattan imorgon!