Nya tag.

Så var det över, det e tomt under granen. Det är nästan tomt i kylskåpet och i huvudet dessvärre också. MEN någonting annat finns kvar. Det är en varm god innerlig känsla av en lugn rolig och minnesrik JUL.
Det var på något vis mycket längesedan.
Vuxna ungar, (ja man måste ju erkänna att de är vuxna trots att de aldrig blir det) är ju faktiskt ett resultat av vad jag så att säga producerat,
(eller vi då *L* ) och jäklar i gatan va jag tycker det är kul att umgås med dem.
När barnen var små brukade jag som en hemsk mor ständigt påminna dem om att vare sig deras mor eller far kommer att finnas i evighet, MEN de kommer alltid att ha varandra. Alltså, syftet med det var att de måste se värdet i att de har varandra. Ingen på denna jord kommer någonsin att kunna veta det eller kunna dela de minnena just dessa syskon har.
Ett av julens teveprogram som handlade om de finska krigsbarnen som skickades bort från kriget men också bort från sina familjer syskon och mödrar till Sverige, blev kvar i mitt huvud.
Det var gripande och samtidigt hemskt. Fruktansvärt, hur man resonerade, man, och tog bort barnen från mammorna i tron att man gjorde nåt bra. I dag vet vi gudskelov bättre. Alltså hur utflippade föräldrar, ungarna än har, så har de åtminstone varandra, och det är mera värt än all välfärd som finns.
Idag åker ungarna österut för att fira nyåret på samma adress där min farfarsfar en gång bodde. Jag skall höja en speciell champagneskål imorgon afton för dem och för allt annat bra som varit under det här året. Undrar bara vilka överraskningar nästa år har med sig ...