"Kolla de krattar i skogen, i naturen, den skall ju vara som den är. Hur kan man va så tånttig och börja putsa och dona med en natur som är vacker just så orörd."
Jag citerar mej själv, då jag med smått ironiska hojt undrat hur det står till i övre våningen hos folk vårtid.
Hmmm jag kommer på mej själv med att göra just likadant, vad som i andras ögon skulle se helt crazyt ut. Mitt försvarstal till mej själv lyder som förljande: Jag bygger ut mitt rum, jag drar ut gränserna för mitt eget rum, både inne och ute. Jag krattar för att ge plats åt ny växtlighet, vegetation som ev legat i mörker under sekel skall nu fram i ljuset. Jag vill inte göra gräsmattor och exotiska trädgårdar däremot skall jorden bli varm och vänlig för både fjärilar och vilda blomster. Nu drar jag alltså fram över jorden som en mullvad. Förvisso önskar jag mej en jordfräs och helst ett lastbilslass frisk jord just nu, men tillsvidare får den gamla duga.
Långt borta från mina ägor just nu tänker jag på rosorna och mitt gamla kryddland. I Ramkvilla lär de ännu stå och kanske blomma ännu i år, men som med allt annat i livet, överlever inget utan omvårdnad. Nu är jag nybyggare och snart blommar min egen skog!
Träffade förrästen en ödla igår, på två fötter, jag föredrar ödlor med fyra de är inte så högljudda *L*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar