Där står hon, den stora klumpiga, komliga helt omöjliga stora fåtöljen.
Hon har färdats från Georgsgatan till det inre av Småland.
Där stod hon bortglömd och inpyrd av rök, dock skyddad av diverse lakan.
Nu har hon transporterats av Nusse tillbaka till Stockholm för att nu äntligen stå på sin plats. Här skall hon stå som ett altare över ett lugn. Hon det e nog en hon, har saktmodigt placerat sig så att, om man sjunker ner i hennes famn ser man havet, båtarna, brasan båda ingångarna och mao har hon den mest centrala plats man kan tänka sig.
Efter en valborg med goda vänner och gamla minnen, nu nya. Effektiva barn på holmen, och energi som får en mumie att vakna har livet återgått till vardag igen. Nu tänker jag bädda ner mej i famnen av min stol och njuta. Just nu låter jag Märta Tikkanens bok TVÅ föra mej in i nyttiga tankebanor.
Hon skriver om sin kärlek till Henrik, men också
om konkurrensen mellan två skapande personer och bruket, missbruket, hennes med beroende ställning.Har ni inte läst "Århundrades kärlekssaga" av Märta så gör det!
Skymningen är vacker.
Några vackra ord:
Bind en krans runt mitt dunkande huvud.
Fäst en blomma och ett hopp vid mitt bröst.
Fyll en snäcka med pärlor ur mörkret.
Ge mej sånger att sjunga till tröst.
Res ett segel för att bära min längtan.
Fyll ett hav för att släcka min törst.
Bind en krans som välsignar min rädsla.
Ge mej modet att våga gå först,
för i vindarna bor mina drömmar på ett hav fyllt av tårar och skratt.
Och ur ändlösa rymders mörker tänds en stjärna som lyser min natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar