Lämna inget, spara INTE!

" -Jag e ute, så behöver du värma dej så kom!"
Gapskratt hörde jag då i den andra ändan av luren, och jag upptäckte bums hur mina ord blev fel...eller kanske helt rätt!
Allting beror på hur man ser det hela eller hur man väljer att uppfatta saker och ting. Jag ler igen!
Att istiden vägrar ge med sig och att man konstaterar att denna vinter är lika bister som vinterkrigets eller senast för 23 år sedan förvånar mig inte alls!
Tvärtom det passar väl in i min ekvation av levnad, nu skall vi prövas, nu skall vi förberedas, men av forskares babbel om växthusvärme bryr jag mej nada om.
Den som läst lite historiska skrifter vet att lika har våra vintrar och somrar sett ut redan i sekel...lika har vi förundrats och lika har vi väntat och förvånats, mao inget nytt trots ozonlager, nedsmutsningar och avgaser av bilar och kossor!

Likafullt väntar just jag i år på värmen och ljuset.
Att jag har problem med spriten är sant, jag vet inte vart jag skall sätta mina flaskor...har inte plats, hinner inte kan inte vet inte hur man gör, kanske kan de som behöver värme, besöka spritskåpet....


Spara INTE väcker hos mej en omedelbar tanke om hur historien om en speciell flaska blev.
För några år sedan, så där 29 år sedan fick jag och min dåvarande pojkvän en flaska Hennesy Paradise, idag ca 599 dollares, av mina bästa vänner Janne och Stina.

Den levererades i en otrolikt vacker röd sammetsbeklädd ask.
Vi hade nyligen besökt staden Conjak och flaskan blev helig för oss. Den blev så helig att vi beslöt njuta den vid ett alldeles speciellt tillfälle! Just det, gott folk. Flaskan i dess vackra ask förvarades i ett vitrinskåp med egen belysning just på objektet. Tiden gick, jag dammade av den tappoert, vi förlovade oss, vi gifte oss, vi fick barn no 1 2 och 3 de döptes de konfirmerades, vi blev 30 40.
Vi hamnade där som många andra i en separation!
Bland det första som försvann från den gemensamma boningen var suprice, flaskan i den röda sammetsasken!
Alltså, vad sparades den för?
Mitt meddelande till mina barn någon tid efter detta var, " skulle ni se flaskan i sammetsasken, drick upp den, blanda den med coca cola eller tvätta tuppen, gör vad ni vill med den men använd den!!!"
Jag vet i denna dag inte om den ännu finns kvar, men den äldsta sonen sade i en diskussion för ett tag sedan, " - då skall jag se till att öppna Hennesyn"
Jag blev varm i hela mitt hjärta!
Stina är nu död, men hon följer med mig, det vet jag, hon ler. Till Janne skall jag berätta detta en dag, och jag hoppas jag och han som gudfader får vara med och njuta av denna magiska flaska ännu en dag.
Idag sparar jag inte! Idag använder jag mej av allt det jag har, kom gärna o se när jag struttar runt i högklackat och balklänning i snödrivorna, jag njuter av varje stund som om det var den sista, och vem vet när blir det den sista. Lämna intet till SEN!

Nåjo, vissa saker måste jag vänta med, de här gummistövlarna som jag fick i julklapp av fia, längtar jag efter att få använda, men jag måste vänta med det tills istiden lämnat mina marker, då blir det alldeles bestämt översvämning, då skall jag njuta av dem, sen!